I den inhemska juniorcupen har Evelina Crüsell inte missat en enda pallplats den här säsongen.
Det finns ögonblick som man inser är speciella medan man är i dem. Inte sådana där man i efterhand förstod storheten i något, utan där man upplever hur historien skrivs om.
Något så livsomvälvande som en ny familjemedlem, något så banalt som en resa. Oavsett vem du är har du förmodligen upplevt just en sådan stund.
När jag, som journaliststudent 2020, stirrade på skärmen under presskonferensen från världshälsoorganisationen där coronapanemin klassades som just en pandemi var det som att jag kunde känna skiftningen under mina fötter. Världen skulle aldrig bli sig lik.
På ett liknande sätt kan jag känna när jag ser Evelina Crüsell.
Vi har haft stora skidåkare från Skellefteå tidigare. Skellefteå SK:s nuvarande tränare Sara Enqvist visade framfötterna under sin aktiva karriär, Klas Nilsson har visat framgångar och hoppas fortfarande ta steg i långloppscupen, för att inte tala om Elin Henriksson som också befinner sig i Planica just nu. Skellefteå har bra förutsättningar att skola fina skidlöpare och det har vi sett resultatet av tidigare.
Som uppvuxen i ett hem där Vinterstudion har stått på varje helgmorgon har en kärlek till flera av vintersporterna grott i mig. Från att Charlotte Kalla slog igenom till det nya, slagkraftiga landslaget Sverige har i dag har jag följt och roats av skidsporten på lite distans. På samma sätt som Frida Karlsson klev fram och helt plötsligt tog världen med storm har Skellefteå nu en stjärna att titta emot.
Det är något speciellt med Evelina Crüsell. Det är något i hennes sätt att prata om sina lopp, sitt ödmjuka sätt att visa tacksamhet trots att hon – för att tala klarspråk – krossat fältet i flera tävlingar på nationell nivå.
Det kanske inte är så konstigt. Crüsell har varit en stortalang länge, men för bara två säsonger sedan hade hon så stora knäproblem att hennes premiär var JSM – där hon tog brons. När hon gått igenom dubbla operationer var hon på väg tillbaka, men fick körtelfeber. Väl tillbaka i slutet på säsongen var hon med och tog JSM-guld i stafett med Ellen Berglund och Elin Henriksson.
Inför den här säsongen har hon fått vara hel, och helt plötsligt ser vi vad hon är kapabel till. Hon leder den nationella juniorcupen med idel pallplatser, hon har debuterat i världscupen, hon hade (enligt mig) en given plats i JVM, och de stora framgångarna hon bärgar den här veckan är mycket större än placeringar.
Evelina Crüsell fick debutera i världscupen i Gällivare under säsongen.
Ett utträde i semifinalen på grund av stavbrott, en fjärdeplats trots fall på 20 kilometer – och helt plötsligt står hon där. Hon var strax bakom Andorras Gina Del Rio, som var på pallen de båda första loppen, i första mellantiden innan hon drog ifrån. Med 1,5 kilometer kvar hade hon hela femton sekunder att gå på, ett grepp hon inte släpper i första hand.
Intervjuerna både inför och efter är hon ödmjuk, jättenöjd med sina lopp men ser ändå förbättringsmöjligeter. Hon utstrålar en hunger, ett tålamod – en lycka att kanske över huvud taget kunna utöva sporten.
Det finns så mycket skidåkning i Evelina Crüsell, och jag tror att vi bara sett toppen på isberget. Får hon bara vara skadefri, frisk och fortsätter hitta motivation och glädje kommer vi få se henne länge än.
Vi kan se en världsstjärna skapas – här och nu.