Charlotte Kalla hade länge varit en av de mest lovande unga skidåkarna i Sverige.
2006 debuterade hon i sitt första internationella mästerskap och det var JVM i Kranj, Slovenien. Hon lämnade det mästerskapet med ett guld (Skiathlon) då hon vann före Betty-Ann Nilsson och ett brons på 5 kilometer klassiskt samt ett silver i stafett.
Drygt en månad senare debuterade Tärendöåkaren på världscupen när kinesiska Changchun höll sprinttävlingar. Kalla tog sig vidare från prologen som 17:e åkare och det blev slutligen 14:e plats för den då 18-årige Charlotte Kalla.
Säsongen 2006/07 fick hon börja med att starta vid världscuppremiären i Düsseldorf. Där började hon med att komma 13:e i sprint och sedan 12:a i sprintstafett med Maria Rydqvist.
Redan där var hon en av åkarna som var i stort sett självskriven i den svenska världscuptruppen.
17 december fick hon för första gången i karriären kliva upp på pallen i världscupen då hon var en del av stafett laget som kom tvåa i La Clusaz, Frankrike. De tre andra i stafettlaget var Lina Andersson, Sara Lindborg och Britta Norgren.
Värt att notera från den stafetten var att Charlotte Kalla var yngst av samtliga åkare i startfältet.
Efter en radda av segrar på hemmaplan under januari månad 2007 så var det dags för pallen igen och på nytt så var det i stafett. Sverige var en sekund före tvåan Norge – det blev Kallas första seger i Världscupen.
I slutet av februari samma år så var hon också uttagen till sitt första seniormästerskap och det var VM i Sapporo, Japan.
Trots sin orutin så fick Kalla med sig tre stycken topp tio-placeringar från Japan, men ingen medalj. Hon var dock bästa svenska i de bägge distansloppen som hon åkte då.
Direkt från Japan och VM så åkte hon till Italien och Tarvisio för junior-VM.
Nu skulle det visa sig att hon verkligen hade vuxit resultatmässigt för när hon lämnade Italien efter en vecka så var det med två JVM-guld (10 kilometer skiathlon och 5 kilometer fritt) samt ett silver i sprint.
Säsongen 2007/08 så fick hon inleda med en ny seger på världscupen och det var i teamsprint tillsammans med Britta Norgren.
Nästan en månad senare så var det dags för Charlotte Kalla att kliva upp på pallen i världscupen efter ett individuellt lopp för första gången. Världscupen hade tagit sig till Norge och Beitostölen och Kalla fick ta steget upp den tredje platsen efter 10 kilometer fritt. De enda som mäktade med att åka fortare än Kalla var Marit Björgen och Vibeke Skofterud.
När 2007 gick över till 2008 så var det nog inte många som hade trott på det som skulle komma att inleda året. Efter en pallplacering individuellt i världscupen så var Kalla redo för det riktiga mandomsprovet Tour de Ski.
Det var dags för hennes definitiva genombrott internationellt sett.
När det vardags för den avgörande sista sträckan som avslutades med klättringen upp för Alpe Cermis så hade hon bara regerande Virpi Kuitunen framför sig. Väl i klättringen så plockade Kalla sekund för sekund och tillslut så var hon upp i ryggen på finskan. Efter att ha legat bakom Kuitunen ett tag så växlade hon tempo och det sån nästan ut som om att Kuitunen stod still.
I mål så var hon långt, långt före finskan.
Under Tour de Ski så tog också Kalla sina första individuella världscupsegrar. Hon vann inte mindre än tre av etapperna under touren.
Drygt ett år senare så fick Kalla också veta att segern i Tour de Ski var viktig för så många fler än bara hon själv. På Idrottsgala för 2008 så fick hon först ta mot priset för Årets Prestation.
Lite senare på kvällen så var hon en av två som fortfarande kunde få Jerringpriset. Det var Charlotte och Susanna Kallur som det stod mellan och det blev Tärendös stolthet som valet hade fallit på.
Det var en märkbart tagen Kalla som tog mot priset av Lasse Grankvist.
– Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Det här är det finaste priset som jag känner till och det känns så konstigt att jag står här och håller i det.
Segern i Tour de Ski skulle bli inledningen på en skidkarriär som Sverige aldrig hade sett maken till på varken dam- eller herrsidan.
Världscupsäsongen 2008/09 inledde Charlotte Kalla med att vinna premiären uppe i Gällivare. Kalla var hela 24 sekunder före Marit Björgen på 10 kilometer fritt.
Fram till VM i Liberec som kördes i slutet av februari 2009 så hade hon några stycken topp 10-placeringar, men toppformen från premiären fanns inte riktigt där. Under VM så fick hon med sig placeringarna 8:a i skiathlon, 6:a i sprint, brons i stafetten (vilket var hennes första mästerskapsmedalj) och 18:e 30 kilometer klassiskt.
Det blev inga fler segrar än den vid premiären i Gällivare – men säsongen efter blev desto bättre.
Vid världscuppremiärhelgen, 2009/10, i Beitostölen så var hon tvåa på 10 kilometer fristil och en del i stafettlaget som vann stafetten. Två veckor senare så upprepade hon placeringen då världscupen hade tagit sig till Davos.
Den regerande Tour de Ski-mästaren stod sedan över chansen att försvara sin seger då hon istället valde att satsa på att pricka formtoppen till OS i Vancouver.
Den 15 februari så visade det sig varit ett bra drag.
OS i Kanada startade med Charlotte Kallas favoritdistans 10 kilometer i fri stil. Då var undertecknad på plats i IFK Tärendös klubbstuga och jag fick där följa personer som har funnits runt skiddrottningen under hennes karriär. Hur de följde Kallas jakt på sin första internationella seniormedalj i Vancouver.
Med 2,7 kilometer kvar av loppet var Charlotte Kallas ledning före Kristina Smigun över 12 sekunder och det skulle också visa sig räcka. Kalla tappade hälften av sitt försprång under de avslutande kilometerna, men med 6,6 sekunder till godo på Smigun skar Kalla mållinjen och tog sin första individuella internationella mästerskapsmedalj.
Stämningen i klubbstugan var elektrisk och Pajalas kommunalråd, Bengt Niska, var den som tog ton först och lovade Kalla ett hus på stranden utmed älven som rinner genom Tärendö.
Under resten av OS så fick hon placeringarna 8:a i skiathlon, 5:a i stafetten och 6:a på 30 kilometer klassiskt.
Charlotte Kalla avslutade sedan säsongen med en seger i Falun på världscupavslutningen där hon var snabbast över 10 kilometer fritt.
Säsongen 2010/11 så inledde Kalla med massor av topplopp, men utan att få den där riktiga pricken över i:et. Under slutdelen av februari väntade VM i Holmenkollen och då skulle det visa sig att det svenska vallateamet inte riktigt hittade rätt till en början. Charlotte Kalla kunde trots detta lämna mästerskapet med ett guld (Teamsprint med Ida Ingamarsdotter) och ett silver i stafett.
2011/12 var en mellansäsong utan mästerskap.
2012/13 var det stora målet VM i Val di Fiemme. Det mästerskapet slutade precis som två år innan utan individuell medalj, men med medalj så såväl Team Sprint med Ingmarsdotter, tvåa efter USA, och i stafett, tvåa efter Norge.
2013/14 inledde Charlotte Kalla med tre raka segrar under Sverigepremiären i Bruksvallarna. Hon hade också sedan några pallplaceringar i världscupen innan uppladdningen inför OS i Sotji inleddes på allvar.
På exakt två veckor radade Kalla upp inte mindre än fem segrar. Låt vara att det var på nationell nivå hemma i Sverige, men det var trots detta ett riktigt styrkebesked. Efter de tävlingarna var det bara drygt två veckor kvar innan OS skulle dra igång.
Den 8/2 så var det dags för OS-premiär och skiathlon. Vid första varvningen så var det 12 åkare kvar och en av dem var Charlotte Kalla. Vid skidbytet hade ytterligare sex åkare fallit ifrån och bland de sex som var kvar i tätgruppen fanns Kalla.
Efter skidbytet så skulle det handla om fem åkare. Det var förutom Kalla även Marit Björgen, Therese Johaug, Heidi Weng och Aino-Kaisa Saarinen. Med bara dryga kilometern kvar till målet så försökte sig Kalla på ett ryck och det skulle visa sig att endast en åkare kunde följa och det var Björgen. In på upploppet så tog Björgen över kommandot och i mål så var hon 1,3 sekunder före Kalla.
Fem dagar efter det inledande silvret så väntade 10 kilometer klassiskt. Givetvis var Kalla på nytt en av åkarna som man snackade om inför loppet. Det skulle dock visa sig bli en riktig uppvisning av klassiska specialisten Justyna Kowalczyk, Polen. Polskan var tämligen överlägsen och i mål så var hon 18,4 sekunder snabbare än Kalla som därmed tog den andra raka silvermedaljen i detta OS.
Ytterligare två dagar senare så var det dags för ett av Kallas bästa lopp under karriären.
OS hade kommit fram till stafetten för damer och det såg länge riktigt bra ut för Sverige som ända fram till den tredje sträckan med Anna Haag varit med i tätstriden. Där tappade dock Haag till såväl Tyskland som Finland och när hon väl växlade över till Kalla så var avståndet upp till ledarduon 25,7 sekunder och guldet var väldigt avlägset.
Då började dock en jakt av sällan skådat slag. För varje tidskontroll så hade Kalla plockat tid och med 800 meter kvar så var det endast 3,7 sekunder upp till täten.
På hyllan ovanför skidstadion i Sotji så var Charlotte Kalla i rygg på de två i täten. Då handlade det om Krista Pärmäkoski, Denise Herrmann och så klart Charlotte Kalla från Tärendö.
I sista kurvan in på upploppet så tog Kalla en rövare och tryckte sig förbi Pärmäkoski på innespåret och avgjorde stafetten. Detta innebar att Sverige tog det första OS-guldet i stafett sedan 1960.
Medaljsuccé i hemma-VM
Säsongen 2014/15 började väl sisådär sett till världscupen. Visst hon hade en pallplacering, trea i Ruka, men sedan handlade om placeringar en bit ned i startlistorna. Det fanns antagligen en del tvivel om hennes form när VM i Falun närmade sig. Visst hon vann dubbelt under SM i Örebro, men det var inte förrän världscupen hade tagit sig till Östersund, en vecka före VM, som det riktiga svaret kom. På 10 kilometer fritt så krossade hon samtliga konkurrenter och i mål så var hon 36 sekunder före dominanten Marit Björgen och 53 sekunder före Therese Johaug.
Det loppet är antagligen ett av Kallas bästa under hela karriären.
Sedan startade hemma-VM i Falun.
Kalla började med att ta ett brons på skiathlonen innan det blev dags för hennes favoritdistans 10 kilometer fritt.
Kalla gick ut tidigt i den seedade gruppen vilket skulle visa sig vara till hennes fördel. Ganska snart så snöade det väldigt ymnigt i Falun och förutsättningarna blev oerhört krävande, men det spelade ingen roll för den formtoppade Kalla.
Hon var snabbast på alla delar i banan och i mål så stod hon som mästare före amerikanska jätteskrällarna Diggins (41 sekunder efter) och Gregg (47 sekunder efter).
Hon tog också silver i stafett samt brons på 30 kilometer fristil vilket innebar att Charlotte Kalla stod på pallen vid samtliga distanser hon åkte under VM.
2015/16 var på nytt ett år utan mästerskap och Charlotte Kalla fick lämna säsongen bakom sig utan någon seger på världscupen.
Mardrömmen i Ruka
2016/17 startade med en riktig mardröm. Under världscuppremiären som startade med 10 kilometer klassisk åkning så hände något som aldrig tidigare hade hänt Kalla. Det var ganska tydligt att hon inte hade sin bästa dag den 27 november 2016, men riktigt hur det var ställt förstod ingen mer än hon själv. Hon gick i mål som 74 (!).
Efter loppet så kunde hon bara konstatera att hon kände sig helt tom på krafter – men det skulle visa sig att hon hade drabbats av förmaksflimmer under loppet.
I det läget var det nog många som tvivlade på att den då 29-årige Charlotte Kalla skulle komma tillbaka till världstoppen igen.
Men tre månader senare stod hon på startlinjen när VM i Lahtis skulle köras. Två veckor senare lämnade hon mästerskapet med tre medaljer (silver i stafett, silver i 10 km klassiskt och brons i skiathlon). det om något talade verkligen för att hjärtproblemet var av högst tillfällig art.
OS i PyeongChang
2017/18 var en OS-säsong där mästerskapet i PyeongChang var det stora målet. Redan på premiären i Ruka så visade hon att alla tvivel var som bortblåsta. Charlotte Kalla vann minitouren i Ruka nio sekunder före Marit Björgen.
I uppladdningen inför OS så plockade hon hem två segrar, i Lillehammer och i Toblach, på världscupen.
För att vässa formen ytterligare så körde hon också tre lopp i Skandinaviska Cupen innan det var dags för OS. Mästerskapet blev ett nytt bevis för hennes storhet i att pricka formen till rätt tillfällen.
På plats i Sydkorea, PyeongChang, så startade hon med att ta OS-guld i skiathlon. Loppet inleddes med att Marit Björgen drog hårt under den klassiska delen, men sedan kom fristilssträckan. När Kalla bestämde sig för att trycka på så var det ingen som kunde hänga på och marginalen ned till Björgen var nära åtta sekunder.
Fem dagar senare var det dags för nästa OS-medalj. Där var hon tvåa på favoritdistansen 10 kilometer fritt. Kalla var 20 sekunder bakom guldmedaljören Ragnhild Haga.
Ytterligare två dagar senare var hon en del av stafettlaget som tog silver bara två sekunder bakom Norge. Charlotte Kalla körde den andra sträckan för Sverige och var överlägset snabbast på sträckan. Hon var 49 sekunder snabbare än Astrid Uhrenholdt Jacobsen, men det var tid som Ragnhild Haga och Marit Björgen hämtade igen på de två avslutande sträckorna.
Det skulle bli ännu en medalj för Kalla under OS i Sydkorea. Den kom när hon tillsammans med Stina Nilsson kom tvåa i Teamsprinten efter USA, men före Norge.
Det blev Charlotte Kallas sista OS-medalj i karriären.
2018/19 under VM i Seefeld så blev det en enda medalj för Charlotte Kalla – men den medaljen var å andra sidan en guldmedalj. Charlotte Kalla körde den tredje sträckan och gick ut i rygg på norskan Astrid Uhrenholdt-Jacobsen. Efter en riktigt stark sträcka av Kalla så skickade hon ut Stina Nilsson med en ledning på nästan 20 sekunder före Therese Johaug och det var en ledning som förvaltades väl av Nilsson.
Det kan vara så att den 28 februari 2019 var den sista gången som Charlotte Kalla fick kliva upp på en internationell mästerskapspall.
2019/20 var ett mästerskapsfritt år för Charlotte Kalla.
Säsongen 2020/21 började riktigt tungt för Charlotte Kalla. I november 2020 så smittades Kalla av covid-19 och det skulle komma att påverka henne så pass mycket att det under ett tag såg ut som om att hon skulle missa VM i Oberstdorf. Till slut så fick Kalla VM-biljetten, men det var nog inte många som gav henne någon större chans till medalj i mästerskapet.
Visst hon fick inte med sig någon medalj, men hon lämnade trots allt VM med mersmak. Hon var femma i skiathlon och sexa på 10 kilometer fritt. Tyvärr för Sverige och Kalla så blev stafetten något av ett fiasko. Kalla drabbades dubbelt av dåliga skidor då hon varken hade glid eller fäste.
2021/22 blev en enda lång jakt på en biljett till OS i Peking. Kalla hade ganska stora svårigheter att prestera nära den nivå hon tidigare hade haft under karriären. Tärendöåkaren hade svårt för att hitta topprestationer under hösten. Kalla tvingades till slut ställa upp i Tour de Ski för att där visa att hon var värd en plats i OS. Ett par dagar efter klättringen upp för Alpe Chermis så kom beskedet att hon fick den sista OS-biljetten på damsidan.
OS i Peking
Hennes sista internationella mästerskap blev tufft. Efter en inledande 19:e plats på skiathlonen där Kalla var 3.40 minuter efter segraren Therese Johaug och 3.10 från pallen så väntade en start på 10 kilometer klasiskt. Där slutade Kalla på en 20:e plats 2.01 efter Johaug som vann på nytt.
När sedan stafettlaget presenterades så stod det klart att Charlotte Kalla – för första gången sedan hon slog igenom – var petad från stafettlaget under ett mästerskap.
Då fanns det bara en enda distans att hoppas på för Kalla och det var tremilen.
Hon kom till start, men loppet utvecklade sig inte så som hon eller någon annan hade hoppats på. Charlotte Kalla gick i mål som 35:a nästan 10 (!) minuter efter segrarinnan Therese Johaug.
SM-veckan i Piteå blir hennes sista tävlingar det beskedet kom tisdagens den 22 mars.
Efter 9 OS-medaljer (3 guld och sex silver), 13 VM-medaljer (3 guld, 6 silver och 4 brons) och 35 (!) SM-guld, 10 SM-silver och 4 SM-brons så avslutar den ledande skidstjärnan Charlotte Kalla sin karriär.