För en fotbollsspelare är det inte direkt banbrytande att traska in i ett omklädningsrum och höra tränaren säga något i stil med: "idag ska vi visa laganda". Den frasen är ungefär lika självklar i en svensk fotbollsmiljö som "jobba hårt" och "släpp bollen". Men trots att vi använder uttrycket så ofta spenderar vi sällan samma tid att lista ut vad det faktiskt innebär, eller hur man bygger upp det.
Om jag fick gissa definitionen på "laganda" utan att titta i ordlistan skulle jag beskriva det som att man hjälper varandra i varenda situation, till varje pris. Att man klarar av att vara ambitiös på en personlig nivå samtidigt som man inser att man aldrig kommer att lyckas själv om inte laget fungerar. Uttryckt i ord låter det enkelt, och framför allt väldigt självklart. Konkret översatt ute på planen vet vi att det varken är det första eller det andra.
Under en tuff period i Boden 2011 (som då spelade i samma serie som vi spelar i nu) tog vår nytillsatte tränare - som antagligen tyckte att laget var fattigt på "laganda" - ett initiativ till förbättring. Detta i form av en övning som gick ut på att trycka in alla 22 spelare i en av de normalstora toaletterna i omklädningsrummet. Extremt kan tyckas, och samtidigt ett bra sätt att undersöka om en grupp kan hjälpas åt för att nå ett gemensamt mål. Vi fick till slut in varenda spelare i badrummet, men inte förrän några hade fått panik och andra hade börjat slåss.
Med denna smärtsamma anekdot färsk i mitt huvud så skulle jag svara ja på frågan jag ställde ovan. Ja, jag tror att vi har laganda. Jag tror inte att gruppövningar behövs för att locka fram en känsla av sammanhållning i Skellefteå FF, eftersom jag tror att den finns där redan. Men den har inte satt sig ännu. Den har dykt upp under ljusare perioder, och hållit sig undan vid underläge. Under matchen mot Umeå FC var den närvarande i alla 90 minuter. I andra halvlek mot Valsta/Syrianska och IFK Luleå visade den sig också. När vi möter Brage idag hänger mycket på att lagandan dyker upp igen. Att locka fram den är lättare sagt än gjort, som jag redan konstaterat. Men det förminskar inte betydelsen av att försöka.