Valter Lindberg debuterade i SHL den här säsongen.
Släkten är värst brukar det ju heta. Familjen Lindberg sticker ut lite extra. Den yngre generationen är på väg framåt. I släkten Lindberg handlar det om Valter.
18-åringen är en jättetalang och skrev tidigare i år på ett fyraårskontrakt med AIK. Däremot är det inte hans moderklubb, utan det är Burträsk.
Den stora talangen går och har gått i samma fotspår som både pappa Kent – och farfar Anders Lindberg.
Historien ur ett hockeyperspektiv tar ett tydligt avstamp i Burträsk. Valters farfar och Kents pappa, Anders, får chansen tidigt med A-laget i byn som ligger ungefär tre och en halv mil från Skellefteå.
Debuterar i A-laget redan som 13-åring i mitten av 60–talet. En tid som var innan ishallarna blev norm och på den tiden hette laget Burträsk IK.
Anders var en talang och spelade TV-pucken med Västerbotten, som hade flera framtida hockeyprofiler i truppen
– Både "Krobbe" Lundberg och Martin Karlsson var med.
Chansen att spela med AIK kom i samband med han började utbildning i Skellefteå. Utbildningen var ekonomisk inriktning.
– Jag började under säsong 1971/72, sedan blev det ytterligare två säsonger.
Det blev händelserika säsonger. AIK hoppade mellan första- och andradivisionen. På den tiden var högstadivisionen indelad i två serier. Anders hade legendaren "Acka" Andersson som tränare.
– Han var riktigt bra. Jag trivdes, men efter den tredje säsongen var det dags och söka jobb. Det visade sig vara svårt att kombinera jobb och hockey, berättar Anders och fortsätter:
– Jag hade praktiserat på en revisionsfirma eftersom jag hade pluggat ekonomi. De sa uttryckligen att jag var tvungen att sluta med hockeyn för att kunna jobba där.
Anders Lindberg i AIK-tröjan i början av 70-talet.
Ett fast jobb behövdes och det blev både jobb och mer hockey för Anders. Fast karriären fortsatte i Kågedalen några säsonger och därefter tog ledarkarriären vid.
Första sonen, Conny, föddes 1974 och andre sonen, Kent, föddes 1977.
I början av 80-talet sökte Anders jobb i Burträsk och hamnade på posten. Vid sidan av det blev det ledaruppdrag i Burträsk, där sönerna Conny och Kent följde i Anders fotspår.
– Hockey var det bästa som fanns. Man bodde ju på hallen. Så fort det var ledigt var man där och åkte allmänhetens åkning. Så tiggde man klubbor av A-laget, sa Kent.
Kent Lindberg jublar. Han gjorde flera säsonger i AIK:s A-lag vid millennieskiftet.
Drömmarna var ganska jordnära.
– Målet var ju att bli A-lagsspelare i Burträsk. Idolerna var Mikael Holmberg, Håkan Lundgren och Per-Åke Stenlund. Hockeyn var stor i Burträsk då; de spelade i tvåan och utmanade de stora lagen som Lycksele, Arvidsjaur och Boliden.
Kent var en stor talang, men fick ingen chans i TV-pucken.
– På den tiden tog de bara spelare från "Löven" och AIK. Jag fick aldrig någon chans att visa vad jag gick för. Jag blev svept redan efter första träffen. Det blev ju även Jonathan Hedström.
Däremot nådde han målet att bli A-lagsspelare redan som 16-åring säsong 1993/94. Debuten blev ett minne för livet, då han blev uttagen att spela med Burträsk i derbyt mot Boliden.
– Jag minns att det var knökfullt i hallen och att det var stort intresse.
Den tidiga talangen och lite lyckliga omständigheter skulle komma att ta Kent på resa bortom Burträsk.
– Jag hade inte en tanke på att bli värvad, framförallt med tanke på att jag inte hade varit med i TV-pucken. Jag tänkte att man kanske inte dög.
Vägen till AIK hade lite slumpens skördar över sig. Fredrik Kariander och Jonas Mikaelsson spelade för Burträsk tillsammans med talangfulle Kent.
Jonas Mikaelssons pappa, Sven–Axel, fanns med i AIK:s organisation. Han såg de flesta matcherna med Burträsk och la märke till den talangfulla Burträsksonen.
– Han ringde och tyckte att jag skulle komma och sommarträna med AIK:s J20 under sommaren. Även Clemensnäs hörde av sig och var intresserade.
Kent tog med sig pappa Anders och träffade AIK. Sedan blev det sommarträning.
– Det var en chock. Jag hade inte sett en skivstång fram tills dess. Jag hade ju spelat tennis under sommaren. AIK hade ändå hunnit dra igång en rätt tuff. Jag kommer ihåg att jag var rätt efter och tänkte ”Hur i helvete ska det här gå”?
Han pendlade dessutom från Burträsk varje dag.
– Jag lyckades ändå genomlida träningen på något sätt, även om jag var säker på att det inte skulle gå. Efter sommaren klev vi på is och då kände jag mig hemma helt plötsligt. Sedan hade ju även konditionstesterna gått bra.
AIK: J20-lag var oerhört bra och tillhörde ett av Sveriges bästa lag med bland annat Jonathan Hedström, Christoffer Abrahamsson, Magnus Lovenlund, Johan Ramstedt och Daniel Olofsson.
Tre generationer Lindberg: Pappa Kent Lindberg, sonen Valter Lindberg och farfar Anders Lindberg. Tre Burträskare och tre Skellefteå AIK-spelare.
Kent tog sig upp i A-laget i AIK, i skuggan av det stora konkurshotet. De talangfulla juniorerna var på många sätt AIK:s lycka, när föreningen fick byggas om från grunden när det gällde på ekonomi och organisation.
Debuten i A-laget kom redan som 18-åring, men Kent blev ordinarie säsongen 1997/98.
Totalt kom det att bli sju säsonger i AIK, innan han lämnade för spel i Halmstad Hammers inför säsongen 2002/03.
– Jag hade en defensiv roll i AIK. Så ringde Ulf Weinstock från Halmstad och sa att de skulle satsa på mig. Jag skulle få spela mycket och få tid i powerplay. I grunden var jag ju en offensiv spelare, så jag tog chansen.
Weinstock blev en viktig tränare för Kent, men han rankar en annan tränare högre.
– Bästa tränaren jag hade var Jonas Schillgard. Han släppte fram unga spelare och påtalade att våga spela och våga hålla i pucken. Dessvärre kom inte resultaten, så han fick sparken tidigt.
Det blev två säsonger i Halmstad i hockeyallsvenskan, därefter blev det hela fem säsonger i norska Sparta Sarpsborg. Där blev Kent norsk mästare, innan det bar hemåt för en säsong i Piteå i hockeyettan.
Inget spel i högstaligan, men det har varit riktigt nära vid två tillfällen.
– Under tiden i Halmstad blev jag överskriven till Frölunda i tre veckor. Där var jag inlånad för att täcka upp för Joel Lundqvist, som var på JVM. Det gick riktigt bra på träning, men det blev ändå ingen match.
Under tiden i Piteå fanns Kent med som ett reservalternativ om det skulle ha blivit många skador i AIK, men det blev det aldrig.
Därefter har det blivit några inhopp i moderklubben, Burträsk.
Kort efter inhoppen i Burträsk var det dags för tredje generationen Lindberg – att spela för Burträsk.
Valter Lindberg föddes 2006, men när det var dags att börja spela hockey blev det i både pappas och farfars fotspår.
– Vi flyttade hem. Under en period bodde vi i vår stuga i Talludden, ett par mil utanför Burträsk. Några av mina gamla kompisar var ledare i Burträsk, hade barn i Valters ålder och hade dragit i gång ett lag. Så han var med i U9 i två säsonger, innan hockeyn drog igång i AIK. Han var bara fem-sex år när han spelade sin första match i Burträsk.
En ung Valter Lindberg.
Vad minns du av första matchen?
– Nej, jag minns nog ingenting, säger Valter och skrattar.
Även lite senare, fick Valter möjligheten att spela med moderklubben. Som 14-åring spelade några matcher med Burträsks U16-lag.
Uppväxten har präglats av hockey och redan som liten har hockeyspåret varit tydligt.
– Det har ju egentligen varit så hela tiden, att jag ska bli hockeyspelare. Jag har hållit på med lite olika sporter efter vägen. Jag har faktiskt inte tänkt så mycket, utan har mest haft roligt.
Vad har det betytt att både pappa och farfar har hockeybakgrund i Burträsk och AIK?
– Det har så klart varit väldigt inspirerande, säger Valter.
Kent fyller i:
– Fast det är ju inte så att jag eller farsan har tröjan i taket.
Talangen och bollkänslan har varit tydligt hos Valter. Han var även en jättetalang i squash, där han har spelat EM på junior-nivå. Han var även med och hjälpte Skellefteå Squashklubb till ett SM-brons för ett år sedan, efter att ha blivit blixtinkallad.
Kraven numera är ganska höga om du ska satsa på hockey, så därför har det varit fullt fokus på hockey sedan Valter hade genomgått try-outen i AIK.
Det är nu fyra år sedan, men utvecklingen har varit snabb.
Valter vann JSM-guld förra året med AIK, men har även en SM-medalj i squash.
När kände du att hockey var din sport?
– Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det, utan mest haft roligt. I TV-pucken fick jag spela mycket och då kändes det som om det här var riktigt kul.
18-åringen fick förra säsongen komplettera sitt SM-brons med SM-guld med J20-laget i AIK.
Den här säsongen kom också A-lagschansen, som sedan har vuxit ut till ett A-lagskontrakt. Valter har skrivit på för fyra säsonger.
– Det har varit oerhört roligt. Man har ju följt A-laget hela livet och jag kunde aldrig föreställa mig att det jag skulle ta mig hela vägen dit där jag är i dag. Det har varit roligt hela vägen och det är allt jag har drömt om att få vara i A-laget.
Det finns fler steg att ta för Valter, som redan inför årets NHL-draft hade åldern inne. Han blev inte tingad av något lag, men lär vara högaktuell till nästa draft, längre fram i år. Han har blivit intervjuad av några klubbar från andra sidan Atlanten.
– Jo, det började förra året och har fortsatt efter det. Jag har pratat med några lag, säger Valter.
Har du något favoritlag?
– Jag har ju alltid följt Buffalo. Det är väl efter pappa, säger Valter.
Hur kommer det sig att blev Buffalo?
– Jag fick en gammal Buffalotröja. Den grävdes upp från någonstans och jag fick den. Jag tyckte att det var häftigt och sen har det varit Buffalo sen dess.
18-åringen går en spännande framtid till mötes, där mycket talar för att vägen framåt kommer att se lite annorlunda ut jämfört mot pappa Kent och farfar Anders.
Men tillsammans har de haft en spännande bakgrund.
Med startpunkten i Burträsk.