Panelen diskuterar om Skellefteå AIK ens ska försöka gå vidare i CHL.
FRÅGA ETT
Det kommer krävas årets match från Skellefteås herrar mot Bremerhaven på tisdag för att AIK ska gå vidare i CHL. Men helt ärligt, vore inte det bästa för Skellefteå att bara åka ut ur den där turneringen?
Adam Savonen: Att ”ge upp” är något man inte gör i idrott. AIK som en gång hade den tunga slogan ”vad som än krävs” under en säsong, bör förstås göra ett försök. Man ställer det bästa laget man har på banan och går för det. Om det räcker? Tveksamt, men stora vändningar händer då och då.
Arvid Marklund: AIK vill vinna allt man som lag ställer upp i, och i fjol visade man att det gick bra att kombinera ett långt CHL-slutspel med SHL. Men ser man till att det varit en mycket rörig höst så skulle det inte vara en nackdel för AIK att lätta upp spelschemat lite, vilket ett uttåg i CHL skulle göra. Så i tisdagens retur mot Bremerhaven är nog det allra viktigaste för AIK:s del att de känner att man spelmässigt tar rätt kliv.
Erik Grahn Lundgren: Jag tror att det bästa, och enda, sättet för ett lag på elitnivå att ta sig an en sådan här match är att göra det med ambitionen att stå för en bragdartad vändning. Lyckas man resultatmässigt skulle det kunna vara guld värt för den fortsatta säsongen, men även om man inte lyckas skrälla så är det på sin plats att AIK fortsätter att bygga vidare på den positiva insats som laget stod för i lördags. Att sänka standard och kravbild är aldrig en bra idé, men särskilt inte när man är i en dyster trend.
Johanna Salo: Det finns väl, som med allt, för- och nackdelar. Det var inte till AIK:s fördel att ha ett så späckat schema i oktober, särskilt inte när spelet inte klickade. Med tanke på målvaktssituationen, där Lindvall är långtidsskadad igen och en Söderström som är hård belastad, och skadesituationen laget befunnit sig hela säsongen skulle ett uttåg skapa mer utrymme för återhämtning. Jag tror inte att AIK vill förlora och åka ut, det är de för stora vinnarskallar för, men jag tror inte heller att den extra tiden är något som inte skulle uppskattas.
FRÅGA TVÅ
Axel Sandin-Pellikka är tillbaka på "rätt" plats och tränarna har splittrat på Oscar Lindberg/Jonathan Johnson som nu är i varsin PP-formation. Gillar du förändringarna i powerplay?
Adam Savonen: Det är alltid bra att göra förändringar när ett lag har kört fast. Efter sex förluster var det helt logiskt att leta nya lösningar. Med den offensiva kunskap som finns i laget är det ju angenäma problem. Marcus Eriksson borde få fler chanser. Hans spets kommer bäst tillgodo i powerplay och det är lite slöseri att inte låta honom spela där.
Marcus Eriksson hålls fortsatt utanför AIK:s powerplay, vilken Norrans Adam Savonen tycker är något märkligt.
Arvid Marklund: Jag har under lång tid förbryllats över varför inte Axel Sandin Pellikka, som öste in mål från vänsterkanten förra säsongen, inte används där. Så när Robert Ohlsson, som chefade över AIK:s PP, fick sparken kändes det givet att Andreas Falk skulle göra den efterfrågande förändringen. Och inte helt oväntat smackade Pellikka in ett direktskott mot HV71 i lördags.
Så överlag tycker jag att förändringarna är helt rätt beslut. I framtiden skulle det vara väldigt intressant att även få se Michael Brandsegg-Nygård ute på vänsterkanten i den andra PP-uppställningen, för att fullt ut få en chans att se norrmannens fruktade skott.
Erik Grahn Lundgren: I grund och botten gillar jag tanken på att spela Sandin Pellikka som skytt till vänster i powerplay, men det gör istället att Oscar Lindberg inte får möjligheten att spela på den position som han kanske är bäst på. AIK har ett gäng spelare som mycket väl skulle trivas allra bäst i kantpositionerna i PP, och då kan jag på ett sätt argumentera för att de riktigt vassa alternativen är färre på backpositionen, vilket kanske borde göra att Sandin Pellikka hellre ska spela där.
Detta då, utöver Oscar Lindberg, även Max Lindholm, Andreas Johnson, Jonathan Johnson, Michael Brandsegg-Nygård och Marcus Eriksson alla trivs bäst på kanterna, men utan att de har möjligheten att spela som back.
Frågan blir möjligen vad som är bäst på laget, att få in så många bra spelare som möjligt i PP-uppställningarna, eller få ut så mycket som möjligt av de mest avgörande spelarna i den spelformen.
Johanna Salo: Det gav ju onekligen resultat i helgen, det kan vi inte säga något annat om. Powerplay har egentligen inte varit något problem för AIK under säsongsinledningen, då de innehar det tredje mest effektiva numerära överläget i ligan. Men en lyckad förändring med snabb utdelning är förstås alltid positivt.
FRÅGA TRE
AIK:s damer fortsätter att spela bra på bortaplan i SDHL och vann i helgen mot såväl Modo som Brynäs. De har nu 22 poäng och slåss i mittenskiktet av tabellen; Är du förvånad?
Adam Savonen: Nej. Föreningen har en bra verksamhet i stort och fick jobba hårt för att ta steget upp. Fördelen med det är att laget är bättre förberett och då kommer resultaten på det.
Arvid Marklund: Som jag tidigare sagt: Skellefteå AIK är ingen vanlig nykomling i SDHL. Däremot är jag förvånad hur man flera gånger lyckats besegra topplag på bortaplan. Det visar på karaktär samt att laget i sina bästa stunder är väldigt homogent, vilket lyft laget från bottenstriden i tabellen. Men lika förvånande har det varit att hemmaspelet varit så pass svagt. Det är nästa steg för laget att ta – och lyckas man med det finns det chans för en ännu bättre placeringen än nuvarande åttondeplatsen.
Marah Wagner har varit strålande för Skellefteå de senaste veckorna.
Erik Grahn Lundgren: Förvånad över att de tillhör mitten av SDHL-tabellen? Nej. Förvånad över att de tar fem av sex poäng på helgens bortaturné, och dessutom var ytterst nära att ta alla sex? Ja.
Trots att jag kan sakna en del spets i lagbygget så tycker jag ändå att AIK bör ha så pass bra förutsättningar överlag att de ska kunna vara ett stabilt SDHL-lag, så tabellplaceringen känns både förväntad och välförtjänt så här långt.
Johanna Salo: Nej, jag är snarare förvånad att det är först nu de har börjat utmana storlagen och sno poäng. Övergången under hösten till den högre serien har varit tuff, förmodligen tuffare än laget själva hade förväntat sig, men de visade på försäsongen att de hade den här kapaciteten.
Det ska också sägas att SDHL-tabellen haltar en del, och AIK har två fler matcher spelade än lagen både före och efter dem. Det är först efter kommande helgs omgång vi vet exakt hur AIK ligger till, men sett till mina förväntningar är jag inte förvånad att de har börjat klättra uppåt.