I flera år har jag påpekat att Luleås bortaställ är alldeles för mörkt. En mörkgul kulör som dessutom är kryddat med svarta detaljer bland annat uppe på axlarna.
Frågar ni mig borde reglerna i SHL vara som i NHL, det vill säga att bortastället i huvudsak ska vara vitt. Jag vet, det är rätt så tråkigt. Men det fyller dock sin funktion då det är superenkelt att se skillnad på lagen som spelar. Samtidigt kan då hemmalaget fritt laborera med sitt ställ – så länge det inte är vitt vill säga.
Nu när Skellefteå AIK valt att göra sitt hemmaställ ännu mer gult så var det näst intill komiskt under torsdagskvällens träningsderby. Det var en enda stor svartgul röra där det i närkamper, och när det var många spelare inblandade i en situation, var svårt att se skillnad på lagen.
När väl SHL kickar igång, och lagen ställs mot varandra igen i Skellefteå, tar jag för givet att Luleå spelar i ett annat ställ än sitt gula. Och enligt uppgifter lär man då komma i sitt röda ställ då man slopat sitt vita.
Grundproblemet ligger dock hos SHL. För mörka bortaställ bör som sagt inte få tillåtas.
*****
Matchen var ytterligare en tillställning som drunknade i utvisningar. Spelarna har svårt att rätta sig till den nya stränga domarnivån som innebär att spelförstörande moment ska plockas bort.
Det är utan tvekan en positiv utveckling som följer samma spår som NHL tagit de senaste åren vilket lett till en mer underhållande liga och betydligt fler mål.
Men på vägen dit kan det bli så hör rörigt. Matcher där rytmen rycks sönder och med spelare som skakar på huvudet efter att man blivit utvisad för något som tidigare år varit tillåtet. Fråga bara Luleås Juhani Tyrväinen, som drog på sig fem tvåminutare i matchen – och dessutom ett matchstraff i slutminuterna...
Det allra viktigaste i allt detta är att domarkåren klarar av att fullfölja och bibehålla sin nya nivå. Av erfarenhet vet vi att nivån brukar tryckas uppåt ju längre en säsong lider. Jag hoppas verkligen inte det blir så denna gång. För en hockey utan hugg och slag är i alla fall något som jag vill ha.
*****
På tal om utvisningar så har AIK byggt ett powerplay med enbart forwards och ett där två backar får chansen.
Det första, med Jocke, Möller, Frödén, Morley och Kiiskinen, ser väldigt intressant ut med fyra riktigt vassa skyttar och med en grovjobbande finländare kring kassen. Så mål kommer det att bli – även om man kammade noll ikväll. Däremot måste man klara att hålla tätt bakåt, vilket man misslyckades med den här kvällen efter att Lindström gett bort pucken bakom eget mål.
I det andra PP:et är jag lite fundersam över att just Niclas Burström och Oskar Nilsson är de backar som får chansen. Det är visserligen inget fel på duons offensiva kunskaper. Men att inte 20-årige Adam Wilsby, som hade 30 poäng i allsvenskan förra säsongen, och 19-årige Philip Broberg får chansen kan jag tycka är fel.
Framförallt Wilsby, som jag tror har kapacitet att ta SHL med storm kommande vinter. Så länge han får chansen att visa sina kunskaper i offensiva situationer likt powerplay.
*****
Luleå vann med 4–0. Det efter en match där norrbottningarna var vassa framåt och tog vara på sina chanser samtidigt som AIK kammade noll efter storspel av David Rautio.
AIK har fortsatt en hel del att slipa på – som sig bör den här tiden på året. Resultatet var dock värre än prestationen.