Straff, bedömningar och tolkningar är svårt att hantera. Det går inte heller att skriva knivskarpa regler för precis allting. Lägg därtill att farten gör det ännu svårare att hinna med.
Därför har man skapat regeln att det är möjligt att videogranska ett potentiellt matchstraff direkt. Med en sådan möjlighet har ju domarna fått ett kraftfullt verktyg att undvika svaga bedömningar.
Ändå missades den solklara knätacklingen på Jonathan Pudas. Domarna valde att tolka den som en tripping. En mycket märklig tolkning. På reprisen råder det inget tvivel om att det är knätackling. I reglerna går att läsa: ”Kneeing innebär att en spelare leder en tackling med sitt knä och i vissa fall att en spelare sträcker ut sitt ben för att ta kontakt med en motståndare.”
Coopers tackling stämmer bokstavligt in på den senare delen av beskrivningen. Å andra sidan står det under tripping att ett knä kan användas, men knä mot knä är inte tripping.
Dagens fina teknik i cmore visar ju också bilderna från domarkameran (som sitter på hjälmen), vad domaren ser och det borde ha varit omöjligt för domaren att missa vad som hände när Cooper tacklade Pudas. Samtidigt Sveriges bästa domare som är uttagna att döma i finalen.
Därför är det obegripligt att de inte bedömer det som en femma för att sedan videogranska händelsen. För reprisbilderna är svåra att göra någon annan bedömning än att det är en knätackling av grövre art. Fem minuter på is.
Sedan går det att diskutera brett om det ska leda till avstängning. I det sammanhanget har jag större förståelse att åsikterna går isär. Fem minuter på is hade kunnat räcka, samtidigt är ju frågan om man vill ha knätacklingar i svensk hockey?
Avstängningar och böter har ju varit en av SHL:s metoder för att styra sporten dit man vill. I det civila livet är det många som vill påpeka att ”forskning” visar på att straffsatser inte avskräcker från brott. Samtidigt är inte straffsatser i huvudsak en preventiv metod, men i SHL har det med all säkerhet haft en framgång när det gäller både huvudtacklingar och fighter.
Därför borde uppenbara knätacklingar också leda till någon form av avstängning, om det är ett tilltag som SHL inte vill ha på isen. Så enligt mitt sätt att se det borde Cooper ha fått fem minuter och sedan någon matchs avstängning.
Jag är inte riktigt en vän av det slentrianmässiga snacket att ”det jämnar ut sig över en säsong” eller finalserie. Det är viktigt för sporten från spelare till publik att det finns en röd tråd och konsekvens i bedömningarna. I synnerhet ju närmar SM-guldet man kommer.
Nu var inte Coopers bentackling den enda kontroversiella incidenten under matcherna. Brian Cooper blev crosscheckad av Filip Sandberg i samband med AIK:s kvitteringsmål. Den lika solklar som knätacklingen och även den borde domarna ha sett och dömt.
För att göra det hela ännu mer komplicerat kan vi nog också dra slutsatsen att knäcktacklingen på Pudas inte hade skett – om domarna hade visat ut Sandberg. Då hade den här krönikan handlat om att 0–3 inte går att vända på svensk mark. Vi lever i en besynnerlig värld.
***
Situationen har varit uppe hos referensgruppen enligt uppgifter, men ska inte ha gått vidare till disciplinnämnden.
***
Domarna är en oerhört utsatt position och det är inte heller en lätt position att vara i, men på SHL-nivå är det rimligt att kunna ha höga krav.
***
Emil Larmi i Växjö mot Linus Söderström i AIK. Det är finalseriens största matchen i matchen. Vinnaren i den duellen borde ligga bra till att bli MVP.
***
39-årige Joakim Lindström ser så bra ut att det vore ett slöseri om han lägger av efter den här säsongen. Han borde spela en säsong till.
***
Linus Högberg har vuxit oerhört sedan han kom till Skellefteå AIK. Jonathan Pudas kan mycket väl vara Europas bästa offensiva back. Däremot såg Linus Högberg nästan ut som Teodor Lennström under den tredje matchen. Han spelade med pondus där varenda egenskap såg ut som en styrka.
***
Inte en hemmavinst i final sedan 2014 för AIK. En märkligt negativ trend med tanke på vilket enormt framgångslag AIK är och har varit de sedan 10-talets början.