Om vi börjar med Thea Norlund som är Västerbottens stora stjärna på kvinnlig medeldistans. Thea toppar tre distanser trots att säsongen inte blivit vad hon hoppats. Thea bytte tränare till det här året, stod över inomhussäsongen, och inledde strålande utomhus.
Sedan kom bakslaget. Hjärtat fungerade inte under intervallträningen och en undersökning visade att en så kallad ablation, där de elektriska signalerna blockeras, var nödvändig. Nu har Thea fått göra den nödvändiga röntgenundersökningen och förhoppningsvis kan också behandlingen utföras i höst.
För det finns som sagt inte många som testar längre distanser i Skellefteå. På flicksidan finns det några som prövat. Men på herrsidan är det ingen från AIK som finns med på 10-bästa på 800 meter och uppåt, total dominans från Umeå. Däremot finns det många duktiga löpare som springer terränglopp. Det vore kul om AIK fick några av dem att också ställa upp i några banlopp under säsongen.
Annars är det som vanligt tresteg som är AIK:s huvudgren på damsidan. Cornelia Nilsson tillhör redan Sverige-eliten och fick äntligen förbättra sitt personliga rekord från 2019. Och utvecklingen kan garanterat fortsätta under 2024 även om studierna till läkare i Umeå tar mycket tid. Fia Viklund som inledde säsongen i USA kom däremot inte upp i sin vanliga klass. Omställningen till att tillbringa vintern i USA med annorlunda träning satte sina spår i inte minst skadekänningar. Förhoppningsvis blir den andra vintern I New York, där Fia studerar, betydligt bättre.
Mycket glädjande är också att talangen Signe Pettersson hoppat in som trea i AIK och fyra i Västerbotten med sina 10,67.
Men det kanske ändå är längdhopp som blir Signes huvudgren. Första året hon hoppar utan zon blev det 5,16 och hon blir en intressant start i ungdoms-SM redan i vinter. Precis som ett år äldre Tilda Fridenborg.
AIK har också en mycket stark släggeneration på gång. Visserligen märks det inte så mycket i seniorstatistiken eftersom ungdomarna Ossian Nyroos och Linneah Kronqvist Wilhelmsson fortfarande haft lättare släggor som huvudredskap i sitt idrottsutövande. Men talangen finns. AIK har också några unga killar som gjort framsteg i sommar. Hannes Furberg (hopp och sprint) , Kevin Lindmark (sprint), Edwin Bergh (sprint) och Eskil Grundström (hopp och kast) är en kvartett som med rätt träningsmängd kan bli riktigt duktiga.
Annars är det några äldre killar som toppar statistiken i Västerbotten och AIK. Jonathan Marklund är fortfarande överlägsen i längd, synd bara att han inte tränar regelbundet.
Eric Forsberg fick som skadefri ett lyft som höjdhoppare, 1,90, och kan mycket väl bli klubbens nästa tvåmetershoppare. Till slut en gren som inte fått något lyft i Västerbotten trots Armand Duplantis framgångar. Stavhoppet toppas av Simon Persson som i sitt enda framträdande hoppade 3,03, Tvåa ligger 78-årige Sune Persson från Umeå med 2,46. Otroligt bra med tanke på åldern men inget att yvas över i statistiken.