Talangen visade tillräckligt mycket för att få nya chanser

Michael Brandsegg–Nygård är tillbaka. Marcus Eriksson hittar målet igen. Oskar Voullet fortsätter att se het ut. Anton Heikkinen fick börja utanför fyra formationer. I nuläget får Robert Ohlsson ha ett öppet sinne. För det är trångt kring platserna i offensiven.

Michael Brandsegg-Nygård avslutade sin debutmatch på ett bra sätt.

Michael Brandsegg-Nygård avslutade sin debutmatch på ett bra sätt.

Foto: Pär Olert

Ishockey2024-10-13 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Med Brandsegg-Nygård tillbaka i Skellefteå var en av frågeställningarna vem som skulle få börja utanför de fyra formationerna. Svaret blev Anton Heikkinen.

Den lilla hårdskjutande forwarden gjorde ju ett riktigt snyggt mål mot Rögle senast. Det räckte inte längre än till en 13:e plats i forwarduppställningen när AIK ställdes mot Timrå.

Det säger en del om konkurrensen där Oskar Vuollets blixtrande utveckling gör att han är omöjlig att bortse ifrån i det här läget. Brandsegg-Nygårds egenskaper och framgångsrika försäsong gör ju att skulle kännas märkligt att inte satsa rejält på honom direkt. Han placerades bredvid Oscar Lindberg och Rickard Hugg, vilket också kändes logiskt. Teoretiskt sett torde han passa perfekt ihop med Lindberg.

Matchinledningen blev inte särskilt rolig för varken norrmannen eller övriga AIK. Timrå däremot, imponerade stort trots att Jonathan Dahlén saknades. Medelpadingarna har omgärdats med en del frågetecken, inte minst i defensiven. Efter lördagens match stod det klart att laget är på tredje plats i SHL. Med den energi i skridskoåkningen och den höga skickligheten framstår laget som något av en underdog.

Brandsegg-Nygård och AIK växte in i matchen. Norrmannen gick poänglös av isen, men han hann visa tillräckligt mycket för att få nya chanser med Lindberg och Hugg.

Om AIK har en tunn backsida är det motsatt förhållande på forwardssiden. Där kommer spelare att få stå över när alla är friska.