"Siri, spela Moonlight Shadow"
Kom inte här och säg att du inte nynnar med för att i refrängen sedan slänga in ett "JOCKE LINDSTRÖM" när du hör den. Till och med jag gör det, och jag vågar nästan slå vad om att när jag sitter där på ålderns höst så kommer jag även då att göra det.
Vissa spelare gör sig odödliga genom att vinna mästerskap och vissa genom att visa upp ett bultande klubbhjärta. Där finns också de som når odödlighet genom att vräka in poäng.
Joakim Lindström har vunnit med Skellefteå AIK, visat ett svartgult hjärta ingen kan ta ifrån honom och utöver det även förgyllt publiken i "Templet" med såväl mål som framspelningar vi än i dag kan undra hur tusan han lyckades med dem. På sina 600 matcher i SHL har Jocke gått från hajpad hemvändare och direkt succé till decenniets främsta spelare i SHL och en av de största svartgula publikfavoriterna någonsin.
Det finns inga som helst tvivel om att Joakim Lindströms karriär snart är slut. Vi snackar inte om ett beslut som är flera säsonger bort, det kan komma redan till våren eller nästa. Kanske fler säsonger än så, men hur som helst börjar hans farväl till karriären knacka på dörren.
Därför har jag bestämt mig att njuta av varje match jag ser med honom. Hockeyälskaren i mig njuter av alla små och stora saker bara Jocke kan göra på en SHL-rink. Han fyller 39 i december och åker just nu runt som 38-åring i SHL men lyckas ändå göra exakt vad han vill i vissa matcher. Med sin seriositet och otroliga fysik lyckas han än hänföra oss.
Tack för dina 600 matcher i SHL, Jocke. Jag önskar att din karriär aldrig behöver ta slut.