Kommer aldrig ta publik för given igen

Efter den 9 februari går vi tillbaka till hur livet var innan pandemiutbrottet 2020 och publiken kan fylla läktarna igen. Det firade Skellefteå AIK på bästa sätt när de bjöd på målfest mot ett Linköping som aldrig ens var nära.

Skellefteå AIK utklassade Linköping i sista hemmamatchen utan möjlighet till fullsatt.

Skellefteå AIK utklassade Linköping i sista hemmamatchen utan möjlighet till fullsatt.

Foto: Bildbyrån

Ishockey2022-02-03 21:32
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har klagat på publiksiffror och ifrågasatt om publiken i Skellefteå ens är intresserade av ishockeyn som spelas i Skellefteå Kraft arena. Jag har utöver det även kritiserat Skellefteå AIK för hur de arbetat med att locka publik till arenorna.

Det kommer krävas mycket för att jag ska göra det igen. 

Är det något denna långa tid med publikrestriktioner lärt mig så är det att aldrig ta publiken för givet igen. Att alltid känna glädje över de tusentals som faktiskt är på plats i stället för att rikta fokus och spilla energi över de som inte är här. 

När det kommer till ishockey och matchupplevelser finns det ingenting som är bättre än en fullsatt arena. Samtidigt finns det ingenting som är värre än vad vi behövt leva med de senaste åren. 

När jag svängde av från E4:an, korsade det södergående körfältet och rullade in mot Skellefteå Kraft arena för torsdagens match mot Linköpings HC så gjorde jag det med en fin känsla i kroppen. Den här kvällen skulle vara slutet på något vi helst vill glömma och början på något vi aldrig kommer vilja glömma. 

När restriktionerna nu släpps den 9 februari och coronaviruset inte längre klassas som samhällsfarligt så hoppas jag att det är för gott. 

Jag lever på det hoppet och även om det är naivt så vill jag tro att vi inte kommer behöva leva samma typ av reglerade och uteslutande liv som vi gjort nu sedan 2020. När Malmö Redhawks nästkommande söndag hälsar på i Skellefteå så gör skåningarna det i en arena som inte längre behöver förhålla sig till något annat publiktak än det maxantal som arenan kan ta in. 

Och som jag längtar. 

Jag längtar efter att se Albert Martling skrika i gång hemmastå. Efter att höra Kurt-Ove och Sture höja sina röster med barnförbjudna ord riktade mot domaren. 

Jag längtar efter att se människor i stället för stolar. Efter att känna värmen som tusentals åskådare skapare inne i arenan för fy fabian vad kallt det har varit att sitta på pressläktaren utan handskar och skriva de senaste månaderna. 

Innan ni kommer tillbaka, kära publik, vill jag bara skicka med en påminnelse; det är inte 2014. 

Jag vet att spelet ser ut som då för jösses vad bra Skellefteå AIK är just nu. Men det är 2022.

Hosta i armvecken.