Nu väntar visserligen, enligt rapporterna från AIK-lägret, ingen längre frånvaro för Tom Kühnhackl, Joakim Lindström och Simon Robertsson som är skadade och så fort Oscar Möller blivit fyrbarnspappa lär han vara tillbaka i laguppställningen som vanligt.
Men skador kommer och skador går under en säsong och det finns ingenting som inte säger att det kommer att saknas spelare till och från under de mörka vintermånaderna, eller mitt under brinnande SM-slutspel för den delen.
I takt med att forwardssidan, för det är trots allt där AIK visat sig vara tunna, tunnats ut har också brister i den redan befintliga spelartruppen visat sig.
Elias Stenman är en bra och talangfull 13:e forward med JVM-meriter som kan fylla tomrum som uppstår, men det är ingen spelare som här och nu går att luta sig mot en lördagskväll i Gävle.
Samma gäller Theo Keilin, som förvisso gjorde en pigg insats i Monitor ERP Arena, som inte ska behöva göra stora minuter i ett SM-guldjagande Skellefteå AIK.
Och samma sak gäller Filip Sandberg som är klippt och skuren för en tredje- eller fjärdekedja, men någon rak ersättare till Oscar Möller är han inte.
Så är det.
Sedan är det såklart beundransvärt att Skellefteå AIK och Erik Forssell kan, och väljer, att ringa hem fjolårets juniorer som dels kan systemet, men också brinner för klubbmärket. Men det finns en anledning till att Oscar Nilsson spelar i Piteå och att Gabriel Säll spelar i Halmstad: AIK gjorde bedömningen att spelarna inte var redo för SHL-spel den här säsongen.
Båda spelarna kan komma att göra samma resa som Pär Lindholm har gjort, det vill säga att ta sig från hockeyettan och svensk ishockeys bakgård tillbaka till finrummet som är SHL.
Men här och nu behöver AIK, om ambitionen är att fira ett SM-guld på Guldtorget till våren, mer pålitliga alternativ som kan stå upp när det blåser och inte "kroppar" som gör att AIK just och pass kan matcha fyra kedjor.
Att sedan Säll ska spela match på fredagskvällen med Halmstad – för att sedan stiga upp i ottan för att åka taxi, flyg och buss till Gävle och spela sex minuter för ett lag han inte tränat med sedan i våras är inte heller att ge 20-åringen några förutsättningar att lyckas.
Snarare tvärtom.