PT-sporten träffar Sebastian Aho i samband med "NHL-matchen" i LF Arena. Håret är snaggat och han går knappt att känna igen från sin tid i Skellefteå AIK, men hans blå-orangea hockeytrunk med New York Islanders logotyp ger en hint om vem han är.
Backen ska snart påbörja sin åttonde säsong i klubben, men faktum är att det var först ifjol som han fick spela ordinarie.
– Det var roligt att jag fick vara med och lira hela förra året. Det kändes som att det behövdes för att hålla uppe motivationen och fortsätta där borta. Det har varit några år då jag inte spelat så mycket, konstaterar han.
Hans första tre säsonger tillbringades mestadels i farmarlaget. Därefter fick han vara uppe i NHL, men oftast som reserv och såg de flesta matcherna från läktaren.
Vi har sett många andra svenskar vända i hem i samma läge. Vad fick dig att fortsätta?
– Jag har hela tiden haft känslan att jag kan spela i NHL, att jag bara måste få göra några matcher i rad för kunna visa det. De senaste två säsongerna har jag fått den chansen, säger Sebastian Aho och fortsätter:
– Jag är väldigt glad som inte åkte hem efter två eller tre år, utan att jag stannade och kämpade vidare och att det gav betalning till slut.
Förra säsongen var han ordinarie i tredje backpar. Han har med andra ord en ganska anonym tillvaro i ett lag utan stora stjärnor, även om Zach Parise på toppen av sin karriär var en av världens bästa spelare.
I dag är Parise 39 år och frågan på Long Island är om den ärrade veteranen fortsätter eller inte.
Vad tror du?
– Har faktiskt ingen aning, men hoppas och tror det. Han var ruggigt bra ifjol och gjorde över 20 mål. Han har väl över 1200 matcher i ligan och är viktig både på isen och i vårt omklädningsrum. Speciellt när det kommer till slutspel. Han har ju gjort allting 20 gånger om.
Själv har Aho bara hunnit göra drygt 130 matcher i världens bästa liga. Han hoppas att det ska bli många fler – och att Islanders kan utmana om Stanley Cup.
Klubben har varit i slutspel fyra av de fem senaste åren, varav man 2021 tog sig ända till semifinal.
– Om vi tar oss till slutspel, vilket jag tror att vi kommer att göra, så är vi jobbiga att möta. Vi åker mycket skridskor, forecheckar och tacklas en hel del. Vårt lag är byggt för slutspel skulle jag säga. Det är där vi är som bäst.