Skellefteå AIK:s nya klubbdirektör ser fram emot att börja sitt nya äventyr.
Snart har tiden kommit för Pea Israelsson, som räddat Skellefteå AIK:s existens som förening och varit med på resan från jakten att nå SHL till en stormakt i SHL, att tacka för sig. Skellefteå AIK:s klubbdirektör går i pension och tidigare i veckan kunde föreningen gå ut med nyheten om vem som ersätter honom.
Det blir Åsa Andersson, nu VD på Skebo och Skellefteå Industrihus, som tar över stafettpinnen och på torsdagsaftonen fick Norran träffa henne för en pratstund om vad som lett fram till karriärsbytet, planerna för Skellefteå AIK och tankarna om att ersätta en klubbikon.
Först och främst Åsa, grattis. Vad har du fått för reaktioner sedan nyheten kom ut?
– Stort tack. Jag har i princip bara fått positiva reaktioner och det är ju jättekul, man blir ju väldigt peppad när man får så mycket positivt. Jag har fått väldigt många gratulationer och det är många som skrivit att de tror på mig, säger Åsa Andersson, som kliver på sin nya tjänst under hösten.
Kan du berätta hur det kom sig att du fick det här jobbet, var det du som sökte till klubben eller klubben som sökte dig?
– Jag blev headhuntad för jag hade inte sökt tjänsten. Jag blev kontaktad av Wikan via Linkedin och jag blev otroligt överraskad när de hörde av sig för jag såg inte det komma. Jag hade inte ens funderat på att byta jobb så jag blev väldigt överraskad. Sen efter att de hörde av sig så läste jag jobbannonsen ordentligt och kände att ”jo, här finns det absolut en del saker som passar mig”, säger hon och fortsätter:
– Sen efter några veckor hörde klubben av sig och ville ha ett förutsättningslöst möte. Efter det mötet väcktes något i mig och från den dagen kände jag att jag verkligen ville ha det här jobbet.
Du har en lång karriär bakom dig och har sedan 2016 varit vd för Skebo, vad är det som lockar med att byta jobb nu?
– Det är ju ett jätteroligt jobb och det är ju ett väldigt starkt varumärke. Skellefteå AIK betyder ju väldigt mycket för väldigt många så det är en stor spänning att få vara med och leda en sådan verksamhet. Så för mig är det en ynnest och jag är otroligt stolt över att jag fick frågan, säger hon och fortsätter:
– Det är en välskött förening jag kommer till, som har gjort en helt fantastisk resa under ledning av Pea Israelsson. Han har ju varit med och byggt upp en stark och duktig organisation som har en god ekonomi i grunden och det är jätteimponerande. Sen, eftersom jag följer ishockeyn, vet jag ju också att de har en väldigt bra sportslig organisation med Niclas Lundkvist, Erik Forssell och Ulrika Dahlgren.
Du nämner Pea Israelsson, och alla i Skellefteå vet ju vad han gjort för föreningen, och staden. Hur är känslorna att ersätta honom?
– Jag känner en oerhörd ödmjukhet över att ersätta honom. Pea har ju gjort en fantastisk resa och hållit ihop föreningen på ett imponerande sätt under hans år i klubben. Han har varit med och tagit två SM-guld och byggt en stabil grund som föreningen står trygg på i dag. Det blir svårt att efterträda en legendar men jag tänker att jag får ta över något bra och ta det vidare till nästa steg.
"Till nästa steg" säger du, vad har du för planer för Skellefteå AIK och vad vill du tillföra till föreningen?
– Det är ju jättesvårt men min roll kommer ju handla om att hålla ihop helheten, jag har fullt förtroende till att de som driver det sportsliga gör det. Det är ju deras ansvar, sen blir mitt ansvar att hålla ihop det övriga med restaurangerna och hela verksamheten i arenan utanför det på isen.
Vidare berättar Åsa att hon redan hunnit träffa personalen i Skellefteå AIK och att hon framöver kommer vilja sitta ned med samtliga anställda, en och en, där hon berättar att alla kommer få dessa tre frågor:
• Vad är det bästa med Skellefteå AIK?
• Vad kan förbättras?
• Vad är det första du skulle göra om du var i min roll?
– Jag vill lära känna alla i personalen och är en ledare som vill kunna namnet på alla. Sen kanske jag inte kommer kunna lära mig namnet på alla som jobbar gratis vid matcher och så, men alla anställda vill och ska jag lära känna så snabbt som möjligt, säger hon.
Här inleder Åsa Andersson snart en ny resa.
Från att ha jobbat inom industrin till samhällsbyggnad och nu in i en idrottsverksamhet. Åsa har således redan hunnit med att jobba inom minst en mansdominerad bransch men kommer nu ändå till en bransch där mycket handlat främst om männen.
Historiskt sett har ytterst få kvinnor haft högt uppsatta roller som klubbdirektörer inom ishockeyn, men barriärer har på de senaste åren brutits och på många håll har jämställdhet blivit en av de viktigaste frågorna.
Hur ser du på den bransch du nu kommer in i, den har ju ett rykte om sig att vara väldigt mansdominerad?
–Det känns inte så jättespeciellt faktiskt, innan jag började här på Skebo så jobbade jag inom industrin och de åtta år jag var på Strongpoint så var jag ensam kvinna i ledningsgruppen så jag är ganska van vid det och har inga problem med det.
Det har varit ovanligt för kvinnor att landa såna här toppjobb och det kan ju bemötas med kritik från vissa håll. Är du beredd på att möta fördomarna som finns?
– Ja, det är jag verkligen. Men jag både tror och hoppas att jag fått jobbet tack vare mina kompetenser och inte på grund av mitt kön, vilket jag också hoppas att folk förstår. Sen tänker jag att det där synsättet är försvinnande då det handlar om en generationsfråga, jag menar den yngre generationen funderar ju inte på det här längre för de allra flesta är ju vana vid ett jämställt samhälle nu, säger hon och fortsätter:
– Det finns ju så många kvinnor överallt som gör ett fantastiskt jobb och syns vilket gör att det blir lättare att slippa brottas med såna fördomar.
Pea Israelsson går i pension efter flera decennier i föreningen.
De senaste åren har Skellefteå AIK tagit ett än större grepp om jämställdhet där inte bara har ungdomslag jobbat med frågor i ämnet. Det har även skett en allt större satsning på damhockeyn och för en dryg månad sedan blev Ulrika Dahlgren den första i föreningen att anställas som General Manager för damlaget.
Något Åsa ser positivt på:
– Vill du vara en förening i framkant så finns det ingen annan väg att gå. Det finns ju en sådan medvetenhet i samhället, man kan inte vara kvar i det där diket, då börjar det gå utför med stor risk att man tappar viktiga sponsorer men Skellefteå AIK har ju gjort ett otroligt jobb med det så det känns jättebra.
Vårt samtal har kommit till sitt slut men innan vi skiljs åt får Åsa frågan hur hon vill börja och hur hon vill sluta under sin tid i Skellefteå AIK.
Vad blir det första personliga föremålet du sätter upp när du kliver in i Pea Israelssons gamla kontor?
– Det kanske blir tavlan på Bud Holloway ändå, säger hon och pekar på tavlan som hänger bakom oss på kontoret i Skebos lokaler.
Norran träffar Åsa Andersson på hennes nuvarande kontor på Skebo, där en guldmålad Bud Holloway pryder väggen.
Och när du lämnar; vad vill du då lämna föreningen med?
– Jag vill lämna med ett guld, så klart. Minst ett guld. Sen ska absolut damerna upp till SDHL och etablera sig på den nivån. Jag vill att de ska bli ett topplag i SDHL. Sen ska arenan vara smockfull helst varenda hemmamatch i SHL och där kanske vi får prova några nya grejer för att locka publiken, säger hon och avslutar kryptiskt:
– Men det får vi återkomma om senare...