Skadeproblemen har varit stora för Lisa Berg, vilket är en av anledningarna till att karriären nu är slut.
Hon fostrades i Deje och Forshaga IF innan hon fortsatte mot Färjestad för att sedan slå sig in på hockeygymnasiet i Örnsköldsvik. På sina tre år i Modo hann Lisa Berg med fyra SDHL-matcher innan hon skrev på för två år i Skellefteå AIK.
Året är nu 2022. Det är några veckor sedan säsongen slutade med en tung kvalförlust, och Lisa Berg har meddelat att karriären är över.
– Det har varit lite till och från i nästan fyra år nu. Jag hade en dipp i gymnasiet när jag tänkte sluta, men när AIK hörde av sig tändes glöden lite igen. När jag skrev på för den här säsongen så hade jag egentligen redan bestämt att det skulle vara den sista, berättar Lisa Berg.
En stor anledning till att beslutet låg nära till hands var tunga skador. Att träna smärtfritt har inte varit någon vardagsmat för Berg de senaste åren. Redan första säsongen i Skellefteå AIK upptäcktes en ordentlig ryggskada som efter det har gjort sig påmind.
– Jag hade ont i ryggen när jag spelade i Modo också, men fick inte riktigt samma hjälp som jag fick här. Jag har egentligen haft den här skadan sedan jag var typ 14 utan att veta om det. Jag var ju skadad halva min första säsong och när coronasäsongen började trodde vi att jag var redo för match, men så ställdes allt in, säger hon och fortsätter:
– Den här säsongen började jag känna igen vid jul att jag fick ont. Jag har kört rehab och gjort det man kan, och jag har fått väldigt bra stöttning från alla. Det är tråkigt när man inte kan köra på samma sätt som de andra, men det är som det är.
Smärtan – i kombination med att inte kunna träna för att platsa – gjorde att Lisa Berg stod utanför matchtruppen under en lång period. Hon var fortfarande med och förde statistik från läktaren, men att stanna till slutet var inte självklart.
– Om jag ska vara ärlig var jag på väg att sluta i januari, jag kände lite att ”vad gör jag här egentligen?”. Men så insåg jag att jag är här för att jag har mina vänner i laget och tycker att det är roligt.
Därför fanns hon också med i Göteborg helgen i mars när AIK tvingade fram den sista och avgörande kvalmatchen mot Göteborg – och också när det inte gick hela vägen.
– Jag upplevde att det var jobbigt att stå vid sidan av och inte kunna göra något. Det enda jag kunde göra var att finnas som ett stöd. Jag blev ju ledsen också för att det är det vi har kämpat för så länge, att missa det med så liten marginal gör det nästan ännu jobbigare.
Maatchen i Göteborg blev också den sista matchen i karriären som hon tillhörde ett lag. Lisa Berg har nu lagt skridskorna på hyllan, en väg som även Alva Bergström har valt att ta.
Hur var det att veta att det var den sista matchen?
– Det hade varit så skönt att få springa ut på isen och göra en TV-puckshög och känna att okej, vi gjorde det, nu lägger jag av. Men i stället stod man där och kramade alla ledsna spelare. Det är klart att det var jobbigt men jag hade ändå accepterat att jag skulle sluta.
Nu ägnar Berg tiden åt mycket annat. Vid sidan av sitt heltidsjobb har hon valt att inte träna ett enda pass sedan säsongen tog slut och en av favoritsysslorna är hennes hobbyverksamhet – att måla på skor.
– Det har också gjort det lite lättare att sluta. Annars hade jag kanske funderat på vad jag ska göra nu, men jag har något att fylla tiden med. Jag har alltid tyckt om att skapa och pyssla, så nu är det kanske det som får ta all tid som hockeyn har tagit innan, säger hon med ett leende.
”Gemenskapen är något jag absolut kommer att sakna”, säger Lisa Berg, här med nummer 2 på ryggen.
Karriären har nått slutet, men inte tiden i Skellefteå. Berg och hennes sambo letar ett nytt boende för fullt.
Vad har lockat dig att vara kvar?
– Först tittade vi på att flytta, men sedan kom jag fram till att jag att jag ska sluta med hockeyn, en stor del av mig. Om vi flyttar så kommer jag tappa en annan del av mig, mina vänner. Det kändes som att jag skulle förlora all min trygghet då.
Hur tänker du inför nästa säsong? Kommer du att försöka hålla dig från hockeyn?
– Jag har funderat på det och jag tror att jag kommer att hänga en del på hallen ändå. Det jag tycker är allra roligast med hockey är gemenskapen, att ha en bra lagsammanhållning. Det är något jag absolut kommer att sakna, så det blir nog svårt att hålla sig borta.