Säsongens tackling? Nej, TV4-kommentatorn Johan Edlund, sa i första paus att det troligen var decenniets bästa tackling. Luke Witkowski tajmade tacklingen perfekt mot Alexander Ljungkrantz.
Publiken jublade som om det var mål och glädjande nog blev det ingen utvisning. Det fysiska spelet är en härlig ingrediens i spelet hockey. Witkowski har gjort avtryck och det går att skapa viss påverkan med den typen av spel.
Efter tacklingen på Ljungkrtanz var det Färjestadsspelare som funderade lite extra när nummer 53 var på isen. Det är ju så det ska fungera, skickliga spelare i en tuff, tuff miljö. Det är då det är som roligast. Faran, farten och fysiken sätter stor prägel på sporten.
Hockey är ändå ytterst ett spel och den delen hanterade framtunga Färjestad överlägset bäst. Ibland har jag undrat hur det hade sett ut om AIK inte hade haft Linus Söderström.
Gustaf Lindvall, Joni Ortio och Markus Svensson i alla ära, men Söderström har något utöver det vanliga. Han har förmågan att i stort sett varje match ge AIK chansen att kunna slåss om poängen.
I lite mer än två perioder spelade han huvudrollen för AIK. Ironiskt nog var det 0–0 mellan seriens offensivt starkaste lag.
I övrigt var statistiken ganska ensidig. Färjestad hade bombarderat Söderström med 30 skott. AIK hade fått i väg tolv skott mot gästernas kasse.
I tredje perioden hann närmare 15 minuter, inklusive ett powerplay, passera innan AIK fick i väg en puck mot Lagace.
AIK har haft en tuff period med många spelare på frånvarolistan, men det har egentligen inte påverkat i någon högre grad. Den lördagen var det ändå påtagligt att det spelas JVM, Pär Lindholm är avstängd och Linus Lindström långtidsskadad.
Färjestad var klart bättre och kändes nästan lite för bra. Naturligtvis inget bra tecken.
Förlusten mot Karlstadsgänget är något AIK får glömma fort. Däremot lär Witkowskis tackling leva kvar desto längre. Han, Söderström och försvaret visar att spelet i egen zon blir allt bättre. I övrigt fanns rätt mycket att önska.
***
Assisterande tränare Bert Robertsson, numera i Malmö, var med och bjöd på säsongens tyngsta vändning. Man kan fundera vad som sades inför den tredje perioden. För vändningen från 1–4 till 5–4, var något mer än en vändning. Björn Liljander lämnade Malmö på dan för HV71 för några veckor sedan. Gissar att det pratas en del om karma i där nere.