Efter 20 minuter fanns där nog många som funderade vartåt matchen skulle barka. Växjö Lakers hade 1-0 mot Skellefteå AIK men det hade lika gärna kunnat stå 2-0. Eller 3-0. Kanske 4-0.
Ishockey är dock en tämligen enkel sport när det kommer ned till fundamenten av idrotten; med rätt inställning och ett bra lag så kommer bra saker att hända. Ett bra lag har Skellefteå också vilket nog ingen tvivlat på. Så när laget kom ut till den andra perioden med rätt inställning så var det inte en fråga om bra saker skulle hända – utan när de skulle hända.
Under mittenaktens 20 minuter sköt de gulklädda från Västerbotten skott efter skott, de styrde också skott och de spelade fram varandra till bra lägen för att skjuta men ibland kom pucken inte fram till mål. När perioden summerades hade Växjös målvakt Erik Källgren motat 17 av 17 skott och trots en spelmässig dominans stod det fortfarande 1-0 till hemmalaget.
Men. Rätt inställning och bra lag. Ja, ni vet. Till slut händer bra saker och när det började hända bra saker blev det en snöbollseffekt där Rickard Hugg satte den i rullning med sin snygga vrickning till 1-1. Arvid Söderblom gav snöbollen ytterligare fart med en straffräddning där han läste sönder Fredrik Karlströms försök till dragning varpå kvällens bästa kedja klev fram och skickade på rejält med fart när Darren Nowick spelade fram Tyler Morley till hans första mål för säsongen och Skellefteås andra för kvällen.
När snöbollen sedan var på väg att stanna av slog Andreas Wingerli till med all sin kraft – pucken upp i krysset och snöbollen ut i Saturnus omloppsbana. Skellefteå vann med 1-3 och lämnade flera viktiga svar med en seger som måste klassas som säsongens hittills tyngsta:
Svar 1: Skellefteå AIK kan vända matcher.
Svar 2: Skellefteå AIK blir ett lag att räkna med. I 40 minuter spelade de ut ett Växjö som inlett säsongen bra och av många tippats som ett eventuellt mästarlag.
Svar 3: Majoriteten av truppen visar klass. Från Arvid Söderblom längst bak till Tyler Morley längst fram. Nu har såväl spets som bredd visat att det här lagbygget är det bästa på många år.
Men kvar står vi ändå med en fråga – en gigantisk sådan. Var är Joakim Lindström?
Inte här. Inte där. Stundtals undrar man faktiskt var han är.
Efter sex spelade matcher har Skellefteå AIK:s stora stjärna noll poäng. Än värre än poängnollan är att han knappt syns på matcherna och de få gånger Jocke syns så är det nio gånger av tio i negativ bemärkelse med ett onödigt pucktapp eller svagt hemåtjobb. Offensivt händer i stort sett ingenting via nummer tios händer och klubba.
I powerplay söker han skott men skjuter oftare i täck än på mål. Passningarna till höger eller vänster är inte så där snuskigt vassa som vi vant oss vid och kanske allra värst så verkar det stundtals inte ens som att han bryr sig. Vi alla vet ju att han bryr sig men det ser inte ut som det och de signalerna han skickar då kan på en dålig kväll stjälpa ett lag.
En ledande spelare måste leda även dålig kväll och tyvärr går det inte att säga om 10-talets absolut bästa spelare i SHL.
Vad är då lösningen på det här problemet?
Jag tror det börjar med att splittra på honom och hans nuvarande kedjekamrater. I tredje perioden mot Växjö hamnade han i en kedja med Andreas Wingerli och Jonatan Berggren, men de två borde få fortsätta med Rickard Hugg då den trion varit lagets bästa. Därför tror jag den bästa lösningen skulle vara att sätta Joakim Lindström på ena vingen med Tyler Morley närmast sig som center och Jesper Frödén på andra kanten som kan vara för Jocke vad Möller varit för honom under 10-taet.
Det skulle ge Jonathan Johnson chansen att gå center mellan Oscar Möller och Tuomas Kiiskinen – en duo som trivdes ihop förra säsongen och gjorde bra saker som radarpar.
Linus Lindström som center mellan Jacob Olofsson och Darren Nowick i en fjärdekedja som kan ge energi.