"Andraåret" har varit omtalat när det kommer till nyförvärv och Skellefteå AIK. Inte sällan har spelare exploderat under sin andra säsong i Skellefteå Kraft arena, mycket till följd av en fysisk utveckling, stort tålamod från tränarna och ett långsiktigt tänk.
Max Lindholm är inget undantag.
Under sin andra säsong i AIK blev det ett personligt poängrekord och en än större roll i laget. Vid sidan av den imponerande poängproduktionen i fem mot fem har 26-åringen fortsatt att vara en stor del av AIK:s powerplay – men nu också fått chansen i boxplay.
– Jag har tagit kliv i år. Sedan har det varit lite upp och ner, efter att jag började väldigt bra. Om jag ska summera hela säsongen för egen del så tycker jag att jag har haft en högre högstanivå och en högre lägstanivå, säger han och tystnar, innan han fortsätter:
– Jag tycker att jag har tagit steg, även om jag hoppas att jag kan prestera bättre i slutspelet än i de avslutande 5-6 matcherna. Att jag har det bästa framför mig.
För det var efter en svag avslutning rent poängmässigt som Lindholm blev av med tredjeplatsen i den interna poängligan. Lindholm gjorde två poäng på de avslutande åtta seriematcherna, samtidigt som Rickard Hugg avslutade urstarkt med 15 poäng på tio matcher.
– Han var jäkligt het och vi behöver få igång honom. "Huggen" har varit bra hela säsongen men det var först nu som han har fått utdelning.
Om det var en liten besvikelse att tappa en placering i den interna poängligan var det snarare en liten lättnad när Petter Granberg tog en tvåminutare i sista omgången.
Det innebar att Lindholm inte "vann" den interna utvisningsligan.
– Jag brukar ha rätt mycket utvisningsminuter, men förra året blev det inte så. Den här säsongen har jag två matchstraff som gör att det drar iväg, men som tur är har de inte påverkat laget då båda kommit efter slutsignal...
Och inte påverkat din plånbok heller. Du har varken fått böter eller blivit avstängd?
– Nej, så är det ju, säger han och skrattar.
Den individuella utvecklingen har varit anmärkningsvärd för Lindholm, som ökade sin poängtotal med fyra mål och fyra assist jämfört med säsongen 2022/23.
Har Max nått sitt max nu?
– Nej, jag tror egentligen att allt kan bli bättre. Jag skjuter mycket, men jag kan tycka att skottet är lite begränsat emellanåt. Det kan jag förbättra ytterligare några nivåer, tillsammans med bland annat skridskoåkningen och fysiken, säger han och fortsätter:
– Jag kommer ofta till farliga chanser, men tyvärr har jag inte lyckats vara så effektiv.
Så länge man inte sätter alla skott kan det bli bättre?
– Haha, exakt så är det ju, säger Lindholm som var den som sköt flest skott på mål (136) i AIK under grundserien.
Fysträningen är en av nycklarna bakom den personliga utvecklingen, och där är Lindholm noga med att tacka lagets fystränare.
En annan person som 26-åringen lyfter fram som avgörande för utvecklingen är huvudtränaren Robert Ohlsson.
– "Robban" har en historik av att lyckas väl med att ta upp spelare från allsvenskan och han är nog kanske den som är bäst av alla på att få spelare som kommer underifrån att blomstra. Om jag ska lyfta fram en persons enskilda insats är det nog han – tillsammans med min egen hunger att utvecklas – som ligger mest bakom min utveckling, säger 26-åringen, som inte heller hymlar om att det finns gott om positiva förebilder i det egna omklädningsrummet.
– "Ogge" (Oscar Lindberg, SHL:s poängkung) är ett perfekt exempel. Han är bäst i ligan men kliver ändå av isen sist nästan varje dag. Precis som "Pärra" (Pär Lindholm) har han ett enormt driv och det är väl främst dem som jag försöker ta rygg på. Det är två bra hockeyspelare och fantastiska människor som alla i laget ser upp till.
Från förra säsongens AIK-upplaga saknas nu bland annat Oscar Möller, Joakim Lindström och dubble Stanley Cup-mästaren Tom Kühnhackl.
En hel del vinnarvana har lämnat laget, men trion har också gjort ett avtryck som lever vidare.
– Möller är nog den spelare som jag har sett upp till mest genom åren. Hur han är på isen, i vardagen, i omklädningsrummet och hur han alltid bara kör, säger Max och fortsätter:
– Men alla toppnamn som har varit här genom åren har alltid haft ett sjukt driv att ta sig framåt.
Sånt som smittar av sig, gissar jag?
– Verkligen. Det hjälper såna som mig som själv vill ta steg och utvecklas.
Tyske Kühnackl har också satt sin prägel på Max Lindholm, och dennes lägenhet.
I gästrummet, under CHL-tröjan som Lindholm bar under finalen i Genève, finns en samling hockeyklubbor.
– Det var Tom som fick in mig på det här spåret. Han har själv samlat på klubbor genom åren och nu har jag börjat göra samma sak, säger 26-åringen och ler.
Vilka har du hunnit samla på dig i samlingen?
– Det är inte så många, än så länge, men jag har Möllers, "Jockes" och Pudas...
Nu väntar en kvartsfinalserie mot Linköping HC, efter värdefulla dagar med träning på hallen – och återhämtning hemma i lägenheten tillsammans med sambon och golden retrievern Moltas.
– Det ska bli jättekul. De här dagarna har varit väldigt nyttiga och jag lärde mig väldigt mycket av förra säsongen.
Något speciellt?
– Att det är en sån anspänning att spela slutspel och det krävs mycket energi. Jag tror att jag ska kunna hitta en bättre anspänning den här gången. Det var väldigt mycket press och nerver förra året när allt ställdes på sin spets, säger Lindholm och förklarar att han är less på silvermedaljer efter dubbla finalförluster:
– Det finns verkligen ett stort sug att vinna nu i hela gruppen. Alla känner samma sak och det här är nog den härligaste gruppen som jag har varit en del av under mina år som hockeyspelare.
Oaktat hur det går i det kommande slutspelet så står det, sedan den 17 november förra året, klart att Lindholm blir kvar i Skellefteå fram till sommaren 2026. Minst.
Du känns annars väldigt mycket storstad och Stockholm?
– Jag har alltid älskat Stockholm och nog har det varit lite av en anpassningsperiod för mig, då jag saknat både mina vänner och min familj. Men nu trivs jag väldigt bra här, säger han och ler, innan han fortsätter:
– Det är lätt att trivas i den här stan. Det är nära till allt och jag tror inte att det är en slump att så många nyförvärv trivs så bra i Skellefteå. Man märker det på människorna som kommer härifrån att de är hemmakära, och jag förstår varför.