Efter att ha spenderat hela sin karriär i Sverige valde Jonathan Pudas efter succén i vinter att testa lyckan utomlands. Sedan en dryg månad tillbaka har ”Pudding” varit med sitt nya lag, finländska Jokerit som spelar i KHL, och nu berättar han för Norran om den första tiden i klubben.
– Det har varit väldigt bra. Det var en bra start där man fick lära känna halva laget första veckan, sen resten av laget den här veckan. Men allt har fungerat bra hittills. Det är ordning och reda här, och det känns som att klubben hjälper till med allt man vill ha hjälp med.
Till en början flyttade Pudas över till Finland själv, och i ett par veckor har han varit i från familjen. I stället för familjemys i soffan och promenader med barnvagnen möts de nu bara virtuellt. Men det har också gett Pudas tid att ställa i ordning nya boendet, ett radhus i ett nybyggt område där han redan trivs bra.
Men avsaknaden av familjen har ändå varit stor och videosamtalen blivit en viktig paus från livet som professionell hockeyspelare.
– Det har varit lite tomt, men det är tur att man har FaceTime och så, så man får sin dagliga dos av familjen. Men det är klart att det inte är optimalt över tid men det fungerar ju en kort tid. Jag hinner fixa i ordning här hemma innan de kommer nästa vecka så det är ju positivt.
KHL har en plan B som går ut på att samtliga lag utanför ryska gränsen ska få en bas i Ryssland och utgå därifrån, hur hade det varit?
– Det är ju så klart ingenting man hoppas på, men man har inte så mycket att säga till om. Det är skönt att slippa vara den som tar besluten. Det är därför jag vill få över familjen så snabbt som möjligt så man får lite tid innan.
Vad känner du inför säsongen med alla förutsättningar som finns utanför själva isen?
– Det är ju ingen som vet egentligen, och ingenting man kan fokusera på. Vårt jobb är att komma i så bra form som möjligt så det har varit skönt att komma hit och få lagkänslan.
Saknar du Skellefteå?
– Det är klart jag gör det, det kommer jag nog alltid att göra. Det är klubben som ligger närmast hjärtat. Sen saknar jag staden och jag har nog inte riktigt landat i att jag inte ska tillbaka till staden.