”Det får det fan räcka”, sa Robert Ohlsson och klippte av presskonferensen genom att lämna den med snabb steg. Det var ytterligare en markering efter AIK:s bästa insats i slutspelet. Ohlssons utspel var sundhetstecken. Hans kunde rent av ha kommit för någon match sedan. Det var ett steg utanför komfortzonen. Ett tydligt tecken av många att AIK inte ska bli något litet slaktlamm i den här kvartsfinalserien.
De tio inledande minuterna av första perioden i lördags var ett nytt årsbästa. 8–0 i skott, 2–0 på tavlan och en dominans av sällan skådat slag. Tre domslut senare var det inte långt ifrån att Färjestad kunde utjämna.
Annars var lördagens tillställning i Skellefteå Kraft Arena, inför utsålda läktare, en lika ojämn historia som i onsdags. Domarna fungerade lite som extravikten gör i STCC. De såg till att matchen förblev jämn. Den här gången genom att missa ett flertal utvisningar.
SHL:s heliga ko, skulle må bra av uppsträckning. För domarna håller inte den nivå som går att kräva.
Nu är det sagt. Igen. Nu får vi hoppas att deras agerande får vara som en lyckad specialeffekt i film den kommande matchen. Eller de två kommande matcherna. De bästa specialeffekterna på film är de du aldrig la märke till.
Färjestad hängde med i matchen hela vägen till slutsignalen. Sannolikt gissar jag ändå att de såg möjligheten att vinna den här serien i Skellefteå som en bonus.
Det är under måndagen som de har tänkt att det ska ske. Och flera spelare i AIK har varit nog att påpeka att de ser fram emot den här kampen. För det är Färjestads chans.
”De vinner aldrig en sjunde avgörande hos oss”, betonade Pudas.
AIK:s självförtroende och mentala status är på topp. De kommer att sälja sig dyrt när serien nu vänder ned till vargkulan i Karlstad, där hela staden har vädrat morgonluft sedan slutspelet kickade igång.
Lördagens match sticker ändå ut på många sätt till AIK:s fördel. Efter att ha blivit manglade större delen av den här serien, var siffrorna plötsligt i AIK:s favör över hela linjen. 29–26 i skott på mål, 23–16, utanför mål, 19–15 i tacklingar och 34–26 i tekningar.
Samtidigt var AIK puckförande och det är en tuff utmaning att både tacklas mest och bära puck mest.
Det var också kul att se hur många spelare som har vuxit under den här serien. Jonathan Pudas var utomjordiskt bra, framförallt i första perioden.
Det är svårt att se vem som skulle kunna utmana honom i kampen om titeln bästa back i SHL. Jayce Hawryluk gjorde en av säsongens starkaste insatser och har byggt upp en egen match i matchen mot Theodor Lennström. De hade en lång konversion när de satt i varsitt utvisningsbås.
Den konflikten tog ju fart i Karlstad, när Lennström först låg utslagen, för att sedan spela nästa byta. Hawryluk, som skolats i den tuffare skolan i USA, hade ganska tydliga åsikter om Lennströms ”glaskäke”.
Måndagens match är en ny höjdpunkt på årets roligaste kvartsfinalserie. Det är bara att hålla med Sportbladet-krönikören, Mats Wennerholm: Hoppas det här blir sju matcher.
AIK har slutit sig samman som grupp och har visat att de tänker göra ”vad som än krävs” i Karlstad. Färjestad kommer att tömma alla depåer för att säkra segern.
Skulle inte förvåna mig om det kommer att krävas ett sudden death för att skilja lagen åt. Det är väl en av ytterst få saker som inte har inträffat ännu.