Trots att Hockeyettan har bantats de senaste åren återfinns nu 40 lag i den tredje högsta serien inom svensk ishockey – en serie där det skiljer drygt 180 mil mellan det sydligaste laget Kristianstads IK till det nordligaste laget Kiruna IF.
När man ser till ekonomi och målsättning med sin ishockey känns det stundtals som att avståndet ändå är längre den mellan gruvstaden i norr och handbollsstaden i syd. Hårdsatsande föreningar som Hudiksvalls HC, Karlskrona HK och Troja Ljungby bedriver verksamheter med förutsättningar som många av lagen i samma seriesystem bara kan drömma om.
I de hårdast satsande föreningarna kan spelarna få gott betalt för sin ishockey och samtidigt som Johan Warg i Clemensnäs HC bygger hus på dagtid åker spelare söderut runt och nöter spelsystem innan lunchen.
Att ta sig upp till Hockeyettan är också som att passera genom ett nålsöga och något som inte många lag från Hockeytvåan klarar av.
Det gjorde Clemensnäs HC i våras.
Med ett av de namnkunnigaste lagen i norr, länsrivalerna i Hockeyettan inräknade, vann "Clemens" då kvalserien efter en minnesvärd helg i Kopparhallen som drygt ett halvår efter gav föreningen chansen att återigen locka publiken till "Koppar" med division ett-hockey som underhållning.
Återkomsten har varit häftig och när laget på söndagen vann sin andra match för säsongen var det tack vare en offensiv som i sina bästa stunder når en nivå som definitivt håller ett lag kvar i serien utan att ens behöva kvala om det till våren.
Spelare som bröderna Johan och Ludvig Warg är stöttepelare som många lag hade önskat att de hade och Ludvig Stenvall är på blålinjen en av seriens absolut främsta spelare.
Men vi måste också komma till orosmolnet. För tro mig, det finns ett orosmoln.
Hade jag suttit mig ned och dragit ett streck för varje individuellt eller kollektivt misstag Clemensnäs HC gjort i egen zon eller just ovanför den egna blålinjen som är ack så viktig att vårda hade jag vid det här laget haft skrivkramp i högerhanden.
Som nykomling gäller det att vårda pucken samt minimera misstagen sedan sakta växa in i sin nya kostym och när den passar börja våga spela mer riskabelt för att få belöningen som kan komma med det. Efter sju omgångar är dock kostymen fortfarande i XXL och Clemensnäs i S, och spelet i egen zon har bara belönat motståndarna.
Nu gäller det för Clemensnäs att förlita sig på det offensiva spelet som utan tvekan håller och i stället lägga allt fokus på vad som sker syd om den egna blålinjen för en sak vågar jag lova; fortsätter nykomlingen spela så naivt som de hittills gjort i egen zon kommer det bli väldigt jobbigt att vinna matcher när motståndarna får flera måls handikapp från misstagen som sker.
Och då kan de vandra samma väg tillbaka genom nålsögat ned till "Tvåan" igen till våren.