En sällsynt turbulent säsong har nu nått halvtid.
”Kom ihåg grabbar, det finns inga järnvägar till framgång”. Citat kommer från den gamle fotbollstränaren Rolf Zetterlund.
Han besatt den fina egenskapen att kunna modifiera uttryck och sätta lite guldkant på presskonferenserna när det begav sig i fotbollsallsvenskan under 80- och 90-talet.
Gamle Rolfs citat passar ju bokstavligen in i vår värld här i norra Västerbotten. För någon Norrbottniabana ser det inte heller ut att bli.
Så AIK får leta efter andra vägar till framgång.
För vägen fram har sannerligen kantats av en hel del hinder för den framgångsrika klubben.
Det blinkade både en och två lampor när det stod klart att Petter Granberg inte skulle bli kvar. SHL:s starkaste spelare har sällan varit mer saknad än under den här hösten. För AIK blev det ett misslyckat experiment som verifierar hur viktigt det är att ha alla karaktärer i ett lag. Sedan hur man doserar mängden av de olika karaktärerna är en annan diskussion.
När det väl värvades, kändes det som om GM Forssell tog i för allt vad tygeln höll. Luke Witkowski är den hårdaste backen AIK har haft i laget sedan Martin Sevc tid klubben och den hårdaste spelare sedan Lee Goren lämnade, våren år 2012.
Värvningen kom i grevens tid. Facit när vi gör halvsäsongsbokslut är att bara de två sista lag har släppt in fler mål, trots att AIK förfogar över seriens bästa målvakt, Linus Söderström.
Därför var torsdagskvällens nolla mot Timrå extra skön för AIK och streaken med tre raka vinster skapar en skön arbetsro under den stundande julhelgen.
Nyförvärvet Luke Witkowski har haft en riktigt bra start och har verkligen gjort skillnad.
Den här hösten har varit händelserik på många sätt. AIK har brottats med fler utmaningar än vanligt och det har även haft en tydlig sportslig påverkan.
Föreningen har haft en historiskt lång framgångsvåg, där sjätteplats och kvartsfinal är vad som har varit det sämsta resultatet.
Det har satt en standard, som innebär att klubben har en ständigt stor press på sig. Nästan alla som har varit på vägen upp till toppen har bytts ut. Ändå hittar AIK ständigt nya vägar att hålla liv i den sanslösa streaken.
Ofrånkomligen har funderingarna understundom funnits om den hårda verkligheten är på väg att visa sitt ansikte den här säsongen. Någon gång kommer det att ta slut.
Stormen kring tränaren Robert Ohlsson satte klubben i en synnerligen jobbig sits, där det stormade både internt och externt. Avskedet av Ohlsson blev en stor utmaning, då Falk/Johnson plötsligt fick huvudansvaret och Pontus Petterström kom in som helt ny i sin roll. Trion fick en ytterst jobbig start.
Samtidigt är det först vid orkanvindarna husbygget avslöjas.
Därför var torsdagskvällen seger ett oerhört viktigt besked från AIK. Tre raka vinster och nu en nolla visar att föreningen ännu står stark. Inte minst med tanke på att hur laget brukar lyfta efter jul.
Ödets stora ironi är att klubbens ovanligt stora utmaningar tycks ha haft en positiv effekt på publiksiffran. Hellre ökänd än okänd, typ.
Och vi får en riktigt vit jul dessutom.
AIK får önska sig en ny jumbotron i julklapp. Tabellplaceringen håller ju på att rätta till sig. Kampen om en ny dubbel har fått ny luft under vingarna.
God jul!