Pär Mikaelsson, en av Skellefteå AIK:s största spelare genom tiderna, unnar Joakim Lindström klubbrekordet för poäng. ”Han är kung”, säger 52-åringen.
Inför årets säsong var Pär Mikaelsson poängbäst i AIK-historien sett till poäng i seriespel, men när Joakim Lindström sent i somras bestämde sig för en fortsättning förstod "Mr AIK" att hans poängrekord var illa ute.
– Det blev ju lite snack förra säsongen när "Jocke" närmade sig och när han skrev på i somras var det väl inte så svårt att gissa att det skulle ryka. Speciellt när han fortsätter att snitta en poäng per match, säger han och skrattar.
Hur är det att bli av med rekordet?
– Det är ju ingenting som jag har gått och tänkt på, men det är klart att det är lite häftigt med tanke på alla spelare som har spelat här. Det betyder ju att man har gjort något bra för AIK, men "Jocke" är ju kung och när det gäller det offensiva spelet är han helt makalös.
Lindström lämnade Skellefteå i tonåren för att gå hockeygymnasiet i Modo vilket gjorde att Mikaelsson aldrig delade is eller omklädningsrum med AIK:s nye poängkung, men tack vare en hockeyskola på 90-talet har ändå bandet alltid funnits där mellan AIK-ikonerna.
– Jag jobbade ganska mycket på hockeyskolan under karriären och något år var "Jocke" med – och alltid på plats före det började. Vi började klockan åtta, men "Jocke" var där och körde själv på is en timme innan alla andra kom dit. Det blev så att man började att heja på varandra efter det och sedan har jag följt honom på håll, säger Mikaelsson och fortsätter:
– Det gick väl hyfsat för honom i Phoenix när han var där, med Wayne Gretzky som coach dessutom vilket är lite häftigt...
När den aktiva karriären tog slut bröts inte bandet med AIK för Mikaelsson som fortfarande följer laget på nära håll. Den här säsongen har han, precis som tidigare år, ett säsongskort och på hemmamatcherna tar han plats på hemmastå.
– Jag har inte släppt AIK alls under åren och vi supportrar har blivit så bortskämda av "Jocke". Det har bara varit jävligt roligt att följa honom sedan han kom hem.
Poängrekordet är det senaste i raden av rekord som Mikaelsson har "tappat". De senaste åren har "Mr AIK" också fått se sig passerad vad gäller spelade matcher av Fredrik Lindgren och Jimmie Ericsson och för två säsonger sedan passerade "Jocke" honom i assistligan.
En rekordnotering innehar Mikaelsson däremot fortfarande, nämligen rekordet för klubbens mest utvisade spelare genom tiderna. Mikaelsson står noterad för 825 utvisningsminuter och bland aktiva AIK-spelare är Joakim Lindström (529) och Andreas Wingerli (200) närmaste jagande.
Det rekordet ser med andra ord ut att bli svårlaget.
– Alltid något, säger Mikaelsson och ler.
Är det något rekord du har varit extra stolt över? Poäng? Matcher?
– Nej, egentligen inte. Eller, vet du vad som jag tycker är coolt? Att jag spelade i AIK hela tiden. Jag var visserligen utlånad till Lejonström en säsong, men annars har jag ju bara spelat i AIK. Det är lite fränt.
Var det nära att du lämnade någon gång?
– Det var nära att jag gick till Timrå en gång, och sedan har det väl varit aktuellt med Modo någon gång, men det blev aldrig något, säger 52-åringen som istället gläds över att han blev AIK trogen alla år.
I säsongspremiären, där Mikaelsson sin vana trogen tog plats på Västra stå, fick Jimmie Ericsson som förste AIK-spelare se sin tröja hissas upp i taket på Skellefteå Kraft arena.
– Skithäftigt. Tittar du på de senaste årens framgångar så är det Jimmie och "Jocke" som har varit förgrundsfigurerna, de har stått längst fram och drivit på laget. Spelarmässigt är de ju olika, men jag tror att båda är lika tjuriga.
När Jimmie Ericsson kom till AIK inför säsongen 2002/2003 var Mikaelsson lagkapten – och han skiner upp när han får frågan om hur det var att spela med en ung Jimmie.
– Han var ojämn, jämfört med hur han var sina sista 7-8 år som spelare, men han var alltid bra när det skulle avgöras. Han klev alltid fram, redan på den tiden. Så det har inte varit oväntat när han avgjort så många matcher i karriären.
Var det något du såg redan till en början?
– Ja. Han kunde somna in under enklare matcher, men när det stod och vägde kunde man räkna med honom. Då klev han fram, trots att han var ung och oerfaren.
1994 blev Mikaelsson brandman, något han är än i dag, och bortsett från de sista 4-5 säsongerna kombinerade han den tjänsten med hockeykarriären.
– Det var väl sådär och nu när jag blickar tillbaka fattar jag inte hur jag orkade med det. Det var lite körigt när man skulle hitta någon att byta arbetspass med för att kunna åka med på någon bortamatch, säger han och skrattar.
– De sista åren var jag tjänstledig och jobbade bara 2-3 månader, resten var hockey. Det var ett jäkligt bra liv!