En av de stora idolerna när Fredrik Kariander var liten pojk var Hardy Nilsson, här med Le Mat 1978.
2010 började den tidigare spelaren Fredrik Kariander jobba i Skellefteå AIK:s verksamhet för att träna sin son Kevins lag.
Året 2011 fick han en fast tjänst som ungdomsutvecklare i klubben.
Sedan dess har han sett föreningen rada upp medaljer: Ett U16-brons, ett J18-silver, två J18-brons, två J20-silver, ett J20-guld och tre SM-guld för A-laget.
Han är inte den enda anledningen till medaljerna, men han har varit en trygg och stabil pjäs i en förening som firat större triumfer än någonsin.
Norran mötte upp personen, vars röst alla Skellefteå AIK-supportrar känner igen, uppe i en loge på arenan. Efter att ha kallpratat en stund om Tottenham Hotspur FC, som är Karianders stora passion utanför hockeyn, tar vi oss in på det som är syftet med intervjun: Vem är Fredrik Kariander? Varför är han så omtalad från folk inom föreningen, men så pass "anonym" på utsidan?
Alla har hört honom för hans gärningar som speaker, hur han uttalar Filip Sandberg som den mest stockholmska stockholmaren i en villa på Lidingö, hur han lever sig in i knattematcherna i paus. Hur han läser spelet, när det är dags att få igång publiken, och när det är dags att hålla låda.
Men vad har han egentligen hållit på med i alla år?
Karianders intresse för hockeyn började redan som liten pojk.
– Jag är uppvuxen på Kågevägen och var mycket i hallen och kollade på träningar och tiggde klubbor. Jag hade över 30 klubbor när jag var sex år och minns att jag fick följa Hardy Nilsson in i omklädningsrummet och att han bjöd på saft, säger 54-åringen med ett tonläge som slår rätt in i hjärtat.
Han berättar med sådan lycka. Den där glädjen alla sportintresseade barn kan känna när man möter sina idoler och hjältar. Det var det största, det mäktigaste.
– Jag bodde precis mellan Norrvalla och hallen, vi lirade mycket landhockey och jag hade nog fallenhet för det där. Jag träffade min gamla förskolelärare nyligen som sade att jag hade det i mig.
För vissa är ens tidiga intressen något man växer ifrån. För Kariander, eller Andersson som han tidigare hette, har kärleken och glädjen till hockeyn aldrig minskat, utan snarare ökat, växt, blivit större och starkare.
Han började karriären i Skellefteå AIK och tog sig hela vägen upp till A-laget.
– Jag hade en väldigt hög högstanivå och en väldigt låg lägsta, säger den tidigare forwarden med ett leende.
I elitserien blev det totalt 15 matcher, men i division I blev det desto fler med AIK. Säsongen 1988/1989 gjorde han A-lags- och elitseriedebut. Som junior var det en stor upplevelse och det som hände när han skrinnade ut på isen för det första bytet kommer han aldrig glömma.
– Efter nio sekunder mot Leksand borta gjorde jag mål. Sedan blev det inga fler (i elitserien), så det är väl ett rekord i sig, haha.
Som spelare var det lusten och motivationen som styrde Kariander som enligt egen utsago kunde vara grym ena bytet, för att vara iskalla andra.
I alla år har alla möjliga typer av män skyllt på knäskadan som satte stopp för "stordåden". För Kariander är det dock inget klassiskt leva i förnekelse-skyll. För honom är det sanningen. I en bortamatch mot Piteå gick korsbandet av och efterföljande säsong lånades han ut till Burträsk i division II.
Efter säsongen med de rödvita var karriären som AIK-spelare över. Han fick inget nytt kontrakt och tog sin väska och flyttade söderut till Mörrum, där den tidigare AIK-guldforwarden Lars Nyström samtidigt blev tränare.
– Jag hängde med honom och flyttade sedan vidare till Västervik. Jag var jätteledsen när jag inte fick fortsätta i AIK, men med facit i hand lärde jag mig mycket som människa.
Hur var du som spelare?
– Väldigt irrationell och spelade på lust. Jag ville dribbla och göra gubbar. Jag kunde flyga fram i den första perioden och sedan vara kass.
Efter fyra säsonger på luffen vände Kariander hem för att avsluta karriären som spelande tränare i Kågedalen.
– Man hade önskat att man hängett sig ännu hårdare och förstått ännu mer, men jag är glad och nöjd med karriären.
Lönerna på 90-talet är långt ifrån vad de är i dag. Utanför allt gnuggande på isen tvingades därför Kariander att stämpla in på olika jobb för att fylla fickorna med sedlar.
Och de kneg han vandrade till var jobb som format honom till den människa och ledare han är i dag. Under karriären hann Kariander med att jobba på HVB-hem, akut- och utredningshem och som fältsekreterare. När karriären var över, innan han blev anställd av AIK, var han även förskolelärare.
– Jag brinner för att jobba med människor. Jag har ett genuint intresse för människor och bryr mig om människor.
– Om man inte tror på sig själv kan det hjälpa att någon annan gör det.
Vart kommer det här tankesättet ifrån?
– Jag vet inte... Jag har alltid reflekterat över ledare jag själv haft och hur de har påverkat mig; både positivt och negativt. Jag har jobbat i många olika sammanhang med människor, och att se folk växa är fantastiskt.
”Att se folk växa är fantastiskt”, säger Fredrik Kariander.
Livet som hockeyledare inleddes när sonen Kevin började skjuta puckar och åka skridskor tillsammans med andra knattar i Lejon. När sonen (som nu spelar i Clemensnäs) sedan bytte till AIK följde Fredrik med.
– Jag blev ledare i AIK:s U10 när Kevin gick dit och var det fram till U11 eller U12 då jag fick tjänsten som ungdomsansvarig.
Som yrkestiteln antyder ansvarade Kariander över ungdomsverksamheten i Skellefteå AIK; för att få föreningen och dess ungdomar att växa.
– Jag jobbade med att få miljön så bra som möjligt och jobba för att göra verksamheten elitmässig på barns villkor. Man vill göra hockeyn så rolig som möjlig och skapa en miljö där man vill våga flytta fram sina positioner, och inte vara rädd för vad som kommer hända om man gör fel.
Hur gör man det samtidigt som man är en elitsatsande förening?
– Det finns inget motsatsförhållande i att bry sig om de man jobbar med: tvärtom. Ett tag visste jag vad alla barn i föreningen hette, säger han och fortsätter:
– Att bli sedd och bekräftad är superviktigt.
I samkönade idrottslag på herrsidan finns risken alltid att det blir "grabbigt". Att jargongen stiger över lämplighetsgraden, att folk uttrycker saker som inte borde uttryckas. Att folk gör saker som inte borde göras.
För Kariander har det varit viktigt att jobba för ett bättre klimat, för respekt i omklädningsrummet.
– Jag, eller inte bara jag, utan hela det teamet vi hade förra säsongen i J20 jobbade mycket med det.
Hur då?
– Jag pratar med spelarna om alkohol eller droger eller den musik de lyssnar på och innebörden av den; hur eller vad det de rappar om och hur det påverkar en.
Är det separata möten eller i vardagen du pratar om sådant här?
– Jag tänker att separata möten är viktigt: Att sitta ansikte till ansikte och prata. Men i omklädningsrummet, i gymmet, på resor pratar vi i vardagen med dem: Att vårt sätt att prata och vara har präglat det här laget, säger Kariander om det J20 som i våras vann SM-guld.
Är det för att hjälpa de idrottsligt, eller bara för att du vill att de ska bli bra människor som du gör det här?
– Jag tror att det är till hjälp, och procentuellt sätt är det inte så många som kommer livnära sig på hockey. Alla måste ju bli fungerade vuxna, det är en samhällsinsats som vi gör. Man kan göra små saker som betyder mycket.
Under den tjocka munderingen fylld av skydd och kläder som får pojkarna att se stora, mogna och oförstörda ut, finns det små – ibland vilsna – ungdomar med problem som alla andra. Det sättet att då försöka vägleda dem är inte bara till hjälp i livet utanför rinken, utan även på isen, tycker sig Kariander se.
– När det behöver bitas i har man skapat en så god relation som bär; det finns ett förtroende som gör att man lyssnar mer.
Fredrik Kariander har genom åren varit en sorts gubbe i lådan i Skellefteå AIK:s organisation. Där klubben behövht hjälp har Kariander dykt upp.
Att föreningar har "tryouts" har länge varit omdiskuterat. Vissa tycker att det är förkastligt, andra tycker att det är helt rätt. Genom Karianders år som ungdomsansvarig har han och Skellefteå AIK tvingats sålla bort hundratals ungdomar, sett tårar rinna för deras kinder, sett hoppet slockna.
Hur jobbar man med de barnen och ungdomarna som väljs bort, för att de ändå ska må bra?
– De allra flesta som inte kommit med i vår elitsatsning har ändå fortsatt med hockeyn. Det är kärleken till sporten som gör att man spelar och många blir ju så klart ledsna och besvikna där och då. Men vi pratar öppet om det, och alla vet att de inte kommer få fortsätta. Om man pratar om det blir det mindre farligt, säger Kariander och fortsätter:
– Jag har aldrig varit rädd för det som är jobbigt, att prata om det som är svårt. Jag har jobbat på behandlingshem och sett en tonåring få en psykos, och samtalat med personer som är anklagade för våldtäkt, och träffat en familj där sonen börjat röka hasch; Då är det jobbigt på riktigt.
I många år har Fredrik Kariander varit Skellefteå AIK:s speaker. Den välkände sportjournalisten Johan "Mrmadhawk" Svensson har bland annat kallat Kariander för "Sveriges bästa speaker".
Sedan 2011 har Kariander varit anställd av Skellefteå AIK. I 13 år har han, bakom den stora scenen, slitit håret av sig för att utveckla klubben. Han har gjort de jobb han kunnat för att hjälpa föreningen. Både på och utanför isen.
I flera år har han gjort sin röst känd i Skellefteå. Det för sina insatser som speaker. Han presenterade Tuomas Kiiskinen på ett sätt som lär ha fått finnen att känna sig som hemma i ett rått och kallt Kuopio i östra Finland.
– Jag blev tillfrågad om jag ville bli speaker och jag har gjort som ett manus för vad som är bra och dåligt. Jag har blandat en proffsighet med att freestyla och känna av stämningar i matcher. Jag gjorde ett par matcher i år när jag hade tid och det kommer jag fortsätta med.
Inför säsongen 2022/2023 klev han över till elitsidan som spelarutvecklare och under säsongen 2023/2024 ställde han sig i båset som J20-tränare.
Och när säsongen gick i mål den 12 april var det med euforiska känslor och glädje i varenda cell på kroppen i Kariander. För första gången på 33 år vann AIK:s J20 SM-guld.
De grabbar han hade följt sedan hockeyskolan för över tio år sedan, de pojkar han värvat in till föreningen, de killar han vigt sitt professionella liv åt fick lyfta pokalen.
– För det första är jag supertacksam att bara få jobba i min moderklubb. Runt tio spelare från laget har jag följt sedan hockeyskolan. Att få vinna tillsammans med alla dem måste ha varit mycket starkare än om jag hade vunnit i en annan förening. Det var häftigt.
Fredrik Kariander tillsammans med tränarteamet Tim Alfredsson och Joel Rönnmark efter J20:s SM-guld.
Och guldet är bara startskottet. Fredrik Kariander har jobbat i AIK i 13 år, men hans låga brinner starkare än någonsin. Han vill fortsätta stå i båset. Han vill nå långt, längre.
– 2010 bestämde jag mig att jag skulle bli hockeytränare och inom tio år skulle jag träna ett SHL-lag och inom tre år skulle jag jobba som hockeyarbetare. Sedan kom det saker som gjorde att jag prioriterade om, men jag fick jobb här (i Skellefteå AIK) inom tre år.
Med tanke på att sönerna Kevin och Felix spelade i föreningen ända upp till J20 var det svårt för pappa Fredrik att ta en tränarroll.
– Då fick jag omvärdera och jag kom fram till att det viktigaste är att jag utvecklas; att jag blir bättre.
Men nu är sönerna vuxna och Kariander kan fokusera helt på tränarrollen.
Till Norran berättar Fredrik Kariander, för första gången i media, att han siktar på att bli proffstränare.
– Jag har två år kvar på J20-kontraktet och sedan är målet att jag ska ingå i ett A-lagsteam; antingen här eller i en annan klubb.
Hur stort hade det varit att kunna få en sådan roll i AIK?
– Det skulle vara grymt, men det är inte så många som är elittränare i sin egen förening och det finns inte så många platser. Jag är beredd att flytta om jag får erbjudandet.
Vad betyder Skellefteå AIK för dig?
– Väldigt mycket. Som liten hejade jag på AIK och spelade sedan i alla lag från hockeyskolan till A-laget. Dessutom är jag nu i vuxen ålder anställd av min moderklubb. Idrotten lär för livet och hockeyn är min favoritsport. Jag är väldigt tacksam för allt som AIK gett och fortfarande ger mig, avslutar han.