Melker Karlssons återkomst till Skellefteå och AIK var något vackert redan från början. Förr var det kutym att vända hemåt till rötterna efter proffskarriären och avsluta på hemmaplan.
Numera är det alltmer ovanligt. Det är ännu mer ovanligt att det sker under karriärens finaste år.
30-åringen bördig från Lycksele har många fina år kvar, om inte skador sätter stopp.
Därför var det väldigt speciellt att se Karlsson glida in på isen i Skellefteå Kraft arena igen. Han är dessutom en spelare som har gjort sig känd för att leverera samma insats oavsett om han åker ut genom ett hajgap eller Kopparhallen.
Comebacken hade kunnat haft bättre omständigheter för Karlsson, men en publiktom arena förändrade ingenting.
AIK såg ut att behöva ha lite tid för att hitta matchnivån. Örebro var också ganska yrvakna under första halvan av första perioden. Gästerna fick i väg två avslut mot mål, en rensning i boxplay och en plockpotatis. AIK:s första skott på mål noterade jag inte, däremot konstaterade jag att laget inte fick i väg ett skott på mål trots powerplay i inledningen.
Örebro fick göra ett ganska enkelt mål, innan ”Melkman” började leverera.
Och som han gjorde det.
AIK:s kvittering kom i powerplay och Karlssons styrning höll NHL-klass och förlösande på så många sätt. Den sortens mål har AIK haft en stor avsaknad av under säsongen.
Målet var bara början.
Topplaget Örebro spelar fysiskt och elakt. Närkingarna skapar mest ljud i sargerna av alla lag och det har varit framgångsrikt.
Men med Melker Karlsson tillbaka i AIK, spelade det ingen roll vad Örebro försökte med. AIK:s andra mål av Burström kom efter snabbt spel och direktskott. Tredje målet av Nowick föregicks av bländande förarbete av Karlsson, som fick med sig två Örebrospelare i bevakningen. Det gav vidöppet läge för Nowick – som sköt 3–1.
Oscar Möller avgjorde i praktiken tillställning med sitt 4–1 med Karlsson på isen på nytt.
En stor seger för AIK, men det stora glädjeämnet är både Karlssons återkomst och alla synergieffekter det gav. Hoppet om en riktigt rolig vår lever i allra högsta grad. Det är inte ofta en spelare gör så stor skillnad så snabbt.
Välkommen hem, Melkman!
***
Dagens ”Jag tar en för laget” får Jesper Frödén. Först blev han knätacklad av Rendulic, som rimligen borde bli avstängd för tilltaget. Sedan fick han en hög klubba i ansiktet, som på något sätt inte blev utvisning.