De allra flesta har rutiner som en del av vardagen. Allt från att äta frukost till matlådor kan vara en del av de vanor en människa har skapat. Men för vissa finns mer udda inslag, ovanliga ritualer eller lösningar som är logiska för en själv.
Kanske syns det tydligast i sportens värld. Där uppvärmningar ska se ut på exakt samma sätt, där små egenheter är det som får spelaren eller utövaren att känna sig påkopplad.
Nyförvärvet Johanna Kellander berättar att hon dricker en och en halv liter Coca cola inför match, Liv Jonsson måste äta två bananer inför isträningen och laddar alltid med samma låt.
Talangen Tyra Håkansson behöver alltid trampa två gånger med vänster fot på det första och sista steget i trappan. Men för Miranda Dahlgren börjar rutinen långt innan hon kommer till hallen.
– Det börjar nog redan när jag vaknar, eller dagen innan. Men när jag väl är på hallen börjar allvaret på riktigt, säger Miranda Dahlgren.
Hon har blivit en profil i Skellefteå AIK efter att ha haft en målvaktsplats sedan 2017. Nu, 23 år gammal, har hon hunnit bygga upp en lång förberedande matchritual.
Kommer du själv ihåg när du började med en sådan här rutin?
– Exakt när jag startade är svårt att säga, men vissa saker har hängt med länge. Till exempel slår jag alltid mot stolparna fyra gånger på varje sida, en gång i ribban och en i skallen innan varje period och det har jag gjort sedan jag var superliten. Sedan kommer det nya saker hela tiden.
Målvaktsstjärnan berättar ingående för hur hennes matchdag ser ut. Hur hon är på arenan två timmar och en kvart innan match, och att samtidigt som lagmötet inleds knäpper hon en energidryck.
– Efter mötet är prio ett att tejpa klubban. Den ska tejpas om helt och det ska vara snyggt också. Sedan är det dags att byta om, och efter det är det jonglering. Jag jonglerar till 100, alltid. Blir det fel får jag börja om.
Efter det följer fotboll med delar av laget, där det ska gå bra. Minst en final krävs för att allt ska gå som de ska – men det får inte heller gå för bra.
– Har jag kommit till final fem gånger är det på tok för bra. Man måste hitta någon nivå där, säger Dahlgren och skrattar lite.
Mycket av magin sitter i utrustningen, berättar hon. Ingen annan får röra ”hennes grejer”, plocken ska tejpas med rätt typ av tejp och på rätt sätt – och vänster skridsko ska på först.
– Det är alltid vänster skridsko först, sedan höger skridsko. Vänster benskydd, sedan höger. Vi målvakter har något som kallar för knäpuckar, och de tejpar jag alltid i mitten, längst ned, längst upp. Sedan på med kombinatet och hängslen – du kan ju gissa vilken sida jag tar på hängslena först. På med tröjan, och sedan tar jag på med handskarna. Och när de är på så sitter dem där till uppvärmningen.
Det är ju inte otroligt att du skulle bli pååkt och tappa någon av handskarna. Vad skulle hända då?
– Det hade inte varit bra. Jag vet faktiskt inte riktigt, men det skulle kännas fel.
Ju längre tid vi pratar, desto mer rutiner dyker upp. Håret ska inte röras under matchen, alla isvärmningar ska genomföras i samma antal repetitioner. Om det inte blir så är Dahlgren ur balans.
Har du varit med om att det har blivit fel?
– Ja, en gång. Jag får panik av att tänka på det, säger hon och fortsätter:
– Det var sista matchen förra säsongen när vi spelade borta mot Frölunda. Vi hade gjort klart att Camille (Scherger) skulle spela den matchen, och när jag inte ska starta gör jag inte min ritual exakt som om jag skulle spela. Men när vi skulle gå på isen hittade inte Camille sina skridskor. Så jag fick vet att jag skulle spela, och det är många som har sagt i efter hand att de aldrig sett mig som jag såg ut då.
Dahlgren stannar upp lite och skrattar:
– Malou (Berggren) sa att det såg ut som att jag skulle dö, och det kändes så. Vi gick ut på uppvärmningen och det gick skitdåligt, jag har aldrig känt mig så dålig i mitt liv. Men som tur var lyckades Camille låna ett par skridskor och bestämde att hon ville spela. Jag har nog aldrig känt mig så tacksam i mitt liv.
Hur är det då om du börjar i båset men måste hoppa in?
– Då är det en annan sak, skulle jag säga. Det är svårt att säga exakt vad som är skillnaden, men då är det okej.
Miranda Dahlgren slår fast flera gånger att det är vidskepligt. Att om hon inte upprepar sitt mantra innan varje period exakt antal gånger är det anledningen till om hon skulle släppa in ett mål.
Är du vidskeplig på någon annat plan i livet?
– Det skulle jag inte säga, bara i sportens värld. Jag tänker ofta att allt jag gör påverkar hockeyn, att jag måste göra saker för att det inte ska gå skit. Så har det nog alltid varit, men det kanske blir värre och värre.
Fler ritualer läggs till allt eftersom. Så sent som förra säsongen började Dahlgren spela med en specifik grå tröja som underställ, och nu kan hon inte spela i någon annan.
– Där har jag försökt tänka att jag kan spela med någon annan tröja, men det har inte gått och nu är det bara så här. Det kommer nya saker hela tiden och det är lite jobbigt, jag ska inte ljuga. Men det är också svårt att säga att man bara ska sluta med dem.
Det är svårt att svara på varför en spelare börjar skapa ritualer inför matcher. För Dahlgren handlar mycket om att sätta sig själv i rätt situation och fokus.
– Någonstans långt där inne vet jag att det kanske inte är ritualerna som gör mig bättre, men det känns bra. Det är kanske det viktigaste för mig att ha en bra känsla i kroppen, och det här bidrar till den goda känslan. Men jag tror inte att det gör mig till en bättre hockeyspelare.
Om du får hålla alla de här rutinerna, hur går det i år?
– Då blir det ju succé, säger hon och brister ut i skratt.
– Jag tror att det kommer bli svinbra. Vi är laddade för den här uppgiften, och om allt funkar i mitt hörn med utrustningen så blir det bra.
Skellefteå AIK har snubblat på mållinjen två år i rad för att ta klivet till SDHL. Och om Miranda Dahlgren får bestämma kommer laget återigen ha chansen på den åtråvärda platsen i vår.
– Det känns så, vi har en bra grupp även i år. Det gäller bara att, trots att det är en lång transportsträcka, orka hålla i och utvecklas även om alla matcher inte kommer att vara de bästa. Vi har allt i egna händer.