En stjärna i dubbla sporter. Miranda är van att stå i rampljuset.
Vi träffar "Mirre", som hon kallas för, på ett fik i centrala Skellefteå. Det blir då snabbt tydligt att hon har nära till skratt – och att sport är något hon verkligen brinner för.
– Därför är det väldigt trist just nu när det inte finns någon sport att titta på. Men som tur är kör vi rätt hård försäsong nu, säger hon.
Sex pass i veckan står på Skellefteå AIK-damernas försäsongsschema. Det är en av anledningarna till varför hon valt att skriva på ett nytt tvåårskontrakt och stanna i damettan.
– Vi har tagit steg varje år och allt blir hela tiden mer seriöst. Vi har också fått in en målvaktstränare till laget, vilket betyder jättemycket. Samtidigt har jag möjligheten att träna några pass med killar, det gör också att man utvecklas ännu mer.
Åtta SDHL-klubbar var på jakt efter Miranda efter den gånga säsongen.
– Det hade givetvis varit skoj att prova på. Men när vi startade resan med AIK för tre år sedan så hade vi en plan att nå SDHL inom fem år. Nu är det två år kvar, och det vore en dröm att få vara med och spela upp Skellefteå i SDHL.
Den hockeymässiga resan startade i SK Lejon där hon fullskaligt klev in i målvaktsutrustningen som 11-åring.
Har du alltid drömt om att bli målvakt?
– Jag fastnade för det när man fick prova som liten. Sen var ju Andreas Hadelöv min stora idol när han spelade i AIK. På den vägen är det, säger Miranda med ett stort leende.
Målvaktsvalet beror däremot inte på att "Mirre" inte har näsa för målet. Som fotbollsspelare i Myckle är det forward och målskytt som gäller.
– Ibland skulle man även vilja vara utespelare i hockey, för mitt slagskott är riktigt bra faktiskt, säger hon och skrattar.
Om det blir en fortsättning på fotbollsplanen, som radarparter med lillasyster Wilma, är oklart.
– Jag bröt foten förra sommaren och försäsongsträningen med AIK tar mycket tid just nu. Så vi får se.
Landslagsdebuten stoppades av coronapandemin. Miranda hoppas blågula chansen dyker upp igen.
Hon är uppväxt i en sporttokig familj med totalt fyra syskon och sex vinnarskallar.
– Ja, mamma och pappa är också heta. Men värst har det väl varit mellan mig och syrran. Vi har tävlat väldigt mycket med varandra.
Hockeykarriären tog ordentlig fart efter att Miranda bytte tillvaron i SK Lejons killag till division I-spel med Clemensnäs 2013. Men när laget försvann tre år senare fanns inget damlag som alternativ kvar i Skellefteå.
– Då var det Modo eller Björklöven jag hade att välja på. Och eftersom jag fortfarande gick skola i Skellefteå fick jag pendla väldigt mycket, berättar Miranda.
Var det ett svårt val att göra?
– Nej, det var det inte. Jag skulle aldrig kunna dra på mig en Löventröja. Det känns så faktiskt.
Som ni märker är det rejält skinn på 20-åringens näsa. En tjej som står för sina åsikter och med sina kvaliteter börjat ta ordentlig plats på hockeykartan.
Och hade det inte varit för coronapandemin hade hon gjort debut i Damkronorna under våren.
– Det var väldigt synd att det ställdes in. Samtidigt kändes det fantastiskt bra att bli uttagen. Visar väl att man gjort något bra ändå.
Hennes hittills största ögonblick i karriären var JVM-silvret från 2018.
– Det var riktigt mäktigt, särskilt att vi slog Ryssland i Ryssland två gånger och fick spela inför cirka 4 000 personer på läktaren. Tyvärr orkade vi inte hela vägen och föll stort i finalen. Men silvret var ändå historiskt.
Senaste framgången kom när hon i april tilldelades stipendiet i Tilda Höglanders minne.
– Jag hade ingen aning att jag skulle få det. Och en dag stod pappa Anders Höglander i hallen hemma hos mig. Så det kom som en chock.
Tilda Höglander gick tragiskt bort som väldigt ung och efter det har stipendiet delats ut på årsdagen av hennes bortgång, den 5 april.
– Jag hade ju turen att hinna spela med Tilda under tiden i Clemensnäs. Så det känns extra speciellt och ärofyllt att få det, säger Miranda.
Miranda Dahlgren är en ung profil med skinn på näsan och som har nära till skratt. I intervjun berättar hon om sin resa, framgångar, men också om när hennes bil blev urinerad på.
Under vintern hamnade dock Miranda i blickfånget i ett betydligt tråkigare sammanhang. Det efter att en ung hockeykille valde att urinera på hennes Skellefteå AIK-stripade bil.
– Jag hade parkerat utanför Skellefteå Kraft Arena men som tur var satt två kompisar kvar på parkeringen fast i en annan bil. Då klev en kille ut från en moppebil och kissade på min bil. Mina kompisar stack då ut huvudet och frågade vad han höll på med, berättar Miranda.
Händelse fick stort utrymme i både sociala medier och i media.
– Det var nog bra tänker jag. Samtidigt har man ju undrat varför han gjorde så, om det var riktat mot mig personligen, föreningen eller damhockeyn.
Du har inte fått en förklaring?
– Nej, men han har bett om ursäkt och det kändes bra. Sen så har jag även fått bra stöd av AIK och lagkamraterna, säger Miranda.
Hur tog du det hela?
– Visst var det väl jobbigt, men så hårt tog jag det inte. Jag försökte fokusera på annat istället.
Att fokusera på annat verkar trots allt enkelt för målvaktstalangen, som kommer göra allt hon kan för att nå sina mål.
– Jag brinner verkligen för det jag håller på med och vill försöka nå så långt det bara är möjligt. Där är ett mål att spela i landslaget, och det har ju varit rätt nära redan, säger hon och ler.
"Mirre" har växt upp i en familj med fyra syskon och med stort sportintresse.
Tillammans med Tindra Holm och Julia Nilsson, som båda är födda 2001, finns en urstark stomme med målvakter från Skellefteå. Miranda och Julia Nilsson bildar idag målvaktspar i AIK medan Tindra Holm är klar för spel Luleås SDHL-lag.
– Det är jättekul att det gått så pass bra för alla och uppenbarligen verkar Skellefteå vara bra på fostra bra målvakter, säger Miranda, som hoppas att ännu fler ska komma underifrån:
– Jag tänker att det blir bättre och bättre hela tiden. Clemensnäs har många småtjejer som spelar hockey och även står i mål. Så jag hoppas verkligen att intresset för hockeyn kommer öka ännu mer bland tjejer.
Miranda tar en sista klunk i sitt snart ljumna iskaffe och intervjun går mot sitt slut. Men innan vi lämnar fiket minns hon tillbaka till då hon var liten – en tid då, som hon själv uppfattade det, inte särskilt många pratade om damhockey.
– Då var det mer en självklarhet att man skulle spela med killar. Därför är det jättekul att hela damhockeyvärlden fått ett rejält uppsving. Det är även viktigt att Skellefteå AIK gjort den här satsningen på damhockeyn, för den behövs. Nu ska vi bara se till att göra något riktigt bra av den, avslutar hon.