Gustaf Lindvall kom tillbaka från skada, vann sin första match på nästan ett år och försvann sedan igen på grund av ny skada. Återkomsten för Skellefteå AIK:s burväktare blev inte lika långvarig som han hade hoppats, men efter nästan två veckor på läktaren är Lindvall nu redo att spela matcher igen.
Det berättar Krister Holm efter fredagsträningen:
– "Gurra" är uttagningsbar och redo, men vi kommer inte att ta ut honom till matchen mot Linköping i morgon.
Varför inte?
– Vi har ju tre målvakter nu och med den lyxen behöver vi inte skynda in med Lindvall. Men hade vi inte haft tre målvakter så hade "Gurra" kunnat vara med i morgon.
På fredagsträningen var målvakten en av de sista att lämna isen och när Norran fick en pratstund med honom var det tydligt att där fanns en genuin lycka som stack ut.
Jag har nog aldrig sett dig så lycklig på träning som jag gjort den här säsongen.
– Ja, men så är det nog. Jag har ju varit borta från det länge så det är klart att jag känner större lycka över saker jag tagit för givet förut och det är kul att kunna för fullt igen.
Du fick vinna din första match på nästan ett år bara för att sen bli skadad igen, var det tungt för dig att hantera?
– Nej, jag har ju blivit ganska van att saker studsar emot.
Hur mycket ser du fram emot att spela matcher igen?
– Det ska bli väldigt kul att komma in i det igen. Jag måste ju spela matcher för att komma in i det, jag har ju knappt känt att jag varit där jag vill vara på ett bra tag nu så jag kommer knappt ihåg hur det känns. Det ska bli spännande att se hur bra jag kan vara när jag är helt i matchform igen.
Hur mår du rent fysiskt just nu?
– Det är en resa kvar. Efter en så stor operation där man varit borta så länge kommer det fort småskavanker för att man inte är van, men jag är inte orolig långsiktigt men det är en process som kommer ta tid.
Vad har du gjort under din frånvaro för att hantera det mentala?
– Jag skulle säga att kunna koppla bort ishockey helt och fokusera på andra saker. Jag tog en bra stund där jag inte tänkte på hockey alls.
Var det svårt?
– Ja, i början men sen började plugga och då blev det lättare. Nej, men för min skull var det viktigt att koppla bort hockeyn för hade jag gått runt och tänkt på målvaktsspel så hade jag nog mått ganska dåligt. För mig var det skönt att kunna fokusera på andra saker helt och hållet.