Det var i matchen mot Metallurg Magnitogorsk den 7 oktober, bara två dagar efter hans 30-årsdag, som olyckan var framme för Pär Lindholm. I ett försök att blockera ett skott träffades han istället av motståndarklubban – och bröt tummen.
– Jag tänkte när jag tog av mig handsken att det skulle sticka ut något ben, men så var det inte, säger Kusmarkssonen som slutförde matchen.
– Men om jag minns rätt så har Bert Robertsson (tidigare AIK-tränare) spelat med två brutna tummar, så där ligger jag i lä, säger han och skrattar.
Efter skadan opererades han i Tyskland och Lindholm hann sedan med en kort visit i Skellefteå innan 30-åringen för en dryg vecka sedan reste tillbaka till Kazan.
Hur mår du nu?
– Det blir bättre, men det är fortfarande några veckor bort innan jag kan spela match igen. Svullnaden är nästan helt borta och jag kan köra lite styrkträning. Sedan har jag fått gå på is, men utan klubba för den kan jag inte hålla i, säger han och fortsätter:
– Så det blir mycket skridskoåkning. Mycket varv där pulsen ska upp till max vilket är jobbigt, men det är bra för konditionen.
Innan skadan hann Lindholm med att spela 14 matcher i KHL där han noterats för totalt fem poäng, fördelat på tre mål och två assist.
– Jag är nöjd och det känns som att klubben har varit nöjd med mig också. Försäsongen gick bra men sedan hade vi det lite tungt när serien började. Men jag har inget att klaga på, även om man själv alltid tycker att man kan göra det bättre. Vi får se hur det känns nu efter skadefrånvaron.
Vad gäller livet utanför isen är Lindholm positivt överraskad över livet i Ryssland och nya hemstaden Kazan.
– Jag trodde det skulle vara värre, men Kazan är riktigt fint. Sedan har vi spelat bortamatcher på sämre ställen, och då förstår man var alla KHL-historierna kommer ifrån. Men för oss har allt fungerat, både på och utanför isen.
Att bo på gamla militärbaser brukar höra till rutinerna i KHL och för Lindholm är det en del av vardagen. Tillsammans med lagets övriga importer bor han på en gammal militärbas som klubben nu gjort om till bostäder.
– Det är säkerhetsvakter när man ska in och vi bor här i en lägenhet, även om man kan välja att bo i stan om man vill. Jag tycker det har varit jättesmidigt och det finns ett stort lekrum för barnen också, så det är skönt att kunna låta vår dotter leka tillsammans med de andra importernas barn.
Lindholm och de övriga spelarna serveras frukost, lunch och middag i restaurangen på basen och varje dag skjutsas de till arenan där laget både tränar och spelar, även om det också finns en träningshall där de bor.
– Allt sånt där är det väldigt hög klass på, även om man kanske hade önskat att det var mer modernt inrett i lägenheten, men det funkar, säger han och skrattar.
Innan avfärden hade också Lindholm fått sig en bra bild över sin nya hemstad, sitt nya lag och sin nya liga tack vare Skellefteå AIK-kaptenen Oscar Möller som spelade i klubben från 2014 till 2016.
– Jag har pratat mycket med honom, både innan jag åkte hit men också under tiden som jag bott här. Nog märker man att han har koll på staden och kan rekommendera bra matställen och så. Det finns många bra restauranger och det är en fin stad, säger 30-åringen och fortsätter:
– Sedan har vi samma läkare och chaufför som han hade under sin tid här, så mycket är sig likt.
Utöver den tidigare AIK-centern finns ytterligare ett par importer: amerikanen Steven Kampfer och kanadensaren Jordan Weal.
– Jag spelade med Steven i Boston Bruins och både jag och min fru känner honom och hans fru sedan tidigare. Det är en stor fördel och sedan får vi se om det snart blir någon fler importspelare, säger Lindholm som fram till det senaste besöket på hemmaplan varit ensam i Ryssland.
– Min fru var tvungen att vaccinera sig och det tog lite tid, men sedan en dryg vecka tillbaka är de här, vilket är skönt.