”Perra” Johnsson var huvudtränare i Skellefteå AIK de två första säsongerna i dåvarande elitserien.
Det är många år sedan Per-Erik ”Perra" Johnsson lämnade Skellefteå AIK:s tränarstab. De två första säsongerna i Elitserien, mellan 2006 och 2008 stod han i båset, och sedan dess har han funnits i många andra klubbar och tagit två SM-guld med Färjestad. Men under måndagskvällen hade han anledning att minnas tillbaka på tiden i Västerbotten.
Spelplanen var en helt annan, i det norska degraderingskvalet i högsta ligan. Stjernen hockey var illa ute redan efter tre matcher, när Comet Halden hade satt sig i ett drömläge med tre raka segrar. Precis som i Sverige hade ingen klubb i Norge någonsin vänt 0–3-underläge till seger.
Det är då Johnsson kommer in i rollen. Redan i februari kom han in som sportchef för att stärka upp inför det negativa kvalet, och efter den tredje raka förlusten entledigade Stjernen sin ordinarie huvudtränare Niklas Andresen tillfälligt över det resterande kvalet – till förmån för ”Perra”.
– Jag var ju i båset från början, säger Johnsson till Norran och fortsätter:
– Det var en teknisk lösning just då att jag blev satt som sportchef, i och med att det fanns en huvudtränare. Men efter match tre kände sig föreningen tvingade att göra något och då är det en lätt lösning att coachen får flytta på sig.
Den nya tränarkonstellationen fick en bra start och vann den fjärde matchen – och sedan den femte och sjätte. Helt plötsligt stod det 3–3, och den sjunde och avgörande drabbningen spelades på Stjernens egen hemmaplan i Fredrikstad.
– Det var kanske den viktigaste matchen av alltihop, för hade vi inte vunnit den hade ju allt varit slut. Vi fick lite tro i grabbarna, och sedan rullade det på.
Och under måndagskvällen fullbordades den historiska upphämtningen. 4–0 i den första perioden och 6–1 i den andra gav hemmalaget ett ypperligt läge. Comet kontrade med två snabba mål – men det blev inte mycket mer.
– När vi gör 7–3 i tom kasse är det fullständigt kaos i den där hallen. Alla är lyckliga, spelare är lyckliga, det blir ingen riktig ordning efter det.
Som det ska vara, kanske?
– Så klart. Jag njuter av att se spelarna som blir så glada, och tittar man på läktaren så ser man vad det betyder för den här staden. De var helt i extas, det är både medicin och betalning för det en har gjort själv när jag ser glädjen i alla människor, säger han och minns tillbaka på tiden i Västerbotten:
– Det var som när vi gick till slutspel i Skellefteå, när slutsignalen gick i matchen som talade om att vi går till slutspel är också bland det häftigaste jag har upplevt, måste jag säga. Det var som att det blev lufttomt i hela hallen. Håret på mina armar reser sig nu också, faktiskt.
Handen på hjärtat, trodde du själv att det skulle gå att vända?
– Jag kan aldrig motivera andra människor om jag inte tror på det själv, jag kan inte sitta där och spela en roll som jag inte tror på själv. Så länge det var fyra matcher kvar fanns det ju en möjlighet.
Under tisdagen sade ”Perra” hejdå till laget under en middag. De senaste åren har tränaren officiellt slutat – men också flera gånger hoppat in i lag i slutet på säsongen.
Kan det hända igen, eller är det över nu?
– Jag har sagt det så många gånger nu, men nu slutar jag en gång till. Så kan jag säga, säger han och skrattar.
Den 6 mars 2008 blev Skellefteå AIK klara för slutspel för första gången på 27 år under Per-Erik Johnssons ledning – en upplevelse han jämför med att klara sig kvar i norska högstaligan.
Samtidigt som Per-Erik Johnsson går på ledighet igen inleds SM-slutspelet i Sverige, och värmlänningen kommer få se Skellefteå AIK och Färjestad – två lag han tränat själv – göra upp i kvartsfinalen.
– Jag njuter, må bäste man vinna. Jag kan inte säga att jag vet vem som ska vinna. Jag tycker att det är synd att de möts i kvartsfinalen, men det blir oerhört spännande att se hur det blir. Det har ju blivit en rivalitet mellan de här två lagen, jag är faktiskt på plats och ser matchen på fredag.
Vem tror du är starkast över sju matcher?
– Jag tror att det blir stenhårt, det är jättetajt. Det är ju ett av två favoritlag som ska gå vidare. Jag är inte speciellt ledsen, jag älskar att se dessa matcher alltså.