När Timrå hörde av sig till Marklund hade redan Emil Pettersson, Anton Wedin och Anton Lander bestämt sig för en återkomst i NHC Arena. Inför säsongsstarten anslöt även storstjärnan Jonathan Dahlén.
Det var i mars 2021 som Skellefteå AIK och Lasse Marklund gick skilda vägar. Då hade tränarikonen inga uttalade planer på att fortsätta som hockeytränare, men i påskas ringde telefonen när Marklund satt hemma i Boviken tillsammans med vännen Janne "X:et" Erixon.
– Vi satt ute i solen när det ringde och jag gick ifrån en stund. Det var "Ante" (Anders Karlsson, Timrå-tränare) som ringde och sa "du ska ner till Timrå". Jag gick tillbaka till "X:et" och berättade vem som hade ringt. På den vägen var det.
Efter ett möte i Örnsköldsvik, där arbetsfördelning och ledarskap diskuterades, var de överens. Marklund skulle flytta till Sundsvall för att bli assisterande tränare i storsatsande Timrå.
– Jag känner ju "Ante" ytligt sedan alla år i juniorerna och det är en jävla fin kille. Han är driven som coach och han vet vad han vill, säger 59-åringen.
Vad mer pratade ni om på det första mötet?
– Vi redde ut hur vi skulle jobba och han presenterade spelidén på ett bra sätt. Det var inga konstigheter, utan det var konsekvent och det gillar jag.
Redan när mötet ägde rum hade Timrå kraftsamlat inför den stundande SHL-säsongen. Anton Lander, Emil Pettersson och Anton Wedin var alla klara för en återkomst i NHC Arena.
– Jag såg ju vilka namn som var klara och fattade att det kommer bli en hajp runt laget, vilket kändes spännande.
Utöver att Marklund bytte juniorer mot seniorer fick han också uppdraget att coacha lagets backar – och ansvara för spelet i numerärt underläge.
– Jag har ju tidigare varit mer offensivt lagd och jobbat med det offensiva spelet, forwards och powerplay. Nu blev det tvärtom och det har varit en utmaning – och väldigt intressant.
Hur ser du på skillnaden mellan att träna juniorer och seniorer?
– Jag har nog varit mer rak med juniorerna. Här kan jag lämna ett större spelrum för spelarna som har varit med längre och kan ha idéer som är bättre än mina. Jag är inte principfast, och finns det en bättre lösning än min så kör vi på den, säger han och fortsätter förklara skillnaderna:
– Juniorerna vet man ungefär vad de har med sig och då handlar det mycket om att ge dem verktygen de behöver för att bli spelare på seniornivå. Sedan blir en spelare ju aldrig färdig och våra spelare här i Timrå har också saker de behöver lära sig.
Har du varit involverad något i Timrås juniorverksamhet med tanke på din bakgrund?
– Nej, egentligen inte. Vi ska ha ett möte framöver där jag kanske kan delge lite av mina erfarenheter, men sedan måste man komma ihåg att Skellefteå AIK är en sak och Timrå en annan.
I påskas ringde huvudtränaren "Ante" Karlsson, till vänster, till Marklund och berättade att han ville få med sig AIK:s ikoniske tränare till Timrå.
En av de stora snackisarna i SHL under säsongsinledningen har varit Timrå IK:s succédrag i övertidsspelet. Vid två tillfällen har laget plockat målvakten, spelat fyra mot tre och fått med sig bonuspoängen.
Hur kom ni på idén?
– Vi var på en bortaturné och hade precis förlorat mot Brynäs på övertid. Då var "Ante" förbannad och sa att "det är så jävla tråkigt att spela tre mot tre, nästa gång ryker målvakten”. Jag höll med honom, det är ju skittråkigt med 3 mot 3-spel, och spelarna var också med på det.
Sagt och gjort. Nästkommande match mot Örebro gick också till övertid och då plockade Timrå ut målvakten – och avgjorde i spel fyra mot tre.
– Sedan gjorde vi ju mål så mot Linköping också och de gångerna blev det ju ett överraskningsmoment. Nu kommer lagen att vara med på det, men samtidigt, vad ska de göra? Får vi ett långt anfall där de inte kan komma till byte så står de snart där med raka ben och då kommer vi in med en fjärde kille. Det blir ett så tydligt överläge.
I takt med återkomsten till senior- och elitnivån har också Marklund fått tid att specialstudera samtliga lag i SHL. Ofta med insikten att de flesta lag spelar ungefär likadant.
– Det är några lag som gör lite egna grejer, men det är väldigt likriktat och jag vet inte om det går att göra något åt det. Brynäs och Växjö skiljer sig en hel del mot de andra lagen, och Oskarshamn är annorlunda i sina urspel.
Vad är det som de gör annorlunda?
– De går konsekvent via mittgubben och spelar in framför eget mål. Lite som Skellefteå AIK, men mer extrema då de gör det hela tiden. Det jävliga är också att de lyckas med det hela tiden trots att alla andra lag vet om det.
Och det har ju visat sig vara framgångsrikt att spela loss den spelaren?
– Ja, men kan du vara på honom direkt han får pucken så är han i ett väldigt utsatt läge framför eget mål också.
Har ni testat det i Timrå?
– "Ante" kommer från en skola, och jag från en annan. Jag har gett honom förslag och han har lyssnat, och sedan köper jag hans beslut sju dagar i veckan. Men till slut kanske jag har tjatat tillräckligt och då får jag ett "ok" från honom att testa min lösning, säger han och skrattar.
Det är väl också det som är ledarskapet, att utmana varandra men också respektera besluten som tas?
– Exakt. "Ante" tog hit mig av en anledning och vi har olika erfarenheter. Jag är totalt prestigelös, det har jag alltid varit, och huvudsaken är att det blir resultat av det.
Lasse Marklund är, till sin egen förvåning, tillbaka i elithockeyn efter avskedet från Skellefteå AIK våren 2021. ”Det var nog inte många som trodde jag skulle vara assisterande tränare i SHL den här säsongen”, säger 59-åringen.
Faktum är att Marklund själv var verksam i Skellefteå AIK:s verksamhet när taktiken att spela loss "mittgubben" initierades. Detta efter att en scout från Detroit Red Wings presenterat hur NHL-klubben jobbar med sina urspel.
– Han var på besök och hade en dragning på ett ledarmöte och berättade att Detroit jobbade på just det sättet. De pratade om att en spelare skulle vara "low and slow" i egen zon och hålla sig i ytan framför mål. Och han skulle vara just låg och långsam, åker han in där med för mycket fart blir det nästan omöjligt att spela in till honom, säger Marklund och fortsätter beskriva ett av ett fåtal spelmönster som allra tydligast kan identifieras i AIK:s – och IK Oskarshamns – urspel.
– Sedan pratade han om "second quick", för det var oerhört viktigt att snabbt spela pucken vidare till en annan spelare. Stod spelaren kvar framför eget mål med pucken skulle han bli överkörd direkt.
Marklund, som själv beskriver sig själv som en riktig hockeyälskare, är nu alltså tillbaka i SHL – en vardag som han själv beskriver som en torktumlare – men det var nära att det blev något helt annat.
– Efter att jag fick sparken av AIK hade jag inte någon plan på att fortsätta med ishockeyn. Jag hade börjat kolla på andra jobb.
Vad tittade du på?
– Northvolt, kanske? Jag är inte superbrydd över sånt, det får bli vad det blir.
Och faktum var att när "Ante" Karlsson ringde var han den första som hörde av sig.
– Det var nog inte många som hade med mig på en lista över potentiella assisterande tränare i SHL och det är bara han som har hört av sig. Jag hade det lugnt och skönt i Boviken, där vi har byggt nytt. Det blev mest långa promenader med hunden på dagarna.
Tidigare har Lasse Marklund i huvudsak arbetat med forwards och det offensiva spelet. I Timrå ansvarar han för backar, defensiven och spelet i numerärt underläge.
Det blev nästan precis ett år utan tränaruppdrag. Hur 59-åringen spenderade den tiden? Med att titta på hockey.
– Jag skulle säga att jag såg en match om dagen. Grabben (Sam Marklund, som spelar i engelska Guildford Flames den här säsongen) spelar ju fortfarande och jag se ju alla hans matcher.
Du stänger inte av när du är ledig eller utan jobb?
– Nej, jag tittar på hockey hela tiden. Sedan är jag nog ganska annorlunda än de flesta tränarna. Jag behöver inte alls vara detaljstyrd när jag ser hockey, för det hör jag att många är. Jag nördar inte ner mig, utan jag vill se snygga grejer och offensivt spel.
Du satt inte hemma och ritade på coachtavlan framför tv:n?
– Haha, nej. Det gjorde jag inte, säger han och skrattar.