Med bara sju poäng på 37 matcher blev tiden i SHL långt ifrån den dans på rosor som många önskade "Macke"
Jag minns det som om det vore i går; första gången namnet Marcus Eriksson kopplades ihop med klubben Skellefteå AIK. Jag minns också dagen när Expressen gick ut med avslöjandet att affären var klar.
Redan då ställde jag mig frågande till den värvningen och den okaraktäristiska rekryteringen av en klubb som gjort sig känd genom att hitta oslipade diamanter som knappt blivit torra bakom öronen. Det var då svårt att se vinningen i att ge en 38-årig veteran utan meriter från spel i SHL chansen och långsiktigheten som brukar vara klubbens ledord kändes åsidosatt.
Det fanns aldrig något tvivel på Marcus Erikssons skicklighet; att han var/är en väldigt skicklig hockeyspelare är faktum oavsett vad månaderna i SHL säger och siffrorna visar. Men i ett regerande mästarlag där nästan alla toppspelare skulle finnas kvar fanns det så klart också frågor om var han skulle in och hur lång inkörningsperioden i SHL skulle bli.
För en 20-årig forward får det ju ta lite längre tid att komma in i ligan och det finns alltid en "säsongen efter" där spelaren kan blomma ut.
Men att ge en 38-årig forward chansen att debutera i SHL och dessutom på ett ettårskontrakt?
Redan då kändes det märkligt.
När vi nu står här med facit i hand kan vi också konstatera att det var ett beslut som Erik Forssell haft sportsliga anledningar att ångra de senaste månaderna. För hur mycket Marcus Eriksson än försökt och hur många chanser han än fått av tränarna har fördelarna med att ha honom i laguppställningen varit få, tyvärr snudd på obefintliga.
Här ska det också nämnas att han alltid försökt och alltid kommit ut till träningar med stora leenden. Det hade varit lätt att i den åldern tjura ihop över petningar och genom ord eller kroppsspråk börja ställa frågor som hade blivit till problem för tränarna men genom hela säsongen har Marcus varit ett föredöme på och utanför isen. Tagit petningarna som ett fullblodsproffs och sett till lagets bästa i stället för att tänka på sin karriär och sin vardag. Det kommer alltid att hedra honom, och hur han skött kontakten med oss i media har också gjort att åtminstone jag önskat att det skulle lossna för honom.
Men om vi återkommer till fakta så har det ju tyvärr aldrig lossnat.
Vi kommer aldrig få veta hur "Macke" hade fungerat i ett harmoniskt lag och givetvis är faktumet att AIK varit dysfunktionella i stort sett hela säsongen omständigheter som gör att det finns alternativa scenarion där satsningen på denna 38-åring hade fungerat. Med tanke på hur bleka flera av toppspelarna varit under säsongen vore det direkt felaktigt att dra det så långt att kalla honom för en floppvärvning.
Däremot är det svart på vitt en dålig värvning av den vanligtvis så pricksäkra Erik Forssell som haft ovanligt många felträffar med lagbygget denna säsong.
Genom att kräma ut strax över en halv miljon kronor av Södertälje SK, en summa som inte är bekräftade men som om de stämmer är högre än vad forwarden totalt kostat Skellefteå, gör dock att Forssell i så fall räddar upp denna felträffen på ett bra sätt.
Lyckas han nu på transferfönstrets sista dagar också använda de pengarna till att förstärka laget inför våren med en spelare som kan göra den skillnad Marcus Eriksson tyvärr aldrig lyckades göra kan Forssell gå vinnande ur hela situationen.