Vi kan börja med själva ligan som kallas Hockeyettan. Det är alltså 40 lag som gör upp om en enda futtig plats till allsvenskan vilket förstås är fullständigt värdelöst. Jag har skrivit det förr och gör det igen – varför vågar inte ishockeyn vara som fotbollen?
Fotbollsettan består av 32 (16+16) lag. Två lag går upp direkt och ytterligare två får kvala. I Superettan (motsvarande Hockeyallsvenskan) åker de två sämsta lagen ut och två lag ovanför får försöka kvala sig kvar.
Ett mer öppet och dynamiskt system som är avsevärt mycket roligare och mer spännande i och med fler upp- och nedflyttningar som svensk ishockey borde ta efter. Vinner man en serie (som allettan) är man bäst och förtjänar att gå upp. Blir man sist i en serie (som SHL/allsvenskan) är man sämst och ska åka ur.
Återigen – 40 LAG slåss om EN plats. Det finns ingen annan sport eller liga i Sverige som är så sanslöst svår att ta sig upp från.
Och detta Piteå Hockey. Att laget lyckades ta sig till kvalserien är en bragd. Ett helt nytt, ungt lag som har visat långfingret åt alla så kallade experter som knappt trodde att Piteå skulle ta sig till allettan. I kvalserien har Piteå tagit poäng i fem av åtta matcher men även åkt på tre svidande förluster i sudden death och straffar. Om Piteå haft stolpe-in istället för stolpe-ut i de tre matcherna skulle laget fortfarande ha chans att gå upp till allsvenskan.
Inför säsongen tappade Piteå två av de absolut bästa spelarna klubben haft under 2000-talet, Magnus Isaksson och Joakim Högberg. De fyra vassaste poängmakarna (190 poäng tillsammans) försvann. Och många fler. Rutin försvann, spets försvann. Luckorna fylldes av ambitiösa ungdomar som låter laget gå före jaget. Unga, hungriga och ödmjukt kaxiga Piteå har visat sig vara minst lika bra som alla andra lag i kvalserien under stora delar av samtliga matcher. Men har fallit i situationer där erfarenhet har saknats. Skador på viktiga spelare har tyvärr satt käppar i hjulet också.
Nu återstår två matcher för Piteå, närmast hemma mot Halmstad torsdag kväll. En sista chans för Piteås supportrar att stötta och hylla den här upplagan som jag anser vara klubbens största överraskning under hela 2000-talet. Och sista hemmamatchen för tränaren Mikael Aaro som gjort ett fantastiskt jobb två år i rad tillsammans med kollegan Björn Lavander.
Både Aaro (som juniortränare) och Lavander (som spelare) har ett förflutet i Skellefteå AIK. Visste ni även att fem spelare i dagens Skellefteå har spelat i Piteå Hockey?
Det är Pär Lindholm, Petter Granberg, Arvid Lundberg, Måns Forsfjäll och Simon Robertsson.