Skellefteå AIK hade brist på backar inför säsongens första match mot Modo i Östersund. Endast fyra ordinarie backar var tillgängliga för spel, och för att lösa problemet ringde AIK Axel Sandin Pellikka.
– Jag blev först lite överraskad att jag fick chansen att spela med A-laget. Så klart tycker jag att det har varit roligt, och att matcherna har gått så bra är kul. Jag har försökt att spela enkelt, säger 17-årige Axel Sandin Pellikka.
Sandin Pellikka föddes i Gällivare. När han var 14 år gammal valde han att flytta till Kiruna för att fortsätta sin hockeysatsning. Där blev han kvar i ett år innan flyttlådorna återigen packades, den här gången gick flyttlasset mot Västerbotten och Skellefteå.
15 år gammal började han spela i AIK:s U16 lag. Vid 16 års ålder började han hockeygymnasiet, och nu, 2 år efter att han flyttat till Skellefteå har gallerprydde Sandin Pellika spelat två stycken A-lagsmatcher.
I sin första match mot Modo bildade tonåringen dessutom backpar tillsammans med Petter Granberg – som också är född i Gällivare.
– Han (Granberg) är en idol från då jag var liten. Jag har faktiskt hittat några gamla bilder på oss tillsammans när jag var typ fem år gammal. Det är coolt att jag får spela med honom nu.
De sista dagarna i augusti brukar vara förknippat med skolstart. Skolstart kommer det också att bli för AIK-backen på onsdag. Men då hans vänner på ekonomiprogrammet gör sig redo för den första skoldagen på tisdag kväll, kommer Sandin Pellikka befinna sig i Luleå för att spela match med AIK.
– Jag tror ändå att det kommer vara ganska enkelt att kombinera skolan med hockeyn. Jag går NIU och då är det upplagt så att man ska kunna kombinera skolan med hockeyn, så det löser sig nog.
Det är mycket ishockey för Gällivaresonen just nu, och så har det varit hela sommaren. I slutet av juli åkte Sandin Pellikka på träningsläger i Falun inför Hlinka Gretzky cup. I början av augusti startade turneringen i Kanada, och när Sandin Pellikka och Zeb Forsfjäll, som också var uttagen till Småkronorna, kom hem från Kanada gjorde dem det med en silvermedalj runt halsen.
– Det var en lärorik upplevelse. Vi mötte ett väldigt bra kanadensiskt lag i finalen så jag tycker ändå att vi vann ett silver. Vi kämpade tappert men det räckte inte hela vägen.