Han fyller 29 år om lite mer än en månad. Det är en ålder då du normalt är inne i den bästa perioden i livet – och ofta har befunnit dig där sedan några år tillbaka.
Jonathan Johnson passar på att få sitt stora genombrott väldigt sent och ger intrycket av att vara på väg uppåt i karriären. Han är en ”late bloomer” av ett fantastiskt snitt. Den stora skickligheten har alltid gjort honom till en spännande spelare, men med träningen och strukturen i AIK har han tagit steg som är omöjligt att inte bli imponerad av.
Han är inte första – och jag tvivlar på att han är sist att göra en sån här resa i AIK.
Sedan AIK:s comeback i SHL har AIK haft en profil att göra spelare bättre – oavsett bakgrund. Det har passerat ett helt koppel av spelare, ingen annan har trott eller tappat hoppet för – som i AIK:s ställ haft spektakulär utveckling.
Pierre Bellemare, John Klingberg, John Norman och Tim Heed är några exempel på spelare som har tagit steg som får trodde var möjligt. Mycket har hänt sedan dess. I AIK har många nyckelpersoner byts ut, men förmågan att utveckla spelare och strukturen finns kvar.
Det är Jonathan Johnson ett bevis på. Hans insats mot Malmö var bästa sort, högsta betyg. Spelaren, som kom från Modo för snart två år sedan, är nu bästa poängplockare i AIK – och en av de bästa centrarna i SHL.
Han ligger sexa i poängligan och näst bäste svensk efter gamle klubbkamraten Patrik Karlkvist. Karlkvist har en bakgrund som inte här helt olik Johnsons. Få har nog ifrågasatt skicklighet och talangen. Det är annat som har stoppat spelarna från hockeyns finrum i Sverige.
Nu när de väl får spela sin hockey i Sveriges högsta liga – är det bara att tacka för showen. Johnson är motorn i SHL:s hetaste formation för tillfället. Linus Karlsson och Rickard Hugg har utvecklats i samklang med Johnson och de kompletterar varandra på ett otroligt bra sätt.
Inför årets säsong var nyckeln för AIK att några av de nya spelarna kunde fylla upp de platser som lämnades tomma. Det var inte vilka platser som helst. Jesper Frödén, Andreas Wingerli, Jonatan Berggren och Pär Lindholm lämnade stora hål.
Med Johnsons och hans formations framgångar har fyllt upp de hålen på ett spektakulärt sätt. Motorn Johnson har varit så bra att han förtjänar en chans i Tre Kronor. Hans kedjekamrater Karlsson och Hugg torde också finnas högt upp på listorna.