Bytte namn på Torget – och skapade AIK:s identitet

När Joakim Lindström vände hem från sitt första NHL-äventyr gick torget i Skellefteå under namnet Möjligheternas Torg.
När Joakim Lindström avslutade karriären, efter bland annat två SM-guld, hade samma torg istället fått namnet Guldtorget.
Namnändringen kanske inte enbart, eller inte alls, är på grund av "Jocke", men ibland är det häftigt hur pusselbitar bara faller på plats.

Ishockey2025-01-17 14:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Joakim Lindström såg möjligheter, och Joakim Lindström förverkligade de flesta av sina drömmar.

En enastående karriär tog slut redan sommaren 2023, men nu har det kommit att bli dags att hylla en av Skellefteå AIK:s största och bästa spelare genom tiderna.

Redan 1998 fick "Jocke" möjligheten att berätta om sitt första stora karriärsbeslut i Norran.

”Jag har funderat mycket men dragit den slutsatsen att jag har större möjligheter att bli bra i ishockey”, förklarade den då 14-årige hockeytalangen, som därmed valde bort fotbollen.

”Hade jag bott i Växjö hade jag kanske varit i ett annat läge, då hade det förmodligen känts naturligare att satsa på fotbollen. Samtidigt känns det inte som om jag lägger av med fotbollen. Jag tar ett uppehåll och om jag inte når de mål jag sätter upp i hockeyn kan jag ju börja om”, fortsatte tonåringen.

Precis som ”Jocke” då berättade för Roger Lindström fanns drömmar om spel i Tre Kronor – och NHL.

Drömmar som förverkligades, och nog är det många AIK-supportrar som med facit i hand gläds över att den lovande fotbollstalangen inte valde att återigen dra på sig Sunnanå SK-tröjan i hopp om att testa sina möjligheter inom fotbollen.

Många gånger har spelare, tränare, journalister eller TV-experter försökt att förklara Joakim Lindströms storhet som hockeyspelare, eller vad som har gjorde honom så framgångsrik på hockeyrinkar över hela världen.

En detalj som jag alltid fastnat för, och som jag beundrat, är spelgeniets fokus på "spelet med puck".

Att spela spelet.

I TV-intervjuer var svaret på vad AIK gjort bra, eller behövde göra bättre, allt som oftast "spelet med puck", "passningsspelet" eller göra sig "spelbara för varandra".

Inga klyschor om att åka mer skridskor, tacklas mer eller kämpa hårdare.

"Jocke" gjorde allt det också, men jag uppfattade det alltid som ett sätt att förbättra "spelet med puck".

Tack vare 41-åringens fokus och briljans blev Skellefteå AIK ett lag och en förening som SPELADE ishockey, snarare än något annat.

Nog har det funnits tränare genom åren som har uppmuntrat både talanger och veteraner om att söka passningar snarare än att spela sarg ut, men frågan är om inte "Jocke" har varit den största förespråkaren av alla för att "spela med pucken".

Att den bäste av alla har lagt fokus på konkreta detaljer i spelet ishockey har gjort det både tillåtet och till en självklarhet för spelare som David Rundblad och Jonatan Berggren att utveckla sina smått magiska puckkonster.

Vad är det värt i en sport som omsätter hundratals miljoner där importspelare förväntas lösa problem i utbyte mot astronomiska lönecheckar?

Bland annat tre SM-guld för Skellefteå AIK, vågar jag nästan lova.

För efter finalsegern i våras pratade jag med Gustaf Lindvall, som på nära håll fått betrakta storheten hos "Jocke".

Det blev visserligen "bara" två SM-guld för "Jocke", men klubbikonens betydelse för slutspelsframgångarna 2024 gick inte att ta miste på, menade Lindvall, som också lyfte fram betydelsen av bland andra Fredrik Lindgren, Jimmie Ericsson och Oscar Möller.

– Det är mycket tack vare dem som vi står här i dag.

"Jocke" jobbade också kanske hårdast av alla, samtidigt som han alltid hade en ambition om att göra det som betyder kanske mest för både individuell utveckling och kollektiv framgång:

Att spela MED pucken.