Det är lätt att sugas in i en hybris. Förhandssnacket kring AIK har handlat om senare delen av slutspelet. Vi på tidningen har gjort en bilaga som minns tillbaka på SM-guldet för tio år sedan. Det anspelar ju med all övertydlighet på att det är ”dags” igen.
Det är ju en känsla som har funnits.
Förra årets uttåg mot Färjestad har kunnat iklädas förklaringar som inte har med spelet och laget att göra. Det är lätt att känna att det hade lika gärna kunnat bli ett guld även då.
Nu blev det inte det så. Det är lätt att landa i känslan att man är bättre än vad man är. Dessvärre kan det bli kostsamt.
Vid bron på E4:an kommer sitter ju en skylt årligen med hur många segrar som är kvar till guld. Efter torsdagskvällens halvlama insats skulle skylten kanske modifieras. Det är tre förluster kvar till semester.
Det såg bra ut för AIK – i två minuter.
Linus Söderström, som har varit nästan övermänsklig i kassen, såg plötsligt hur mänsklig ut som helst. Första skottet mot mål gick rakt in. Det gav en rejäl störning för laget.
De två andra skotten som innebar mål för Rögle såg inte heller otagbara ut.
AIK drev spelet, som de ofta gör, men hamnade för ofta på utsidan. Det gick bitvis fort, men inte tillräckligt fort. Rögle hade full koll på vad som krävs för att göra det jobbigt för AIK. De såg till att farten drogs ned och AIK kunde aldrig växla upp. Ängelholmsgänget hjälpt till att få AIK att se ännu rostigare ut. De hjälpte också till att få Rifalk att se ut som en riktig vinnare.
Jag har sågat bedömningarna och regeltolkningarna på isen till leda. Den här inledande matchen var domarinsatsen prickfri. Nivån höll NHL-klass. De spelförstörande momenten var i hög grad under uppsikt och AIK fick betalt för sitt jobb och offensiv i form av utvisningar. Problemet var att AIK inte fick upp farten i tillräckligt hög grad. Det fanns heller ingen mönsterbrytare. Fjärdeline försökte, men det hade behövts ytterligare en dimension av ”crash the net” attityd. Ett av AIK:s problem är att när den malande taktiken inte fungerar, finns ingen som kan bryta mönstret.
Det var kreativt av AIK att bjussa på en halsduk och ikläda hallen svartgul skrud, men det var bara 4723 personer som kom. Det känns som om att många har valt att ”vänta” till lite senare – då det här på alla uttalade sätt ska bli ett långt slutspel.
Hybris där med.
Rögle har spelat fyra matcher på sex dagar, men såg ändå riktigt pigga ut. De två vinsterna i Leksand såg ut att ha fått laget att börja tro på sin förmåga.
AIK såg förvisso inte ut att tvivla, men laget måste flytta fokus till här och nu. Förlusten fick mig att se en tankeförflyttning till en lång kvartsfinalserie före ett långt slutspel. För Rögle lär inte bli sämre med den här utvecklingen och såg inte heller ut att ha någon blodsmak i munnen under första matchen.
Laget har mycket att fundera över till lördagens match. Då måste det komma replik om inte likheterna med fjolåret ska börja dyka upp som ett spöke.
***
”Svårt att se att Rögle tar mer än en match”. skrev jag inför den här serien. Det där med hybris har flutit genom mitt tangentbord också. Nu har Rögle tagit en match. Och i ärlighetens namn är känslan att mitt grundtips i den här matchenserien var lika lamt som AIK:s insats den här aftonen. Jag får väl göra som Stefan Löfven och säga: ”Jag såg det inte komma.”
Ny match på lördag. Kvartsfinalserien har börjat, det är dags att påminna om det.