Det låter inte särskilt attraktivt på förhand. En regnig tisdag i oktober, ett ungerskt ishockeylag som inte tagit en enda poäng i CHL inför matchen på besök. Och i hemmalagets hörna har vi ett seniorförstärkt J20-lag. Det kan man i alla fall kalla det.
Av 22 spelare i truppen mot Fehervar har 13 A-lagskontrakt – men två av dem är fortfarande unga nog att ta plats i J20-truppen.
Så 11 är officiellt seniorer – 11 är juniorer. Tre av dem har inte ens fyllt 18 år. Och de utmanövrerade motståndet utan några större problem.
Jag vet inte vad jag förväntade mig, men jag fick nog exakt det. Ett tidigt ledningsmål, överlägsenhet i första perioden, ett studsmål för gästerna och ett lika oklart styrningsmål med huvudet från Anton Heikkinen. En ledning som aldrig kändes riktigt hotad, och en seger som i slutändan också lär innebära slutspel i CHL för AIK.
En seger lika komfortabel som den borde ha varit. Så vad finns det mer att säga om detta? Vad ska vi ta med oss?
Jag började skriva den här krönikan för att jag ville använda den otroligt torra vitsen ”(h)Ungern var på besök i Skellefteå”. Men faktum är ju att hungern i största grad fanns i hemmalaget.
Juniorhockey är inte bara att direktöversätta till seniorhockey, det vet vi. Det blir tydligt när fjolårets VVV-kedja från J20, som gjorde storsuccé, hade svårt att ta sig framåt när de fick chansen i CHL, åtminstone i början. Det syns när enbart spelare från J20 befinner sig på planen och får problem att sortera.
Men de löste det.
Love Härenstam hade betydligt mindre att göra i A-lagsdebuten än i helgens J20-matcher, där han på två drabbningar tog emot 91 skott och motade 84 av dem.
Men han löste 22 av 24 skott under tisdagen.
Unga spelare, ivriga att visa att de klarar av nivåskillnaden för att få chansen fler gånger. Framtidsnamn som har lärt sig något – för det är stor skillnad på detta lag och den juniortunga trupp som åkte till Sheffield innan SHL-säsongen inleddes.
Det är ingen match som går till historien som den mest underhållande eller mest välspelade. Men den spelades och det blev en seger.
Och jag fick i alla fall dra min (väldigt torra, jag vet) ordvits.