Första säsongen i NHL slutade med succé för Bockträsksonen då han noterades för 27 poäng på 53 matcher.
Han har haft en häftig karriär, som nästan inte har innehållit någon juniorhockey. Facit från de senaste åren lyder: Två säsonger i Gnaget i Hockeyallsvenskan, två och en halv säsong i Rögle i SHL och mer än en halv säsong i Vancouver Canucks och NHL. Ändå har den stora talangen ännu inte fyllt 21 år ännu.
Tidigare i år reste Nils Höglander till den kanadensiska västrkusten för att försöka slå sig in i NHL och Vancouver Canucks.
– Jag visste inte om jag skulle ta plats eller inte. Det var nog det var mest osäkert. Då minns jag första träningen att jag var uppsatt med Horvat och Pearson. Då tänkte jag att det kanske fanns en bra möjlighet ändå. Sedan blev jag kvar med dem under större delen av säsongen. Så jag fick verkligen chansen direkt och jag tyckte även att jag tog vara på det på ett bra sätt.
Bockträsksonen gjorde ett rätt omedelbart avtryck i sin nya miljö.
– Jag fick ju göra mål första matchen och det kunde jag leva på ganska länge. Det blev en liten lättnad och sedan var det bara att fortsätta.
Höglander blev femte yngste i Vancouvers historia att göra första NHL-målet. Han slutade även femma i rookieligan i NHL med 27 poäng på 56 matcher, varav 13 mål.
– Jag spelade ju med väldigt bra spelare, som hjälpte mig mycket och bidrog till att det blev poäng. Jag är väldigt nöjd med säsongen.
Hur ser du på organisationen?
– Det känns som om jag har kommit in i en bra tid. De satsar på ganska unga spelare just nu och det ser spännande ut.
Vancouver är ju en form av svensklag och den stora stjärnan heter Elias Pettersson.
– Jag kände inte Elias innan jag åkte över. Han har tagit hand om mig jättebra. Vi hänger ihop och brukar äta tillsammans. Det blir väl så när man är svenskar i en förening. Det har varit perfekt för mig att han var där.
Höglander är uppvuxen i Bockträsk, som tillhör Malå kommun. Geografiskt är det däremot lika långt till Sorsele, ungefär tre mil. Ganska exotiskt ställe att komma ifrån om man är hockeyspelare.
– Det många som vill framställa det så, men jag vet inte om det är så. Det är ju egentligen bara en liten håla, säger den talanfulle hockeyspelaren och ler:
– Jag gillar inlandet och trivs bra där så därför åker jag ju hem varje sommar. Jag är ju uppvuxen i Bockträsk så det är ju inget speciellt för min del, men jag förstår att alla som kommer från städerna har en annan syn på det.
Hockeygenerna kommer troligen till störst del från Nils pappa.
– Han spelade hockey litegrann när han var ung och var lite tränare. Så det kommer lite därifrån sedan tyckte jag att det var väldigt roligt.
Höglander var även en talang i utförsåkning, som var ett hett alternativ att välja som huvudsyssla.
– Både jag och syrran åkte väldigt mycket. Det blev svårt att kombinera, så jag fick välja. Så valde hockey när jag var 12-13 år. Då kände jag väl att hockey var lite mer min grej.
Bockträsksonen spelade i Clemensnäs och där fanns även hans syster, Tilda. Hon var också en stor talang, men avled hastigt 2012, bara 13 år gammal. En stor förlust för Nils och hans familj.
– Vi var jättetighta. Vi spelade hockey och åkte slalom tillsammans. Hon var en naturbegåvning och var jätteduktig. I Bockträsk var vi ju inte så många, som vi umgicks ju hela tiden som alla syskon. När det tragiska hände var det jättetufft. Det var jobbigt i många år, men man lär sig att leva med det.
Tilda Höglander avled tragiskt 2012, 13 år ung. Idag spelar Nils för både sig själv och sin syster. "Att spela hockey var ju även hennes dröm", säger han.
Familjen Höglander bodde i Skellefteå när Nils var i de unga tonåren. Han var tidigt en talang och spelade oftast med äldre spelare. A-lagschansen kom så tidigt att han inte har spelat särskilt mycket juniorhockey. Han spelade en säsong i Timrå, därefter väntade spel i Gnaget.
– Tiden går fort känns det som. Jag har alltid fått tävla mot de äldre. Det har ändå varit väldigt bra för mig. Det gick fort i Gnaget. Plötsligt fick jag chansen i a-laget och jag tyckte väl egentligen inte att jag hade presterat så bra i juniorlagen. Men så kom jag dit och sedan fick jag fortsätta.
Det blev två säsonger i Gnaget och Hockeyallsvenskan.
– När jag lämnade Gnaget, hörde Rögle av sig. Jag tänkte: ”Wow, SHL, det här kanske är min enda chans att spela där.” Det var ett steg till. De hade ett väldigt bra upplägg, även om de sa att chansen att jag skulle ta plats direkt inte var så stor. Jag kände ändå jag ville ta chansen.
Höglander hade inte fyllt 18 år när han skrev på för Rögle, men han tog plats direkt i a-truppen.
Under tvillingarna Abbotts ledning tog den unge spelaren stora steg. Tiden i Ängelholm har haft stor betydelse för utvecklingen.
– Det är nog där jag har utvecklats mest. Abbotts har varit bra, men de har också varit väldigt tuffa med mig.
Ett exempel på det var när Höglander gjorde ett av säsongens vackraste mål mot Skellefteå AIK förra säsongen. Han la klubban mellan benen och sköt in pucken förbi Arvid Söderblom. I den efterföljande intevjun med Chris Abbott svarade han så här på frågan vad han tyckte om målet: ”Han kan jobba hårdare i egen zon.”
– Jo, de är tuffa båda två. Efter den där intervjun kom Abbott och bad om förlåtelse för det där. Det var hans fru som också hade sett intervjun, som tyckte att han hade varit för hård mot mig, berättare Höglander och ler.
– Fast han har ju rätt i det där med jobbet i egen zon. Båda Abbotts är ju så otroligt inne i spelet. De är hårda, men har verkligen hjälpt mig väldigt mycket.
Under sommaren tränar Höglander med NHL-gruppen i Skellefteå. Här under en övning i Skellefteå Kraft Arena häromdagen.
Miljön i Rögle var oerhört målinriktad.
– Det var alltid stenhårda träningar oavsett hur läget var. Vinst eller förlust spelade ingen roll, förlorade vi kunde det bli extra träning. Det var väldigt seriöst även med videoanalys och upplägg inför matcher. Även individuella uppläggen var väldigt bra.
– Nu i dag förstår jag hur mycket de har betytt för mig. De har hjälpt mig att ta nästa steg.
Lekfullheten och skickligheten är det som är Höglanders signum på isen. Han har hanterat varje nivå på ett fantastiskt sätt, men är nu uppe på den högsta nivån. Där finns förstås mindre utrymme att göra det lilla extra.
– Det är inte lika lätt, sen vill man kanske inte göra för mycket under första året. Det är ändå min spelstil, så varför inte. Det är ju den delen som är roligast att göra. Jag kommer ju även ihåg själv när jag var liten var det ju de roliga sakerna på isen man ville se.
Några förebilder?
– Jag gillar Klasen och även Omark är ju väldigt skicklig. Sedan har jag tittat mycket på Peter Forsberg och han jobbade ju även stenhårt.
Intervjun går mot sitt slut. Nils Höglander ser fram emot nästa säsong, som ser ut att kunna bli mer som vanligt.
– Pandemin har ju gjort att det mest har blivit att sitta på hotellrummen på alla ställen och spela inför tomma läktare. Jag har inte fått känna den där NHL–atmosfären riktigt ännu. Det ser jag fram emot.