Att återvinnas och flyttas runt i det svenska hockeysystemet är något som Oskar Nilsson har tydlig erfarenhet av. Lägg därtill det norska systemet då han tillbringat fem säsonger i landets högstaliga.
Det tog 28 år innan han på riktigt fick kalla sig för SHL-spelare. En lång och brokig väg som på flera sätt format honom som människa och till den ishockeyspelare han idag är.
Men vi börjar med att backa bandet till där allt började. I Rutvik.
– Det ligger norr om E4:an efter Luleå. Där golfbanan är, förklarar Nilsson för de som inte vet.
– Vi var många i samma ålder som gillade hockey när jag växte upp. Så det var så det började.
Hockeyn var dock inte allt för Oskar. Det ledde till ett tufft val som tonåring.
– Jag höll länge på med fotboll och tyckte även det var jättekul. Så det var jobbigt att välja.
När slutade du?
– Det var väl som B-junior när de tvingade en att välja. Men det är en historia för sig...
– Fast i slutändan föll det väl sig naturligt. Det är ju lite värre att spela fotboll här uppe än söderöver, fortsätter han.
Brukar du tjuvspela på somrarna?
– När jag spelade i Asplöven så tjuvlirade jag faktiskt i ett division IV-lag. Det är väl bara sex-sju år sedan, och det var inte populärt, säger Nilsson och skrattar.
Idag ångrar han dock inte sitt val även om vägen till den största svenska scenen varit lång.
På ett sätt kan man säga att återvinningsresan startade 2011. Då klev Oskar på sitt första år som senior efter en säsong med tio SHL-matcher med Luleå Hockey.
– Jag fick inget nytt kontrakt och inte heller några tydliga besked. Då kände jag att jag inte ville bli fast i division I-träsket och drog då till Norge. Där blev det två år med Frisk Asker.
2013 vände han och flickvännen Lina hemåt. Ny klubbadress blev allsvenska Asplöven i två säsonger.
– Vi väntade vårt första barn under den tiden och ville väl ha ekonomiska förutsättningar för att klara av det. Då valde vi att åka tillbaka till Norge igen.
Den här sejouren var han under tre år en uppskattad offensiv back och dessutom assisterande lagkapten i Frisk Asker. Sista säsongen stod Nilsson för 44 poäng på 41 matcher.
– Jag trodde då att jag skulle gå direkt till SHL. Några klubbar var visserligen intresserande, men jag fick inget konkret. Då blev det allsvenskan och Oskarhamn. Ja, den långa vägen igen, säger Nilsson och skrattar på nytt.
Säsongen med Oskarshamn är en saga för sig.
– Den var helt fantastiskt. Nästan obeskrivlig, ett minne för livet.
Det tog Oskar Nilsson äntligen till SHL. Men fjolårssäsongen blev dock till stora delar förstörd i och med den tuffa skadan efter Växjös Brendan Shinimins tackling.
– Det som var skönt med säsongen var att jag kunde spela med trygghet direkt från start. Och jag fick också ett kvitto på att jag kan prestera på SHL-nivå.
Det blev totalt 28 matcher – nog många för att Skellefteå skulle bli intresserade. Idag är han helt återställd från skadan och framförallt oerhört sugen på ett nytt äventyr.
– Allt känns så sjukt inspirerande och kul. Efter en välbehövlig sommar med kanonträning så är jag oerhört laddad.
Exakt vilken roll 29-åringen kommer få är svårt att säga. Det vi däremot kan slå fast är att han står redo inför karriärens kanske roligaste utmaning.
Du som gått den länga vägen, vilka tips har du till unga hockeyspelare?
– Att man ska göra sitt bästa varje dag, då kan man summera allt i slutändan. Inte hålla på som jag själv gjorde under många år, att gräva ner sig när man varit dålig eller liknande. Utan ha roligt och sätt dig själv i miljöer där du trivs. Det är nog det bästa, säger Oskar.
Innan vi avrundar behöver vi dock avhandla det faktum att Oskar, som är uppväxt i Luletrakten, i en intervju för ett år sedan berättade att han hatat Skellefteå hela sin uppväxt.
– Sagt är sagt och det står jag för. Sen är det inte så konstigt eftersom jag spelade i Luleå och under juniortiden var Skellefteå otroligt bra. Nästan fusk tyckte vi. Och samtidigt är väl det bästa betyg du kan få – för jag brukar säga att om mina motståndare hatar en så har man gjort något riktigt bra. Eller hur?
Nu är han efter många om och men i just Skellefteå. En ny citatmaskin vars resa långt ifrån är över.
– Familjen – jag, sambon Lina och barnen Lycke och Ted – trivs verkligen här och ser fram emot nya äventyret, avslutar han med ett varmt leende.