Lee Goren och sonen Oliver Goren, som precis som sin pappa satsar på en hockeykarriär.
Den store kanadensaren, bördig i Winnipeg, är någon man inte glömmer. Lee Goren var på sin tid en av SHL:s mest spektakulära spelare. 2013 gjorde Norran en rankning på de bästa utländska spelarna som har spelat i Skellefteå AIK i modern tid – och bara Bud Holloway var högre rankad.
Han var en otroligt stark spelare i sarghörnen, producerade mycket poäng – och var även den som stod för det tuffa spelet. Han tvekade inte kasta handskarna, men oftast räckte hans framtoning för att få motståndare att välja att inte ta striden.
Det blev två sejourer i AIK. Karriären tog slut 2013, då en bilolycka tvingade fram beslutet, något vi återkommer senare i intervjun.
Sedan 2013 bor familjen Goren med frun Angie och sönerna Oliver, 15 år, och Lincoln 13 år, i Lakeville, ungefär 25 minuters bilfärd från Minneapolis.
Huset byggde paret Goren redan något år innan de kom till Skellefteå för första gången. Det är huset i Lakeville som undertecknad besöker den snömoddiga eftermiddagen. Det ser ut som ett riktigt trevligt villaområde med den skillnaden att husen är lite högre, bredare – och ser ut att rymma betydligt fler kvadratmeter boyta.
Det blir ett trevligt återseende, i det luftiga köket över en middag. Vardagen för nu 44–årige Lee Goren, som numera även är amerikansk medborgare, innehåller fortfarande en del hockey, men huvudsysslan är en annan.
– Jag jobbar med att sälja försäkringar. Det är ett bra jobb och jag kan styra själv över hur jag ska jobba. Vi har kontor här hemma, så jag kan sitta och jobba hemifrån. Jag åker egentligen bara till kontoret när jag ska träffa kunder.
Vid sidan om jobbet blir de en del hockey.
– Jag hjälper mina söner och coachar i deras lag. Sedan har jag en sommarcamp med barn och ungdomar. Det var senast 160 spelare som var med campen.
Hur stort hockeysug har du i dag?
– Stort. Jag brukar spela lite veteranhockey och ju mer jag spelar, ju mer sugen blir jag.
Lee Goren gjorde snabbt avtryck i AIK-tröjan. Här med bland annat Kent McDonell, Erik Forssell och Fredrik Lindgren.
Goren värvades till AIK inför lagets andra säsong i SHL sedan återkomsten 2006. Värvningen var redan på förhand högintressant, då Goren var både fighter och skicklig offensivt. Däremot hade han aldrig riktigt lyckats spela sig fast i NHL.
– Vi hade just fått vår son och jag kände mig färdig med att hålla på att hoppa mellan NHL och AHL. Jag hade gjort det under så många år och när jag nu var pappa, ville jag vara nära familjen, berättar Goren.
Toronto Maple Leafs var faktiskt riktigt intresserade av Gorens tjänster, men kunde inte garantera en plats i NHL-laget.
– Min agent kom upp med förslaget att åka till Skellefteå och det kändes spännande. Däremot blev jag aningen fundersam på var jag hade hamnat när jag landade på flygplatsen och undrade: ”Vad har vi gett oss in på”?. Men ganska snabbt började vi trivas oerhört bra, både jag och min fru. Vi fick otroligt mycket hjälp av många människor i Skellefteå och de var så oerhört snälla mot oss.
Första säsongen blev en dundersuccé för både Goren – och AIK. Kanadensaren gjorde 36 poäng på 47 matcher och var en av faktorerna till AIK tog sig till slutspel för första gången sedan slutet av 80-talet.
Publiken fick göra tre jättejubel under säsongen. Först när nya SHL-kontraktet var avklarat, därefter när slutspelsplatsen säkrades – och till sist när AIK vann första slutspelsmatchen mot HV 71 i kvartsfinalen.
– Det var en fantastisk säsong. Första året var väldigt lärorik. Vi var långt ifrån det bästa laget, men vi jobbade väldigt hårt. "Perra" (Johnsson, tränaren) spelade mig väldigt mycket och jag fick ett stort förtroende, säger Lee och fortsätter:
– Jag fick höra att Aftonbladet och experterna hade tippat oss tolva och sist den säsongen. Jag klippte ut det ur tidningen och hängde upp det hemma i huset. Sedan tittade jag på listan varje dag. Det fanns en kultur i Skellefteå på den tiden när man spelade musik efter varje match oavsett hur det hade gått. Jag sa att vi spelar inte musik när vi har förlorat, utan vi ska börja fundera över nästa match istället. Det finns inget att fira när man förlorar. Vi hade många bra spelare, som Mikael Renberg bland annat. Jag gjorde vad jag kunde för att vrida och vända på kulturen. Vid jul kändes det som om alla köpte in sig på idéerna och drog åt samma håll. Det var kul.
Lee Goren vann SM-guld i Färjestad men tvingades också lämna klubben efter en kontrovers på socila medier.
AIK slutade åtta i serien, men åkte ut i kvartsfinalen mot HV 71 med 1–4 i matcher. Vid den tiden var det ett stort steg framåt och den slutspelsstreak som påbörjades där – och pågår fortfarande.
Goren, som hade blivit en viktig del, funderade noggrant. Han valde att lämna AIK för spel i Färjestad.
– Jag kände till Rickard Wallin sedan tidigare. Att få chansen att spela med honom var inspirerande och självklart var det en stor faktor att "Perra" gick dit samma säsong. Han spelade mig mycket och det är klart att det är lockande när en sådan coach vill ha dig. Samtidigt när man tittar tillbaka, hade det även varit lockande att stanna i AIK och bygga vidare på det vi gjorde och att sedan nå belöningen som Jimmie Ericsson och Erik Forssell gjorde, hade varit fantastiskt. Det är något jag kanske skulle ha gjort annorlunda, nu när jag tittar tillbaks på allt.
Goren vann SM-guld med Färjestad den säsongen. Men året efter skedde en incident, som kastade om spelarens karriär. Sociala medier var vid den tiden ett tämligen nytt fenomen. Färjestad hade inlett serien svagt och Goren blev en måltavla för kritik. När ett fan gav sig på Goren, svarade spelaren upp med att skicka svaret: ”Skaffa dig ett liv och sluta stör mig eller kom till rinken i morgon så ska jag köra ner knytnäven i halsen på dig”. Det blev början på slutet under tiden i Färjestad.
Goren och Färjestad bröt med varandra. I dag är incidenten med hotet mot FBK-supportern, fortfarande något han ångrar.
– En av mina största lärdomar jag har dragit och nu kan lära ut till mina söner och annat. Sociala medier kan döda dig. När en så kallad supporter ger sig på dig, ska du bara låta det vara. Jag var en kille vid den tiden med rätt kort stubin. När han skrev dåliga saker om min fru och min son, så rann det över.
Den store amerikanen har funderat över händelsen många gångar. Han är än i dag ångerfull.
– Normalt skulle jag inte brytt mig. Jag fick ju lämna på grund av det där, men jag tar fullt ansvar för det. Självklart är det något som jag aldrig kommer att göra igen, men ibland får man lära sig den hårda vägen.
I sin andra sejour i AIK fick Goren spela center mellan Jimmie Ericsson och Joakim Lindström.
Det blev en ryckig tillvaro, där Goren han med att spela både i Tyskland, Schweiz och Finland. I Schweiz spelade han i Bern och var med och vann ett mästerskap där.
Sedan ringde AIK:s legendariske sportchef Lasse Johansson upp inför säsong 2011/12.
– Han sa att han ville ha lite tuffhet till laget. Det året är ett av mina favoritår som hockeyspelare. Anders Forsberg (dåvarande tränare) ville plötsligt att jag skulle spela center, något jag aldrig hade gjort förut. Jag skulle spela med Joakim Lindström och Jimmie Ericsson och jag tänkte att de skulle bli förbannade på mig hela tiden, för att jag inte visste hur jag skulle spela. Men det fungerade bra.
Det blev en bra säsong, men idag ofta ihågkommen som en säsong som borde ha sluta med guld. AIK gick till final, då för andra året i rad – och ställdes mot Brynäs.
Goren fick hjärnskakning redan i den första matchen, som blev den enda finalmatchen han deltog i.
– Jag kommer ihåg att jag vann tekningen bakåt. Sedan kom jag in i hörnet, men hade ett knä i backen. En av Brynäs backar kom och jag fick hans knä mot huvudet, som åkte in i sargen. Det blev vitt och sedan har jag minnesluckor efter det. Efter matchen satt jag i omklädningsrummet och spydde.
Brynäs säkrade SM-guldet i den sjätte matchen.
– Hade det blivit en sjunde match, hade jag varit med. Hade jag inte kunnat spela, hade jag varit med på bänken, skrikit och skrämt upp lite spelare i motståndarlaget. Det var riktigt knäckande att inte kunna vara med och hjälpa grabbarna.
Tuffingen var oerhört uppskattad i Skellefteå och var också ytterst nära att vinna SM-guld 2012. Men AIK föll mot Brynäs med en skadad Goren på sidan av isen.
Goren ville stanna i AIK, men blev inte kvar. Efter det blev det bara spel i knappt en säsong ytterligare.
Slutet på karriären kom ofrivilligt. 2013 var Goren och hans familj med om en otäck bilolycka, som kunde ha slutat otroligt illa.
– En kille körde mot rött och kom i 90 kilometer i timman. Jag såg vad som höll på att hände och stannade till, annars hade bilen kört in rakt i sidan på oss. Nu tog den fronten.
Det blev lindriga skador för de som var i bilen, men värst blev det för Lee.
– Jag fick en nervskada i axeln och läkarna rekommenderade mig att sluta spela hockey på grund av det. För med nervskadan skulle det innebära för stora risker.
Goren hade i praktiken klart med spel i Ryssland när olyckan var framme.
Hur mår du i dag?
– Det känns helt okej. Jag tränar regelbundet och det känns bra i vardagen.
Norran träffade Lee Goren i hans välkomnande hem en mörk novemberkväll. Han berättar om sin händleserika hockeykarriär och är tydlig med att tiden i Skellefteå var hans bästa.
Intervjun börjar närma sig sitt slut. Det var ett par rolig timmar hemma hos Goren.
Han gjorde ju även ett stort avtryck som fighter. Något som Norrans hockeyblogg anspelade på när det gjordes en reklamfilm för 15 år sedan.
– Jag kommer mycket väl ihåg det där, säger Lee och skrattar.
Avslutning var riktigt rolig, där Goren inte kunde säga Skellefteå ordentligt. Den delen är fejkad, men var så bra att många trodde att Goren inte kunde säga namnet på staden han spelade i.
Vilka har du kontakt med från Skellefteå?
– Jag har kontakt med folk genom sociala medier. De bästa i världen bor i Skellefteå, så många fina människor. Av spelarna har jag kontakt med Bud, en underbar kille. Sedan brukar jag träffa Kent McDonell också. Han och hans fru har kompisar här i närheten och när kommer hit, brukar vi träffas.
Han har inte varit över och hälsat på något sedan han lämnade för tio år sedan. Men det är en framtida plan:
– Jag skulle verkligen vilja komma över och hälsa på, se ett par matcher och träffa lite människor. Få se North Power ”go crazy”. Atmosfären är helt fantastisk i Europa och den kan jag sakna, avslutar 45-åringen.