Under de fyra åren i Luleå blev det två SM-guld för 23-åringen.
Göteborg HC har fått en tung start på SDHL och är efter 18 omgångar fortfarande utan seger med blott två inspelade poäng.
– Vi har ju inte vunnit än, men det börjar bli bättre och vi möter hela tiden bra lag och då är det svårt, säger 23-åringen.
Hur har första tiden i nya laget varit?
– Det har varit lite turbulent med ny tränare mitt i säsongen, men det har inte påverkat min roll i laget. Jag har fortfarande samma roll och det har varit bra för min egen utveckling att få mycket istid och stort förtroende.
Rannerud flyttade till Örnsköldsvik för att gå hockeygymnasiet och spela i Modo, sedan blev det inför säsongen 2016/17 en flytt till Luleå HF. För första gången i karriären har hon nu lämnat Norrlandskusten.
– Jag tycker ändå att det har gått bra och snabbt att komma in både i staden och i laget. Vi var elva nya spelare inför den här säsongen och alla har hjälpt varandra att komma in i det. Vi har varit på lite rundturer och kollat runt, nu har jag nästan lärt mig hitta här, säger hon och skrattar.
Anledningen till sommarens klubbyte handlade mycket om jakten på en större roll i laget och mer istid.
– Min roll i laget är ganska lik den jag hade i Luleå, jag ska vara en spelare som jobbig att möta och åka mycket skridskor. Men jag får mer istid här och kan sätta mer prägel på matchen.
Under tiden i Luleå blev det också två SM-guld för 23-åringen, och Rannerud har enbart positiva minnen från sin tidigare klubb.
– Jag tycker att min tid i Luleå var bra och väldigt utvecklande. Speciellt de tre sista åren fick jag väldigt bra träningsmöjligheter och tränade varje dag tillsammans med världsnamn som Jenni Hiirikoski och Emma Nordin. Det betydde väldigt mycket för min egen utveckling av få tips och råd av dem.
Hur märker du av att du bytt ett topplag mot ett bottenlag?
– Luleå, som är en storstatsande klubb även på damsidan, behandlas på samma sätt som herrarna. Göteborg HC är en liten klubb, vi har inte ens ett herrlag, och det skiljer ganska mycket. Vi spelar inte i centrala Göteborg utan vi har våra matcher i Angered och saker kan ta lite längre tid att fixa här.
I lördagens match mot gamla klubben Modo gör också Rannerud sin 100:e match i SDHL.
– Oj, det visste jag inte. Men det är ju lite häftigt och kul, säger hon och skrattar.
Rannerud, som är uppvuxen i Hedträsk mellan Boliden och Jörn, är en av få kvinnliga hockeyspelare från Skellefteå som fortfarande får spela hockey. För Skellefteå AIK:s damer i division I har serierna pausats och träningarna förbjudits, men i SDHL fortsätter matcherna.
– Men det är väldigt mycket restriktioner, vi får inte vara för nära varandra och det är delade omklädningsrum både på träningar och matcher. Sedan får vi inte heller träffa spelare ur de andra lagen.
Men skönt att få spela hockey förstås?
– Absolut, det är skönt att vara igång och det är bara att hoppas att vi får fortsätta.
SHL har präglats starkt av covid-19 och många matcher har flyttats fram, SDHL är inte alls drabbade på samma sätt.
– Jag tror att ligan hade ett eller två fall för någon vecka sedan och att Djurgården fick flytta fram någon match. Men är det så att en spelare i vårt lag skulle insjukna så kommer våra kommande matcher att flyttas fram direkt.