Köerna till arenan ringlade långa från de olika infarterna till Skellefteå Kraft arena. Det märktes att det var en match som sticker ut från vardagen.
AIK har annars inte riktigt haft marginalerna med sig på slutet. Epidemin som drabbade laget för några veckor sedan har satt sina spår. I toppmatchen mot Rögle såg inte laget ut att har orken riktigt. En inte helt oväntad effekt, då det ofta tar ett par veckor att bli fullt återställd efter att ha varit sjuk.
Inför matchen kom beskedet att Jonathan Pudas saknades. Som backen har sett ut i år var det förstås en oerhört tuff förlust för AIK. Det kanske framförallt i sådana här matcher som AIK:s nyckelspelare behövs som mest.
Derbyt mot Luleå är alltid en härlig tillställning. Även om det finns en tabell har matchen en egen status. Det är lite ett SM för dagen som spelas. En seger är mer än tre poäng, även om lagen nu för tiden ofta försöker tona ned betydelsen.
Framförallt under den här delen av säsongen, då handlar om att positionera sig och bygga upp ett starkt självförtroende. Sådant är en färskvara, inte minst i psykologiskt spel som hockey.
Tisdagskvällens match var på många sätt ett förspel inför slutspelet och en klassisk ”sexpoängsmatch”. För lagen handlade det om att hitta ett sätt att få ut allt, även om det här inte är någon final på säsongen.
Det enda som kändes givet inför matchen var att inget av lagen skulle segla ifrån på något sätt. Domarna bestämde sig för att använda ”slutspelsregelboken”, vilket i praktiken innebär att domarna släpper lite extra i närkamperna. Tyvärr är domarna inte konsekvent nog när det gäller bedömning generellt och den här matchen var inte något undantag. Interferenceutvisningen på Petter Granberg i den tredje perioden var en oerhört märklig bedömning.
Däremot var halvdana filmningar meningslösa.
Både Juhani Tyrväinen och Brendan Shinnimin gjorde fruktlösa försök att ramla ihop i närkamper. Det är lite ironiskt att spelare, som annars ger skenet att stå för motsatsen, sänker moralen till en sådan nivå.
Det fick dessbättre ingen betydelse för matchens utgång.
AIK är inne i en tuff period och det präglade matchen. AIK skapade en mer än en handfull högkvalificerade chanser, men det saknas en avgörande beståndsdel. Albin Sundsvik missade pucken precis vid mål, hade han satt pucken hade det varit 2–0. Rickard Hugg missade öppet mål och sköt i insidan stolpen. Måns Forsfjäll hade också ett jätteläge någon halvmeter från mål och Tom Kühnhackl hade ett rungande stolpskott.
Sett till vad AIK skakade fram offensivt under de två inledande perioderna var det svårt att tänka sig att laget är ett av seriens fromsvagaste för tillfället. De ligger sist i SHL sett till de fem senaste matcherna.
Få saker sker av en slump i Norrbotten. Luleå hittade ett sätt att vrida marginalerna till sin fördel. Laget imponerande i spel fyra mot sex i matchens slutskede, när AIK i stort sett blev nedstängt.
En tuff förlust under en tuff period för AIK. Samtidigt är det i motgång chanserna finns att växa som ett lag.
***
Det var riktigt stämningsfullt att de rivaliserande klackarna gjorde gemensam sak i den första perioden och skrek: ”Fuck off, Putin!”. Ett av kvällens vackraste ögonblick.