Goda råd är dyra – hur länge vågar ni vänta, AIK?

Fem raka förluster i SHL, och däremellan har Skellefteå AIK hunnit med att förlora med 5–0 mot Fischtown Pinguins i CHL. Hur länge vågar AIK, som sällan eller aldrig tar till panikåtgärdar, vänta innan de agerar?

Ishockey2024-11-15 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var visserligen inte på grund av sportsliga resultat som Robert Ohlsson fick sparken, men frågan är om inte AIK-tränaren snart hade legat illa till även om han hade haft jobbet kvar.

Det brukar vara den första av åtgärder som ett lag i kris tar till, men nu är det kortet redan spelat för AIK – om än av andra anledningar.

Att göra fler ändringar i tränarstaben känns långsökt, men vad kan då AIK:s sportsliga ledning göra för att vända den negativa trenden?

Tålamod har varit nyckeln till en stor del av framgångarna för AIK, och hade föreningen och dess sportsliga ledning varit lika otåliga som i andra SHL-klubbar hade nog aldrig Dylan Sikura fått vara kvar för att frälsa AIK i våras när föreningens fjärde SM-guld bärgades.

Frågan är nu om tålamodet riskerar att bli det som sätter käppar i hjulet för AIK i jakten på nya sportsliga framgångar.

Under en skadedrabbad säsongsinledning är det bara David Rautio och Jonathan Davidsson, som båda två haft tunga inledningar på sina AIK-sejourer, som förstärkt laget utifrån och frågan är om bristen på handlingskraft nu har satt laget i en extra prekär situation.

Andra klubbar agerar, och möjligen gör AIK rätt som väntar på att rätt spelare ska dyka upp, men i takt med att förluster radar upp sig är känslan att snart måste AIK göra något – även om det riskerar att kosta pengar och komma utan garantier.

Självklart är försvarsspel något som samtliga spelare på isen gör tillsammans, men det går inte längre att blunda för det faktum att laget släpper in alldeles för mycket mål. Och kanske är det något som en mer hållbar målvaktslösning och förstärkningar på backsidan kan råda bot på?

Alexander Hellnemo hade en tung torsdagskväll, men det går väl knappast att säga att 20-åringen får bästa, eller ens rimliga, förutsättningar att prestera när hälften av förberedelserna inför en SHL-match handlar om att åka flyg eller tåg. Den unge målvakten har stor potential, men fram tills dess att han får rätt förutsättningar kanske det inte går att förvänta sig mer än så här?

Rögle BK fick nyligen "köpa tillbaka" sin egen spelare Felix Nilsson från IK Oskarshamn, efter att man skrivit på ett avtal där den unge forwarden skulle tillhöra den hockeyallsvenska klubben under säsongen.

Att AIK ska betala för att nyttja en spelare man själv har under kontrakt känns kanske märkligt, men om det är en möjlig lösning på ett återkommande problem kanske det kan vara värt pengarna.

Vid sidan av detta är det ännu inte någon back som har adderats till truppen, trots att SHL-konkurrenter har hunnit med att värva både en och två stycken.

Hur länge vågar AIK vänta på att rätt back ska dyka upp till rätt pris?

För att inte tala om den mängd forwards som AIK nu har till sitt förfogande, utan att riktigt ha bestämt sig för vilka som faktiskt är här för att spela eller göra skillnad. Att skapa ett överskott inför ett junior-VM där mest sannolikt två offensiva spelare försvinner kan kanske vara klokt på ett sätt, men är det verkligen en hållbar plan att hålla en 39-åring på läktarplats i ytterligare en månad i hopp om att han kan fylla en plats över jul och nyår?

I grund och botten både tror och tycker jag att AIK är ett för bra lag för att riskera att hamna i en bottenstrid, men snart håller tabellen på att visa på något annat.

När känner klubben själva att det är läge att kalla svackan för en kris, och därmed sätta in handlingskraftiga, kostsamma och potentiellt avgörande åtgärder?