Många skadeförföljda säsonger har hon sett, Isabell Palm. När hon skrev på för Skellefteå AIK inför förra säsongen var det med vetskapen om att hon skulle behöva tid för rehab länge.
Men när det väl var dags för spel om platsen till SDHL var hon med. Med sin fysik blev hon en energiboost i laget, även om det inte blev några poäng.
Nu stannar 27-åringen i stan. ”Bella” har skrivit på för ytterligare en säsong i Skellefteå AIK.
– Det känns faktiskt skitbra. Det var kanske inte helt självklart, jag har velat lite fram och tillbaka, berättar hon och fortsätter:
– Jag har varit tudelad, ena delen av mig ville stanna och den andra ville spela i SDHL. Men allt som har blivit sagt och hur det ser ut så kommer Skellefteå ha en större satsning, och det känner jag att jag verkligen att jag vill vara med på. Jag känner att jag inte har så många år kvar som hockeyspelare, och då vill jag göra något bra med den tiden.
27-åringen hade flera anbud från SDHL.
– Det har varit lockande att ta de erbjudandena, och jag är också lite förvånad att jag fick så många erbjudanden med tanke på hur säsongen såg ut för mig, säger hon och lägger till:
– Jag tycker att Skellefteå AIK ska vara i SDHL och tror att det skulle gynna hela hockeysverige. Då känner jag att om jag kan vara en liten bidragande del i att de tar sig upp så ska jag stanna. Det skulle betyda så mycket att gå upp. När jag ser det så är det ett självklart val.
Palm blir därför kvar i Skellefteå – men får ändå byta tröja. Under säsongen har hon haft dispens att spela i nummer 21, men från och med i höst får hon byta. Valet är gjort – nu spelar hon med siffra som i hög grad förknippas med olycka.
– Valet på 13 föll för att jag är född fredagen den trettonde – det kanske är därför jag har så mycket otur – men om jag tar det tänker jag att det är ett lyckonummer. Det kommer bringa mig tur och motståndarna otur.
Just otur hade hon också i säsongens sista match.
– Jag vet knappt själv vad som hände. Det var någon inbrytning vid mål, och jag vet inte om jag slog handen i ribban, men ont gjorde det, säger hon med ett litet skratt.
Det visade sig senare att hon fått en fraktur i handen, en skada som snabbt har gått till det bättre.
– Det känns ändå bra. Det tog några veckor innan jag kollade upp det, och jag ser det som positivt för jag slapp ha gips så länge. Jag har någon vecka kvar på skena nu, men jag behöver inte heller ha den hela tiden. Det ser jag inte som något problem, berättar hon.
Samtidigt poängterar hon att den långdragna skadan hon drogs med i inledningen av säsongen inte heller ska sätta käppar i hjulet, åtminstone om allt går enligt plan.
– Kroppen har känts bra, och tanken är att i augusti ska det inte vara något problem.