”Om någon hade sagt till mig för fyra år sedan att jag skulle ses som boxplayexpert hade jag bara skrattat”, säger Martins Dzierkals.
– Om någon hade sagt till mig för fyra år sedan att jag skulle ses som boxplayexpert hade jag bara skrattat.
26-åriga Martins Dzierkals kom upp i seniorhockeyn som en offensivt skicklig spelare, han har producerat i några av Europas bästa ligor. Det var med de premisserna han hamnade i Skellefteå AIK.
I stället blev han något helt annat.
På 45 SHL-matcher gjorde forwarden två mål och en assist – lika många poäng som målvakten Linus Söderström och sex färre än Petter Granberg. Men letten har gjort sig folkkär, populär och uppskattad ändå. Hans eviga slit, hans makalösa boxplayspel.
– Det har varit annorlunda. När jag pratade med Robert Ohlsson innan säsongen sa han att så länge jag jobbar hårt kommer jag göra bra. Det är viktigt för forwards att göra poäng, men den här säsongen ser jag på det på ett annat sätt. Det viktiga är att vinna och det viktigaste är laget.
För poängen kan vara lätta att förbise om man är en fullständig dörrvakt i boxplay. På 55 minuter och fyra sekunders spel i numerärt underläge släppte forwarden in noll mål. Noll.
– Jag tar mycket stolthet i det och den spelformen.
Att forwarden från Riga som öste in poäng under junioråren skulle bli en specialist i egen zon är inget han själv hade kunnat föreställa sig.
– För fyra år sedan spelade jag inte en sekund i boxplay och förra året spelade jag bara "pk" (penalty kill) i landslaget.
Men nu, när vintern börjar närma sig vår, när säsongen blir till allvar, så kommer han till arenan och blir kallad för "pk-expert" av lagkamraterna.
Kan du vara nöjd med din egen säsong, trots att poängen uteblivit?
– Innan säsongen hade jag aldrig trott att jag bara skulle göra tre poäng, men jag är inte så brydd om det. Jag är glad att laget gör det bra, och kanske kan jag ändra på det i slutspelet.
På slutet har även supportrarnas röster låtit högre. Han må inte vara flashig, men han hjälper laget och han gör det med bravur.
– Jag uppskattar det jag hört från fansen. Vi spelar för dem och det känns bra att fina ord sägs.
– Jag sa innan säsongen till tränaren att: ”Vart du än väljer att spela mig kommer jag göra mitt bästa, det är mitt jobb”. Jag bryr mig inte om jag spelar tio eller 20 minuter – det viktiga är att göra det bästa jag kan.
Förra våren var Dzierkals med och tog Lettlands historiska VM-brons. Laget käkade puckar och jobbade för varandra mot alla stjärnor, mot all logik, mot alla odds. Letterna visade att ur ett baltiska hjärtat och en dåres envishet kan mirakel uppstå. Det är med samma mentalitet och vilja Dzierkals går ut på isen – oavsett om det är en tisdagsmatch mot Örebro, eller ett stekhett derby i Delfinen.
– Jag tror att det är en lettisk mentalitet, som man kan se i VM; vi är inte de mest skickliga killarna och det enda sättet vi kan vinna på är genom hårt jobb och att offra oss själva. Jag tror det kommer från vår mentalitet.
Novembermörkret tynger Sverige och serielunken skördar sina offer, kan du alltid ligga på samma tävlingsnivå?
– I hockey går det upp och ned. Det var en period där det inte gick så bra, men jag försöker alltid vara glad.
”Det var en period där det inte gick så bra, men jag försöker alltid vara glad”, säger Martins Dzierkals.
Just nu kan Dzierkals lägga hundra procent fokus på vad som väntar, men det var en tid där det fanns en liten sten i skon: Disciplinnämndens beslut att döma honom för filmning i januari.
– Det var lite jobbigt och jag blev väldigt överraskad att jag dömdes. Jag kände mig falskt anklagad och jag kollade så många situationer från den här ligan där folk inte blivit dömda.
Beslutet tog hårt och tillsammans med AIK överklagade han beslutet. För två veckor sedan kom beskedet att domen hävdes. Letten blev lättad.
Hur gick överklagningsprocessen till?
– Det kom från mig, men jag hade fullt stöd av laget och det känns bra att det finns rättvisa. Det handlade om vad som är rätt och fel, jag tyckte beslutet var fel och jag ville få det att bli rätt.
– Jag fick ett samtal av Erik (Forssell) när jag blev friad. Det var en fin överraskning. Det kändes väldigt bra.
Det var mot Färjestad som Martins Dzierkals första visades ut för filmning och sedan även dömdes för det.
Slutspelet närmar sig. Detaljerna ska gnuggas med stålull och de mörbultna kropparna ska återhämtas med massage, vila och en massa vilja. Sedan drar det igång.
– Det är dags för den viktigaste perioden. Det enda målet är guld. Jag ska fortsätta göra mitt jobb, steg för steg, för att hjälpa laget.
Det kan vara fyra matcher kvar på säsongen för AIK, det kan vara 21. Det kan bli ett snabbt uttåg, det kan bli ett SM-guld. Dzierkals kontraktslut närmar sig.
Martins Dzierkals orkade gnugga igenom en hel grundserie. Nu väntar slutspelet – där han hoppas att allt slit ska bära frukt.
Har du pratat något med Skellefteå AIK om en förlängning?
– Jag har alltid skrivit mina kontrakt sent och det är ingen hemlighet. Jag har slutspelet och ett VM framför mig, det är först efter det jag kan börja prata framtid, säger han och fortsätter:
– Men jag är väldigt ärad att få vara här, att de ville värva mig och jag är glad. Det har varit en ny erfarenhet och jag har lärt mig mycket.