Hon är blott 18 år, men har hunnit klättra för att bli en toppback i Skellefteå AIK. Förra säsongen belönades Liv Jonsson också med att få flera chanser i landslagssammanhang, och petades utanför den ordinarie truppen till U18-VM i sista sekund.
Men när säsongen börjar är inte Jonsson en del av AIK:s lag. Backen ska inleda hösten med en operation.
– Jag har haft schlatterknä sedan jag var kanske tolv, och alla har sagt att det kommer gå över, men har aldrig gjort det. Det är surt att det inte gör det, men det är ändå skönt att veta att jag ska få göra något åt det, för det är ju besvärligt i vardagen också, säger hon.
Schlatters sjukdom, som ofta refereras till som schlatterknä, drabbar enligt 1177 ofta idrottande barn som anstränger knän medan man växer mycket. I de allra flesta fall går symtomen över av sig själv – men inte i Jonssons fall.
– Jag vill ju bli bra, och det känns bra att få chansen att kunna få ordning på det här och sluta var bekymrad över det.
Jonsson påpekar att det hade varit bäst att redan nu få genomgå operation, men nu blir det först efter sommaren.
Var det självklart att du skulle operera dig?
– Inte till en början, men jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte gjorde det.
Knäbesvären till trots har Jonsson haft en fin säsong. Även om hon inte är någon poängspelare har hon gjort intryck.
– Man ser det oftast inte när man är mitt i det, jag har liksom inte tänkt på att jag har utvecklats under tiden. Men när man ser tillbaka känns det som att det har gått bra. Det har varit kul att vara med hela säsongen också.
Landslagsdebuten kom i november, och efter det följde chans på en plats till U18-VM.
– Det fanns i bakhuvudet att landslaget finns, men jag hade aldrig tänkt att jag skulle få åka dit.
När fick du veta att landslagsledningen hade ögonen på dig?
– Efter en match mot ”Löven”, då kom Andreas (Karlsson, förbundskapten) fram och sa att jag var reserv. Jag ringde pappa och frågade ”vad menar han?”; säger Jonsson med ett skratt.
Men den senaste säsongen kan ha varit Liv Jonssons sista. 18-åringen berättar att redan innan operationen fanns funderingar på att lägga av.
– Jag tror att det var flera som sa att om vi inte går upp så slutar jag nu. Sedan är man ju revanschsugen igen, men det tar extremt mycket tid.
Ur rehab-perspektivet förväntas Jonsson kunna vara tillbaka runt jul, men beslutet om det blir en fortsatt karriär har hon ännu inte tagit.
– Jag har tänkt att jag ska känna lite hur det känns utan hockeyn och om jag kan sysselsätta mig med annat. Man saknar hockeyn sekunder man inte är där, men jag vet inte riktigt. Vi får se, jag har inte bestämt mig.