Linus Söderström kramades om ordentligt av sitt lag efter matchen – efter en något misslyckad segergest. ”Det måste ha sett lite halvdan ut”, säger han.
Tom Kühnhackl satte visserligen ledningen redan i första minuten, men det mesta handlade om att nollan bakåt inte skulle spricka.
Det gjorde den inte heller.
När Linus Söderström räddat sex skott i första perioden och arenan släcktes ned för periodpaus hade 26-åringen slagit rekordet för SHL:s längst hållna nolla med över 12 minuter, och det var inte förrän i mitten av andra perioden han släppte in ett mål – för första gången på 228 minuter och 39 sekunder.
– Jag visste ju om det, och det har varit lite tilltrasslat mentalt dagarna före matchen. Jag har behövt hittatillbaka till det där fokuset, det är liksom 60 minuter som gäller. Jag tror att det var bra att de fick det där tidiga läget, att det kom som en kalldusch och man fick komma ut, säger målvakten och fortsätter:
– Men nu är det överstökat och en ny erfarenhet att ta med sig.
En ny erfarenhet säger du, men det måste ändå kännas coolt att vara bäst?
– Det är häftigt, men rekord är också till för att slås. Nu gjorde jag det, och vem vet. Om några matcher eller några år så tar någon annan det. Det är häftigt, men det går inte utan att mycket annat spelat in. Speciellt laget, de som ahr sett våra senaste matcher ser vilket spel vi har. Det är klart att jag räddar pucken, men det går inte utan medspelarna som gör det här grymma jobbet för mig.
– Inte för att vara överdrivet ödmjuk utan för att vara ärlig, jag tycker att det är ett lagrekord. Vi är ett lag som inte har släppt in mål på väldigt länge.
Söderström fick inte bara släppa in ett mål i matchen, utan två. Precis som de två tidigare mötena den här säsongen var det lika efter ordinarie tid och förlängning – och i straffläggningen stängde Söderström igen helt.
– Det var mitt första Skellefteå–Luleå-derby och det var ett tag sedan jag spelade ett, så man glömmer bort att de här matcherna lever sitt eget liv. Jag tycker att vi för matchen, men problemet vi har är att vi dräller mycket pucken i egen zon. Det var tufft att få det målet emot sig inför tredje där, men vi har grym moral i gruppen och bara jobbar på.
När Rickard Hugg satte sin straff och Söderström inte släppte något var den femtonde raka segern klar. Målvakten firade genom att ställa sig på knä på isen. Eller åtminstone försöka, berättar han.
– Jag skulle göra någon gest, men jag ramlade. Jag tappade fästet med skridskon så det blev inte jättebra. Den måste ha sett lite halvdan ut, jag får bli bättre på det.
Laget har inte förlorat sedan den 27 oktober. Då avslutade AIK sin förlusttrend just i Luleå på straffar.
– Det är ett segertåg som bara ångar på. Om vi kollar tillbaka på det är det otroligt vilka marginaler som krävs. Jag tänker framför allt på matchen mot Växjö där det såg riktigt mörkt ut, men vi lyckas pilla in den i slutet. Det är så mycket som ska bli rätt för att något sådant här ska hända. Vi alla bara njuter, framför allt av resan vi gör tillsammans. Det är en jäkla häftig upplevelse.
FAKTA
Luleå HF – Skellefteå AIK 2–3 (0–2, 2–0, 0–0, 0–0, 0–1)
Målen: 0–1 (00.53) Tom Kühnhackl (Wingerli, Forsfjäll), 0–2 (13.42) Linus Lindström (Mascherin, Pudas), 1–2 (31.29) Einar Emanuelsson (Tyrväinen), spel fem mot fyra, 2–2 (39.58) Konstantin Komarek (Mattsson, Fröberg), 2–3 (65.00) Rickard Hugg, matchvinnande straff.
Skott: 19–21 (6–9, 7–4, 4–4, 2–3, 0–1)
Utvisningsminuter: 8–29 (0–0, 4–27, 4–2, 0–0)
Publik: 6 150 åskådare.
Domare: Tobias Björk, Linus Öhlund.