För 286 dagar sedan spelade Måns Forsfjäll sin senaste hockeymatch.
Då vann Skellefteå AIK med 2–0 hemma mot Rögle och bärgade föreningens fjärde SM-guld.
I höstas tvingades Forsfjäll till en operation efter att ha skjutit – eller rättare benämnt som försökt skjuta – sönder sin egen axel.
När Skellefteå AIK klev ut på isen under söndagen var det första gången 22-åringen kunde köra för fullt, i normal skrud.
– Det var jäkligt kul. Det är något man sett framemot väldigt länge och det var skönt, säger han.
Hur känns kroppen?
– Jag har tränat ganska hårt, så jag är lite nedtränad, men annars är det inga konstigheter.
Förra veckan lade Måns Forsjäll, tillsammans med naprapat Mattias Hallberg, upp planen som han längtat och väntat på. Det blev bestämt att den här söndagen skulle han få börja gå för fullt.
– Det är sjukt skönt. Man har längtat efter det här sedan man opererade sig.
Hur har de senaste månaderna varit?
– Det har varit bra träningsmässigt, men lite segt att var på sidan.
Hur känns det hockeymässiga nu då? Puckbehandling och sådant?
– Lite ringrostigt, men jag är ingen som åker att dribbla, haha. Det ska inte vara några problem.
AIK:s tränare Pierre Johnsson ger inget specifikt datum när Forsfjäll kommer finnas med på laguppställningen. Men ett litet tag till ser det ut att ta.
– Måns ser pigg ut och närmar sig spel. Men det dröjer ett litet tag till, säger han.
Det är inte aktuellt till veckan?
– Det skulle jag inte säga, nej.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så sägs det, i alla fall. För Måns Forsfjäll stämmer det just nu.
– Jag tar det vecka för vecka och ser när jag är redo.
– Men bara att träna fullt är sjukt kul.
Vad säger du om lagets form?
– Jag tycker det ser bra ut. Det var en rolig sista matchvecka.
Som född i Skellefteå med Skellefteå AIK som moderklubb har han spenderat tusentals timmar i arenan. Dels som ungdomsspelare, dels som supporter, dels som hockeyproffs. De senaste månaderna har liknat tiden som ung, berättar 22-åringen.
– Det känns som man blivit en supporter igen, säger han med ett skratt.
– Det känns som innan man spelade i A-laget.