Nellie och Emil. I december blir han tvåbarnsfar och hon får sitt första syskon.
27-åringen, bördig från Östersund, gjorde tre säsonger i Skellefteå AIK. Framgångarna gjorde att han tog chansen att spela för Dallas Stars organisation 2019.
Men på sommaren, inför sitt livs största utmaning i hockeykarriären, uppstod en annan tuffare prövning.
– Vi fick en dotter samma sommar. Det var lite traumatiskt och en tuff födsel, så jag kunde inte förbereda mig som jag hade önskat. Vi bodde på sjukhus under två månader, berätta Djuse om en känslosamma tiden.
Lilla Nellie hade bråttom ut och föddes hela 13 veckor för tidigt. Att vara så tidigt född innebär enormt stora risker och gjorde vardagen riktigt problematisk.
– Det var tufft. Hon vägde som minst 800 gram och var liten och skör. Första tiden var oerhört jobbig. Hon låg i respirator ett tag och svävade mellan liv och död. Hon kämpade på och efter några veckor började det bli allt bättre. Sen flöt allt på och gick så bra som kunde göra.
Nellie är i dag en två år gammal tjej, som har börjat bli väldigt vältalig. Hon fanns med i USA under den sista tiden av Djuses vistelse där.
Med den tuffa sommaren i ryggen åkte Djuse över Atlanten och landade i Dallas. Han tog inte plats i NHL-laget, men imponerade i farmarlaget, Texas Stars.
– Spelet vänder väldigt mycket snabbare i Nordamerika. Det kan komma två mot en ur ingenting. Det var lite svårt inledningsvis, men när man lärde sig vinklarna började det gå lite enklare.
Chansen att få prova på spel i NHL kan inte ha varit långt borta, men den dök aldrig upp.
– Det var tuff konkurrens. Samtidigt fick de inga skador heller och laget var bra. De gick till final det året.
Det blev 48 AHL-matcher och 29 poäng totalt från Djuses klubba. Mot slutet av säsongen blev Djuse bortbytt till Florida och hamnade i deras farmarlag, Springfield Thunderbirds.
– Jag var där en och halv vecka innan de avbröt alla ligor på grund av corona. Efter det var det ganska tyst eftersom ingen riktigt visste vad som skulle hända.
Emil Djuse i närkamp framför eget mål när Rapperswil spelar mot Zürich.
Medan Djuse gick och väntade dök det upp ett bud på annat håll – från Spartak Moskva.
– De ville ha ett snabbt beslut. Samtidigt hade jag kommit till en organisation i Nordamerika, som jag inte visste något om. Så då kändes det rätt att flytta till Ryssland. KHL är en riktigt bra liga. Den är ju bättre än AHL, så för mig var det ett steg i rätt riktning.
– Jag fick mycket förtroende och fick spela med bra spelare. Vi hade ett riktigt bra powerplay, fortsätter 27-åringen.
Djuse noterade 28 poäng på 45 matcher och säsongen i KHL kan inte summeras som annat än väldigt lyckad.
Spartak Moskva, som ligger lite i skuggan av Dynamo och CSKA Moskva, gjorde om ganska radikalt i organisationen efter säsongen.
– De är lite speciellt i Ryssland och när det kom in en helt ny ledning var det faktiskt bara en import som fick förlängt. Spartak ägde mina rättigheter, men det fanns klubbar som var intresserade.
Då dök en ny möjlighet upp i form av spel i Rapperswil.
– Jag kände att jag ville fortsätta utomlands. Det blir lite annan hockey och det känns kul att göra något annat. Schweiz har också varit en dröm. Spelar man inte i NHL är Schweiz ett fullgott alternativ. Speciellt när man har familj, det är korta resor och du kan vara hemma väldigt mycket.
Emil Djuse här i bortastället.
Sedan var det också en viktig del att Djuse visst vilka som skulle träna laget.
– Jag visste ju att Stefan och Bert skulle träna Rapperswil och visste även vilken hockey som kommer att spelas. Det är en hockey jag tycker om, att spela strukturerat. Det är lättare att spela när strukturen är där och att man alltid vet vad man ska göra i alla lägen.
Hur är det att vara tillbaka med Bert?
– Klart att det bidrog till att jag flyttade hit. Jag vet vad man får av Bert, noggrannheten och tydligheten. Han hjälpte mig mycket när jag kom till AIK efter att ha åkt ut från Modo.
Backen är värvad som en av fyra importspelare och har en stor roll. Djuse spelar en bit över 20 minuter per match.
– Jag ville ha en stor roll och tycker att jag behärskar alla roller. Jag har börjat med att försöka utveckla min defensiv och sedan ta det därifrån. Jag vill växa i den här organisationen och hjälpa den att bli starkare och ta oss till slutspel.
Hur bra betalt har du?
– Jämfört med Sverige är det stor skillnad. Framförallt på grund av skatterna. Det är också en anledning till att många väljer att spela utomlands. En utmaning och se något annat. Sedan också att få ihop pengar för att ha det bra efter karriären. Om man vill bygga hus eller ta en utbildning, behöver man inte känna någon stress över ekonomin, berättar Djuse öppenhjärtligt.
Backen hade tre fina säsonger i Skellefteå AIK mellan 2016-2019 där han sista året blev uttagen i Tre Kronor.
Avtalet är skrivet över två säsonger och därmed blir det en lite mer fast tillvaro för familjen Djuse. Emil bor tillsammans med sin sambo Marie Wole och dottern Nellie, som nu är lite mer än två år. I december blir hon storasyster.
– Det är en spännande tid. Nu har det redan gått fem veckor längre än när Nellie föddes. Så vi är tacksam för varje dag som bebisen stannar kvar (i magen), så vi får en vanlig start på allt. Att få slippa den där ångesten och stressen med allt vad det innebar och allt pipande från alla maskiner.
Vad har du för kontakt med Skellefteå idag?
– Vi har ju lite kontakt med gamla spelare, som Jonathan Pudas. Vi var och hälsade på honom efter att vi hade varit i Ryssland. Vi trivdes bra i Skellefteå.
Familjen med Emil Djuse, sambon Marie Vole och dottern Nellie har flyttat till en lägenhet en bit utanför Rapperwil. Det ser ut som en riktig alpby, med kossor i förgrunden och det vackra bergslandskapet i bakgrunden. En idyll hämtad ur ett vykort. Det enda som riskerar att störa tillvaron är den högklingande kyrkklockan.
– Den låter riktigt högt och ringer även på natten. Det är någon form av speciell klang för det klingar inte så det passar med tiden. Den kan man vakna av.
Djuses sambo är född i Lillehammer och paret flyttade ihop under backens tid i Skellefteå.
– Jag trivs otroligt bra här. Allt är så familjeorienterat här. Det är tryggt och lugnt, säger Marie.
Hon minns tiden i Skellefteå med stor glädje.
– Jag tyckte det var helt fantastiskt där. Vi hade det otroligt bra och jag kan längta tillbaka dit ibland.
Hur är det att vara hockeyfru, ni bor i tredje landet på tre år?
– Det är upp ibland och lite ned i ibland. Jag är jättetacksam att vi får se nya ställen och länder som vi kanske aldrig hade besökt om det inte vore för hockeyn.
Familjen Djuse/Wole, i lägenheten, tio minuters bilväg från hallen i Rapperswil. De trivs med livet i Schwiez och i december väntas tillökning i familjen.
I området bor också några av lagets andra importer, så att det även finns ett bra socialt sammanhang. En bra miljö med tanke på att pressen på Emil Djuse är extra stor. Han är en av lagets importer, som är värvad för att vara tongivande.
– Jo, så är det. Det är fyra importer per lag, så du måste leverera. Klart man känner den pressen. Det är också lite skillnad från att spela i Sverige.